(M/M) I varje andetag - kapitel 27 |
Precis som alltid så tackar jag för kommentarerna på förra kapitlet. Hehu.
I alla fall. Ett rätt tråkigt kapitel enligt mig, men sådana måste finnas med de också. Så det så.
Kapitel 27
”Ja, hej, det är Alex”
”Det är jag”
”Jag förstod det”
”Jasså?”
”Ja”
”Hur kommer det sig?”
”Du ringer hela tiden, så det var inte så svårt att förstå”
”Hur mår du?”
”Va?”
”Jag frågade hur du mår”
”Jag hörde det, men varför frågade du mig det?”
”Jag vill veta”
”Hur jag mår?”
”Ja”
”Okej, nej, men jag mår väl bra, riktigt bra”
”Hur kommer det sig?”
”Jag vet inte. Är väl så nöjd med mitt liv just nu. Jag är tillsammans med Hugo, vilket är fantastiskt”
”Okej. Hur är han då?”
”Vem?”
”Hugo såklart”
”Han är helt otrolig. Jag känner verkligen att han älskar mig och jag älskar honom”
”Hur gammal är han?”
”Äldre än mig”
”Men hur mycket äldre?”
”Tre år”
”Jaha”
”Ja, alltså var det något du ville egentligen? Jag har inte tid med det här”
”Du vet vad jag vill”
”Men jag kommer inte lyssna på någon förklaring”
”Det tar enbart några minuter, snälla?”
”Nej, har jag sagt och nej kommer jag fortsätta säga”
”Snälla, snälla Alex Jidberg, jag ber dig”
”Och jag vägrar lyssna”
”Kan du tala om för mig varför du vägrar?”
”Kanske, men inte nu. Jag har inte tid”
”Lovar du att du ska förklara?”
”Nej, det gör jag inte”
”Snälla?”
”Nej, hej då”
*
”Men du lovar alltså att komma till skolan i morgon?”
”Ja, jag har ju lovat det”, svarar Christoffer på Alex fråga. Trots att han inte kan se honom, så vet han om att pojken på andra sidan telefonlinjen ler. Alex har nästan alltid läpparna formade till ett leende. I alla fall så länge han inte suddar bort det genom att öppet visa hatet mot sig själv.
”Vad bra. Då ses vi i morgon, för jag måste gå och sova nu.”
”Det gör vi. Sov gott.”
”Du med, hej då. Puss.”
”Puss”, avslutar även han med och lägger på luren. Blir sittandes på sin skrivbordsstol med blicken fäst på absolut ingenting. Tänker igenom på hur dagen har varit och inser att Alex var hos honom under exakt hela dagen.
Efter middagen som de åt med väldigt mycket skratt och stoj tillsammans med Julia, som uppenbarligen beslöt sig för att ge Alex en chans, bestämde de sig för att se på en film. Den här gången tittade de faktiskt på den, mycket eftersom Julia också satt tillsammans med dem i soffan med blicken fäst på Fast and Furious.
Han hade inte sett filmen tidigare, med kommentarer om vad som skulle hända längre fram från både Alex och Julia berättade för honom att de sett den minst en gång innan. Det var i och för sig inte så konstigt med tanke på att Julia och han tittat på de tre filmerna som fanns innan oräkneliga gånger. Att han inte sett fyran tidigare berodde mest på att han inte haft tid eller lust.
När filmen hade spelats i nästan en timme fick han något som skulle kunna liknas vid en hjärtattack. Julia sade nämligen att hon tyckte att Paul Walker, som skådespelaren som spelar huvudpersonen Brian O’Conner heter egentligen, var en av de snyggaste personerna i hela världen och Alex höll med henne. En pinsam tystnad uppstod men bröts snabbt av Alex röst:
”Vad? Han är ju faktiskt en av de snyggaste i hela världen.” Christoffers lillasyster stirrade på silverögonpojken innan hon svarade med ett retsamt flin:
”Så du är alltså gay, eller åtminstone bi?” Lättnaden över att Julia inte hade en äcklad ton i son röst när hon sade det var obeskrivlig.
”Nog för att jag skulle kunna säga att en annan man är het som jag vet inte vad utan att vara varken bög eller bi, men ja, jag är bög”, log Alex.
Christoffer vaknar upp ur sina tankar då det knackar på dörren. Efter det att han gett sin tillåtelse öppnas dörren och Julia trippar försiktigt in i rummet, klädd i enbart en gigantisk lila t-shirt Det nästan midjelånga håret har hon flätat till en slarvig fläta.
”Du höll inte på att somna, va?”, frågar hon och han skakar på huvudet, klappar på platsen i sängen bredvid sig. Det är så mycket lättare att prata ifall hon sitter nära, för då ser han hennes ansikte. Den lilla lampan som sitter ovanför hans säng kastar inte mycket ljus till andra sidan rummet.
”Visste du att Alex var bög?”, undrar hon samtidigt som hon slår sig ner på den tilldelade platsen, lägger benen i kors.
”Ja, det gjorde jag”. Han vet redan nu hur det här samtalet kommer fortsätta.
”Och det gör inte dig någonting? Jag trodde nämligen att du var lite av vad man skulle kunna kalla för en homofob.” Det svider att höra hennes ord, för när hon säger det sådär, med ett förakt i rösten, skäms han, men på samma gång vet han om att det var så han var tidigare. Homofobisk innan han träffade Alex. Innan han förälskade sig i silverögonpojken.
”Till en början gjorde det mig något, det gör det mig nu med förresten, men på ett helt annat sätt”, förklarar han och vet om att Julia nu förstår vad han menar.
”Är det för att du är tillsammans med honom som Matteus rusade härifrån igår?” Om han skulle öppna munnen för att svara skulle hans röst inte hålla, därför nickar han bara. Ser envist ner i de svarta sängkläderna och försöker låta bli att tänka för mycket på hur stor ensamheten kommer bli utan Matteus.
”Christoffer.” Att hon säger hans namn får honom att se upp på henne, se in i ögonen som är identiska med sina egna. ”Matteus kommer att förstå, han måste enbart få tid till att smälta det hela”, fortsätter hon och ler mot honom.
”Nej, det här kommer han aldrig att förstå.”
”Tänk om det var Matteus som blivit tillsammans med Alex istället för dig… ” Tanken på att den ljushåriga pojken skulle tillhöra någon annan för honom livrädd. ”… inte skulle du ha accepterat och förstått det till en början? Och säg inte emot mig, för jag känner dig och jag känner Matteus. Han kommer att komma tillbaka till dig, men hur lång tid det tar har jag ingen aning om”, säger Julia lågt. Hela samtalet har pratas i låg ton, för att inte ge deras mor kännedom om att båda två fortfarande är vakna, trots att klockan svart är halv ett. Hon är 00.26 för att vara exakt.
”Jag hoppas och önskar verkligen att du har rätt, men jag tvivlar på det.” Blicken Matteus gav honom innan han lämnade rummet talade om för honom att deras vänskap var över för all framtid. Inga undantag.
”Lägg dig och sov nu. Tänk inga negativa tankar och så du vet, Alex är skitsöt”, flinar hon och försvinner ut från rummet. Lämnar honom ensam med känslan om att han är lillebrodern som blir omhändertagen av sin storasyster, istället för tvärt om.
Trots att han är obeskrivligt trött och att det känns som om han har grus i ögonen, kan han inte somna. Imorgon kommer han bli tvingad till att möta Matteus och bara tanken på det gör honom illamående. Man ska inte bli illamående när man tänker på sin bästa vän. Före detta bästa vän.
Den senaste gången han skulle gå till skolan i vetskap om att Matteus inte skulle ställa upp bakom honom om något hände var för sju år sedan. Då hade de bråkat om vilka pokémonkort som var vems och de hade inte pratat med varandra på tre dagar. Då gjorde det ont i honom, men nu är smärtan fördubblad med tusen.
Han och Alex pratade tidigare idag om hur de skulle göra, eller rättare sagt, han frågade Alex om hur det skulle uppföra sig mot varandra. Skulle de låtsas som om de inte kände varandra? Som om de var vänner och inget mer eller som om de faktiskt var så mycket mer än just vänner? Det blev det sista alternativet.
Om du Christoffer har förlorat Matteus, så spelar det ingen roll vad alla andra tycker. Inte mycket spelar roll utan honom. Därför kommer han i morgon för första gången visa öppet att han och Alex är något mer är vänner. Tanken på att han kommer att göra det, gör honom skräckslagen.
Det hinner gå nästan två timmar från der att Julia lämnat rummet tills det att han känner hur han börjar närma sig sömnens rike, men precis före han traskar in där slår det honom. Julia fick just reda på att han och Alex är något som skulle kunna liknas vid tillsammans och hon gjorde ingen stor grej av det hela. Hon fortsatte att prata med honom som om det inte spelade någon roll ifall han var tillsammans med en kille eller en tjej. Som om det vore den naturligaste saken i världen.
Tankarna på det gör att han somnar med ett litet leende på läpparna och han känner hur hatet han har gentemot sig själv förlorar stryka för första gången sedan den gången han erkände för sig själv att han hade känslor för silverögonpojken. Om Julia nu accepterar det hela hur bra som helst så kanske även han kan göra det. Kanske, någon gång i framtiden. I den framtid han kommer tvingas leva i utan energibarnet Matteus.
OCH NI SKULLE BARA VÅGA SÄGA EMOT ALEX OCH JULIA! PAUL WALKER ÄR EN AV VÄRLDENS SNYGGASTE MÄNNISKOR!!
Jag vet att ni har väääääldigt mycket klokt att säga, så skriv det i en kommentar. Höhö. Tomebloss ... och nej, jag vet inte varför jag skrev det där.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Andastyst - 29 nov 09 - 13:04- Betyg:  | *hålla tyst om Paul Walker*
För det första så är Julia en liten underbar ängel. Puss på dig!!
För det andra så ropar mamma att det finns lussebullar på undervåningen
nu, så jag måste sluta kommentera nu. Jag antar att jag inte behöver säga
det, men jag gör det i alla fall. JAG ÄLSKAR DEN HÄR NOVELLEN!!! <3 | | idantica - 21 nov 09 - 10:57 | ojoj, så väldigt bra är det här men ah vad jag blir ledsen på Matteusensamheten.
mys på silverögonpojken och heja Julia! | | WalkingTheDemon - 20 nov 09 - 12:56- Betyg: | | Bra! :D <3 | | NeMriA - 19 nov 09 - 23:35 | ldfghjd. hej jesus.
jag är jätteupprörd på matteus D: han måste komma till sina sinnes fulla bruk och be om förlåtelse och sånt där. annars blir jag väldigt besviken på pojken </3
och julia är ju lätt bäst o.o | | MoRoTpOwEr - 19 nov 09 - 19:53 | Jag håller helt klart med dig jag brukar dregla mig egenom filmen ( alltså fast 2 furiouse xD ?)
han är så askdvlamsgakudgas,dhh *dampanfall*
Andas djuuuuuupt in
andas uuuuuuut ..
Alltså jag kan inte beskriva hur jag känner mig just nu stackars C och buhu
och söta lilla J '-' |
|
|
|
