[M/M] Basements, källare -> del 4 |
Uppdatering, omg?
Ska bara flika in att jag är sjukt onöjd med den här delen, så... jah. Känner faktiskt mest för att skriva oneshots atm, men men.
Hope you like, och sry för any possible typos etc.
”Grattis, älskling! Hur känns det att börja High School efter lovet, nu då?” nästan tjöt den blonda kvinnan som hade sin blonda son i ett fast grepp där han stod, tätt klämd mellan hennes armar och hennes näst intill vibrerande kropp.
”Bra,” muttrade Liam samtidigt som han sköt ifrån sig sin överexalterade mamma.
”Jag är så stolt över dig,” kvittrade hon lyckligt, och hennes son lyckades med nöd och näppe ducka undan ifrån hennes djuprödmålade läppar som siktat in sig på hans kind.
”Vad bra, vad bra,” sade han frånvarande och fäktade halvt om halvt undan hennes händer medan han försökte få en glimt av det bekanta hasselnötsbruna huvudet som för tillfället fick samma behandling en bit bort, av vad Liam bara kunde gissa var släktingar.
Det var avslutningsdagen på Sutton Middle School, och efter en långdragen avslutningsceremoni hade sistaårseleverna äntligen fått göra en efterlängtad sorti från den stora aulan där den utförts. Intet ont anande elever som Liam själv, hade tagit sig ut i tron om att äntligen få komma undan skolan och allt helvetiskt som kom med den, men i själva verket travat rakt ut i något åh-så-mycket värre; grattande, överexcentriska familjeskaror som inte gjorde annat än påminde dem om att de fortfarande hade åtta år kvar av skolgång och fler lyckliga avslutningar som denna.
Liam hade kommit ut från huvudbyggnaden tillsammans med Alex, och båda hade lika snabbt blivit övermannade av släktingar och familj som mer än gärna ville upprepa orden ”grattis på avslutningsdagen” fler gånger än till den gräns då en genomsnittlig skolelev tappar humöret totalt.
Liam såg Alex, bara några meter iväg, och ville inget hellre än att ta sig över till honom och krama om honom, för att sedan förslå att de tog snabbaste vägen därifrån.
Men istället ursäktade han sig artigt – så artigt han förmådde – och fick treva sig igenom klungor av folk innan han kom fram till Alex. Mr. Darlington klappade sin son på axeln med ett leende som om Liam tittade lite närmare på, såg väldigt ansträngt ut. Men han viftade snabbt bort tanken på att någonting skulle vara på tok, och placerade istället en hand på Alex rygg. Alex vände sig om och kastade sig om honom, och Liam var säker på att Alex skulle ha kysst honom rakt på munnen om det inte vore för hans pappa.
”Jag ringer dig ikväll,” sade Alex in i sin pojkväns öra, i en ton som bara var menad för honom.
Liam nickade glatt, men kunde inte låta bli att rodna något när han frigjorde sig från Alex grepp. Hans pappa såg ut att hålla andan, men besvarade i alla fall den blonda pojkens ursäktande axelryckning med ett stelt leende.
+
Senare på kvällen, efter en lång dag med huset fullt av släktingar och vänner till familjen, satt Liam uppe på sitt rum och väntade på samtalet som Alex lovat honom. Han sneglade på klockan och noterade att den var halv tolv innan han räckte sig efter gitarrfodralet som stod lutat mot sängens fotända. Han drog ner dragkedjan och lyfte ut den röda gitarren. Det var en Morgan, och han hade fått den på sin födelsedag för tre år sedan. De hade varit oskiljaktiga sedan dess, han och instrumentet; den var gjord i mörkrött lönnträ med en greppbräda av ebenholts, och Liam tänkte att om det var något som han älskade lika mycket som Alex i världen, så var det gitarren.
Han tog ett par enkla ackord och strummade över strängarna innan han bytte grepp och spelade en melodislinga istället. Det lät riktigt bra. Han hade fått ett A i musikkursen han just gått ut, och han hoppades innerligt att det skulle finnas en bandklubb eller konstklubb på Chamblee High som han skulle attendera efter sommaren, där han åtminstone kunde få uttrycka några av sina kreativa talanger.
Chamblee var en charterskola, vilket betydde att han behövde ha bra betyg för att bli antagen – vilket han hade – och bra betyg för att få stanna kvar på skolan – vilket han hoppades på. Det var en privatskola med lite friare tyglar än de kommunala skolor som största delen av hans före detta klass skulle få gå på.
Liam hade hoppats på att Alex också skulle bli antagen, men Alex hade bara rynkat näsan åt hans förslag den kväll de hade legat på Alex säng i hans sovrum, det hasselnötsbruna huvudet i Liams knä, och sagt att han hellre ville gå på en kommunal skola än att behöva smöra för lärare varje dag för att få bättre betyg.
”Det kommer du få göra i alla fall, med dina matteskills,” hade Liam skojat, och Alex hade som hämnd kittlat honom tills han tjöt av skratt.
Liam slutade spela. Han log vid tanken på honom och Alex på samma skola, men han antog att så länge Alex inte var mer än ett par kilometer iväg, på Lakeside, så överlevde han nog.
Telefonsignalen skar genom tystnaden som en kniv, och Liam for upp och kastade sig på telefonen där den stod på nattduksbordet bredvid sängen.
”Hallå?” andades han i luren.
”Hej, Liam.”
Han kunde höra leendet i Alex röst genom luren.
”Vad lång tid det tog,” sade Liam, omedveten om den smått bedjande tonen i hans röst.
”Åhå, det är visst någon som är head over heels, här?” svarade Alex lekfullt.
Liam skrattade.
”Heels over head, snarare.”
Han virade telefonsladden runt fingret och satte sig ner på madrassen. Lyssnade på sin pojkväns låga skratt.
”Jag funderade på,” började Alex, och Liam hörde hur han flyttade runt sig i sitt eget rum, på andra sidan luren, ”Om vi ska göra något i morgon? Fira att vi äntligen har kommit ur det där skithålet Sutton?”
Liam nickade, sedan insåg han att hans pojkvän inte kunde se honom genom telefonen.
”Visst.”
”Jag tror de visar gamla filmer på Regal efter tio eller nåt,” fortsatte Alex, och Liam kunde höra fjädrarna i hans säng gnälla när han skiftade sin vikt på madrassen.
”Låter som en dejt.”
”Då är det en dejt. Ses i morgon?”
”Absolut. God natt.”
”God natt.”
Han lade på luren. Liam log och lade sig ner på sängen. Han skrattade åt sig själv när han insåg att han upprepade Alex ord i huvudet, det är visst någon som är head over heels, här, och han slöt sina ögon. Kunde inte tänka på något annat än Alex.
”Herrejävlar,” muttrade han och vände sig om så han låg på mage och suckade lyckligt in i kudden, ”Han har fucking rätt.”
+
Alex och Liam spenderade största delen av sommarlovet tillsammans. Alex kom regelbundet över till Liams hus, och de två pojkarna spenderade otaliga nätter i hans säng, endast liggandes på rygg med huvudena tätt ihop och fingrarna hoplänkade. Ju längre in på dygnet de stannade uppe, desto mer intim blev närheten mellan dem, men med tanke på omständigheterna – det vill säga att deras uppehåll var på övervåningen i Liams hus, och att sagda blondins familj allt som oftast rörde sig under dem – så var det inte en ideell tid att göra mer än att sticka ner händerna i varandras jeans och röra vid varandras hud.
Sex hade ännu inte kommit upp på tal förrän en sen kväll, när de för omväxlings skull var ensamma i det stora huset. De hade legat på Liams säng, den blonde pojkens ena hand nere i den mörkhåriges uppknäppta jeans, och den andra ömt smekandes över pojkens nacke. Deras läppar var dragna till varandra som av en magnetisk dragningskraft, och Liam kunde inte få nog av Alex varma mun och tunga. Han ville komma så nära som det bara gick, han ville smälta in i Alex kropp och bara vara. Bara vara, inuti honom.
Det var de tankarna som fick Liam att fråga, försiktigt och mellan frenetiska kyssar, där de låg på det mörkblå överkastet;
”Alex,” andades han när hans svullna läppar lämnade sin pojkväns för en sekund, ”Alex, tror du att…” kyss, ”… du skulle vilja…” ännu en kyss, ”… att du skulle vilja…” Liam tappade tråden för en sekund, för Alex mun vandrade en bit ner på hans hals och fick honom att rysa av välbehag innan den hittade tillbaka till hans läppar igen, ”…hasexmedmignågongång?”
Han var tvungen att kasta ur sig den sista meningen innan hans mun hamnade på Alex igen, men han kände redan hur pojkvännens läppar formade ett litet leende mot hans.
”Klart,” viskade den mörkhårige, kupade Liams bakhuvud med ena handen och kysste honom djupt.
Fingrar gled upp genom halvlångt, blont hår och fick det att stå upp i en egendomlig frisyr innan båda Alex händer greppade tag om Liams axlar. En kort, halvkvävd flämtning lämnade Alex läppar när hans pojkväns hand började röra sig allt snabbare i hans jeans, och de låga stön som eskalerade i volym ju närmare han kom till klimax fick också Liam att bli vimmelkantig av lust när de nådde hans öron. Med en sista spasm från Alex höfter fylldes Liams hand av värme, och ett långt stön fyllde rummet innan det dog ut på Alex läppar och lämnade dem båda i total tystnad.
”Herregud, Liam,” andades Alex, ”om det där inte var pure sex, så vet jag inte vad det var.”
Liam lät höra ett utmattat skratt, och drog försiktigt upp sin högra hand ur Alex byxor. Sket i att gå och tvätta av sig. Han var för trött och det var för sent. Så han föll ihop på den lika utmattade pojkvännen, och somnade nästan omedelbart.
|
| Kommentarer | | morotiarslet - 29 okt 09 - 15:35 | ååååååååååååh va den är bra! :3
skriva en till snart, aight? D; | | xXThisIsMyWayXx - 8 okt 09 - 20:52 | åh, jag har väntat på en ny del :D
så tack så mycket för att det nu har kommit
en ny del :D
ta hand om dej, och fortsätt skriva <3 | | NeMriA - 4 okt 09 - 22:30 | jag tänker alltid att jag ska göra dig glad eller något genom att skriva en lång och smart kommentar, men när jag har kommit så långt som att ha läst klart kapitlet så blir min hjärna blank.
jag gillar den här följetongen, starkt. och du har talang big time. | | WalkingTheDemon - 4 okt 09 - 21:05 | | bra <: | | ilenna - 4 okt 09 - 20:27 | | jätte bra :D | | Mp3 - 4 okt 09 - 19:48 | | Du har en grym talang, vet du. |
|
|
|
