Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

"Dör du, dör jag" [ M/M del 2/2 ]

Jag såg på Fabian. Han var så söt när han sov. Jag böjde
mig fram och kysste honom på pannan.
Jag visste att det skulle väcka honom, men jag kunde inte
låta bli.
Fabian öppnade långsamt och såg på mig med ett sömningt
leende.
"Är du vaken?" frågade han, men han var inte förvånad. "Vad
är klockan?"
"Halv två", svarade jag. "Jag kan ju inte stänga ögonen för
den här vackra utsikten."
Fabian log nu ännu bredare och kysste mig sedan ömt på
läpparna.
Nu var det min tur att le. Jag älskade när Fabian kysste mig.
Det kändes som om hela världen stannade
och det ända som höll mig levande var värmen från Fabians
mjuka läppar.
"Jag är så lycklig med dig, Emanuel", viskade Fabian. "Jag
skulle aldrig kunna föreställa mig mitt liv utan dig.
Jag vill inte föreställa sig mitt liv utan dig. Du är det
ända jag lever för."
Jag hade hör honom säga det så många gånger förut, men
jag vart alltid lika rörd av hans ord och jag
brukade alltid börja gråta.
Precis som den här gången.
Men mina tårar han inte långt innan Fabian var där med
sin hand och torkade bort dem.
"Gråt inte", bad han och omfamnade mig. "Jag vill bara
visa hur mycket jag behöver dig."
Det var vid såna här tillfällen jag kände mig så otroligt
älskad och behövd. Och det var vid såna här tillfällen jag
visste att jag faktist hade någon som behövde mig, och
som skulle finnas där för mig för alltid.
"Lämna mig aldrig", viskade jag med gråten i halsen.
"Jag skulle aldrig lämna dig, min älskade", sa Fabian
och smekte min kind. "Dör du, dör jag."
Jag nickade och blinkade bort ännu en tår.
"Dör du, dör jag", upprepade jag.
Nu började Fabian också att gråta. Snyftande slog han
armarna runt mig och jag runt honom, sedan viskade han i mitt öra:
"Vi kommer alltid vara tillsammans, alltid, det lovar jag."
"Lovar på hedersord?"
"Hedersord", sa Fabian och lade handen över mitt hjärta.
Jag kastade en blick på klockan igen. Hon var nästan halv tre.
Fabian knöt sina händer runt min midja och jag lade mina armar
runt hans hals.
Jag pressade mina läppar mot Fabians och slöt ögonen.
Av alla nätter som slutat så här var det här den bästa.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer
SoGetLost - 23 sep 09 - 13:41
jätte jätte fint:) super gulliga:)
eyesofpoetry - 22 sep 09 - 21:44
Åh så fint.
A tear found its place in my eye :')

Skriven av
xXThisIsMyWayXx
22 sep 09 - 21:41
(Har blivit läst 420 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord