Jessie [del 1] |
Jag vaknade med ett ryck.
Jag tittade på klockan, och suckade då jag såg att klockan bara var 3 på morgonen.
Eftersom jag inte ville somna om igen, i rädsla om att drömma samma mardröm som jag vaknat av, så satte jag mig vid datorn och loggade in på msn.
”inga inne, vilken förvåning” tänkte jag, och loggade ut igen.
Istället öppnade jag ett nytt WORD dokument, och började skriva på en dikt.
Det hade blivit många sådana den senaste månaden, ända sedan Robin hade flyttat hit.
Jag satt och tänkte ett tag, och efter att ha fått igång hjärnan så kom orden som rinnande vatten.
Det blev många dikter den natten, och när solen strålar letade sig in genom de stängda persiennerna, kunde jag äntligen stänga av datorn och somna om igen.
”Jessica, upp”
Pappa öppnade sovrumsdörren och försökte att få upp mig.
”du kommer att missa busen om du inte går upp”
Han vände på klacken och gick ut till köket.
Jag öppnade mina sömniga ögon, och reste sig upp.
Jag hade bara sovit någon timme den här natten med, och eftersom jag inte vågade ta sömntabletter hade detta pågått i flera månader.
”UPP” skrek min pappa från köket där han satt och åt frukost.
”Ja, jag kommer” suckade jag och masade mig ut ur mitt rum.
Jag gick in på toaletten för att duscha, och när jag äntligen kom ut från badrummet märkte jag att det bara var 30 minuter innan min buss gick.
”Ingen frukost idag heller då” tänkte jag irriterat och började göra sig i ordning.
25 minuter senare stod jag i hallen och med conversen på fötterna och väskan hängandes över axeln gick jag ut ur huset på väg mot busshållplatsen.
Snart såg jag den blåa bussen komma närmre och närmre, och jag började leta efter mitt busskort.
Jag letade igenom alla fickor, men hittade det inte.
Jag kände hur paniken spred sig i kroppen.
”Fan också” tänkte jag då bussen stannade framför mig.
Dörrarna öppnades, och jag klev på.
Chauffören kollade konstigt på mig, och då jag började gräva i mina fickor efter pengar, ändrades hans ansiktsuttryck till riktigt irriterad.
”ska du betala eller ska du gå av?” sa han surt och öppnade dörren bakom mig.
”nej nej, jag ska betala” Jag öppnade väskan för att ta upp min plånbok, men jag verkade ha glömt att ta med den.
”Nej, nu får du gå av” Chauffören nickade mot dörren.
”Vänta” sa en röst bakom mig, och en kille kom fram till mig.
”Jag har pengar” sa han och la upp 25 kronor framför chauffören.
”nej alltså, du behöver inte” Jag kände hur mina kinder blev rödare och rödare, och så att han inte skulle märka något, tittade jag ner i marken.
”Nej men det är lugnt” Sa han glatt och gav mig ett stort leende.
Jag ryste till, han var så otroligt vacker.
”Kan ni två sätta er ner så att vi kommer härifrån?” sa chauffören surt, och jag och den otroligt vackra killen började gå bak för att leta efter platser.
Vi hittade två tomma säten nästa längst bak, och båda satte sig ner.
”Alltså, jag vet inte hur jag ska tacka dig” Sa jag nervöst och tittade in i hans ögon.
”Tjaa du kan börja med att berätta vad du heter” Sa han fortfarande med det där underbara leendet på läpparna.
”Jessie” sa jag snabbt, och han nickade.
”Jessica eller?” sa han och log finurligt.
”Ja” sa jag och suckade, men ett leende började sprida sig på mina läppar
”Jag heter Robin, men du kan kalla mig var du vill” sa han och blinkade med ena ögat.
”Hehe, okej” Sa jag och förväntade sig att en pinsam tystnad väntade dem, men det var absolut inte så.
Robin var hur pratglad som helst.Han berättade att han hade flyttat till Stockholm från Göteborg för några veckor sedan, och att han redan trivdes jätte bra.
Han berättade vilken skola han hade börjat i, och jag kom på att det var en högstadieskola ganska nära min egen.
Där satt vi och pratade, och när högtalarna ropade nästa station, den som jag skulle av på, frågade Robin efter mitt nummer.
Jag skrev ner numret på hans arm, och gick sedan av.
”Jag tror jag är kär” sa jag tyst, och log för mig själv.
”Vad du var glad idag då” Sa Jojjo när vi äntligen hade lunch.
”Äsch, håll käften” Sa jag och försökte låta så sur som möjligt, men jag kunde inte sluta le.
”Vad är det med dig?” Carro kollade konstigt på mig, och la sin hand över min panna för att känna om jag hade feber.
”Men sluta, får jag inte vara glad eller?” jag slog bort Carros hand, och vände mig om.
”Jessie erkänn, du brukar aldrig vara såhär glad?” Jojjo tittade på mig med en sådan där
-berätta för oss vi är dina vänner- blick.
”Fine” sa jag tillslut. ”Jag tror jag är kär”
Jojjo hoppade till av lycka, och gav mig en stor kram,
”Grattis gumman” hon log ett överdrivet stort leende, och både jag och Carro började skratta.
”nå, vem är den lycklige?” Nu lät även Carro uppspelt, och båda flyttade sig närmre mig.
”Jag tar det sen” Sa jag och tog min orörda tallrik, slängde maten, och gick ut ur matsalen.
Eftersom vädret var underbart satte jag mig på en bänk utanför skolan.
där satt jag i kanske 20 minuter innan min mobil började ringa.
”Hallå Carro”
”Vart är du? Du måste ju berätta för oss vem det är” Sa hon snabbt.
”Jag sitter vid bänken” och med de orden la Carro på.
Snart såg jag Jojjo och Carro komma gåendes mot mig, och när de var framme vid bänken, satte de sig ner på vardera sida om mig.
”berätta” sa de samtidigt, och jag tog ett djupt andetag och berättade allt som hade hänt i morse.
”Gav du honom ditt nummer?” sa Jojjo oroligt.
”Att hon alltid ska vara så överbeskyddande” tänkte jag och nickade som svar.
Vi satt där resten av lunchrasten och diskuterade om vad jag skulle göra om han faktiskt ringde, och Carro fortsatte att påminna mig om att jag inte skulle glömma bort att fråga honom om han hade en söt kompis.
Resten av dagen flöt på som vanligt. De flesta lärarna skickade ut mig från lektionen eftersom de tyckte att jag pratade för mycket.
när klockan äntligen visade 3 rusade alla i min klass ut ur klassrummet.
Själv dröjde jag kvar ett tag.
Jag orkade inte resa mig upp och gå hem igen, för jag visste vad som skulle hända så fort jag blev ensam igen.
Tillslut tvingade min lärare ut mig, och jag började gå mot skåpen.
Alla hade redan gått hem, men det förvånade mig inte. Det brukade aldrig vara någon som väntade på mig.
Jag packade ihop alla skolböcker, la dem i väskan, och började med långsamma steg att bege mig mot bussen.
(Säg till om ni vill ha en fortsättning)
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | bonnilie - 5 jun 06 - 03:15- Betyg:  | | meer!! | | _Viicky - 26 maj 06 - 03:37 | | jag vill ha en fortsättning! | | sofiiie - 14 maj 06 - 06:58 | | JAg vill:D | | STruTSEn_91 - 14 maj 06 - 06:49- Betyg: | | meeera :D :D | | Alexandra_91 - 14 maj 06 - 06:48 | | Jag vill ha en fortsättning!!! |
|
|
|
