På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

Sara del 22

Jag vaknade morgonen efter av att Vicke och Alex stog och skrek på varandra inne i köket. ”Men Alex, förstå det är slut, det är SLUT MELLAN OSS!! Jag älskar dig inte längre” ”Men Vicke du vet själv att du kommer att komma tillbaka till mig igen, du kan inte motstå min kropp. Eller hur?” ”Nä Alexandra Sundh, inte den här gången” sa Vicke. ”haha eller hur!!” Sa Alex. Vicke stormade genom lägenheten till deras rum där dom sov och tog alla hennes kläder och öppnade balkongdörren och slängde allt på gatan. ”UT FRÅN MIN LÄGENHET SLYNA!!” ”Du har hittat en annan va?” ”Ja” sa Vicke. Nej tänkte jag, inte en annan. VICKE SKA VARA MED MIG. ”Hon jag älskar ligger i soffan.” ”Den slynan? Hon är ju inte ens fin” sa Alex. Nä jag vet, du behöver inte påpeka det sa jag tyst för mig själv. ”Vad sa du??” Sa Alex till mig. ”jag vet att jag är ful du behöver inte påpeka det” sa jag igen fast högre. Alex började skratta, ”du vet vart dörren är” sa Vicke surt. Alex fnös och gick mot dörren. ”Extra nyckeln” sa Vicke till Alex och sträckte fram handen. Hon gav honom nycklarna, Vicke gav henne inte en ända blick. Nu grät Alex och öppnade och sa ”I guess this is it” sa Alex med gråt i halsen. ”m” sa Vicke bara, han rörde inte en min. Alex gick ut och smällde hårt i dörren. Vicke gick in på sitt rum och smällde igen dörren.

knack knack jag knackar på Vickes dörr. ”ah kom in” jag öppnar försiktigt dörren. ”Hej” sa jag försiktigt. ”hej gumman” säger Vicke och låter lite gladare ”Vart är Erik?” Frågar jag blygt ”äh han sover, han sover ju jämt” Sa Vicke i ett skratt. Det vart tyst en stund ,en sån där pinsam tystnad. ”du..? Du älskade henne va?” sa jag blygt, jag ville inte fråga egentligen men jag ville veta ”Nä. Eller jag vet inte, blir så jävla förbannad när hon kallar dig slyna” Varför blir han förbannad, som kysser mig sedan kysser sin tjej och dagen efter har sex med henne så jag hör? Tänkte jag, mina ögon tåras och jag går ut därifrån. Jag gav Vicke en snabb blick innan jag stänger dörren, han kollar bara frågande på mig. Jag går ut till soffan och börjar skriva i ett block.

”Varför ska den blinda inte få se det vackra?” Började jag texten. ”Varför ska den stumma inte få säga de tre orden till dig och varför ska den förlamade inte få känna din närhet? Gud, det är så många frågor, och Gud snälla vägled mig. Ända sen den dagen jag satte min fot på jorden så vart det någonting som vart fel. Jag är fel och min personlighet är fel. Det är många som frågar mig, tror du på gud eftersom du har ett sånt vackert kors runt halsen? Jag vet inte vad jag ska svara, klart jag tror på dig Far, men ändå inte. Jag tror på något som är högre än oss själva, än oss odugliga människor. Ser du inte vad vi har gjort? Vi förstör din värld, som du började bibeln ”I begynnelsen skapade Gud..” Ja du skapade Far, men vi förstör. Far, är det okej om jag kallar dig så? Det känns som bättre. Förlåt om jag är självisk, det är inte meningen, men jag mår bara så jävla dåligt. Varje dag händer det något som sliter mitt hjärta i bitar, varje dag försvinner en bit av min själ, men fan varje gång det blir så, så blir allt helt igen när jag ser uppenbarelsen – Vicke. Åh Far han är så vacker, saknar du inte honom där uppe? Snälla vägled mig, hjälp mig på vägen och hjälp mitt hjärta att kunna vägleda mig, så det jag säger är att vägled mig genom mitt hjärta. Jag saknar något, jag saknar något långt borta, kanske är det lycka? Eller är det bara en sak jag känner för att dölja mina andra känslor? Allt känns så svårt Far, att behöva leva, men att vara död. Det är sant jag är levande död. Mitt blod som inte längre kan rinna, utan omvandlas till tårar som täcker mina kinder, varför ska det vara så? Varför kan inte jag få se det vackra röda täcka mina armar och låta det förgylla mina missbildade armar, snälla ge mig svaret. Ge mig kärlek, ge mig vänskap ge mig närhet. Och Erik min älskade bror, jag älskar honom så det värker i mitt hjärta men vad kan jag göra åt saken? Han finns ju här så varför fälla tårar? Tänker Du nu, men så enkelt är det inte, om han ändå tagit mig med för 9 år sedan, men han lämnade mig i skiten, men jag säger inget om det för att jag är så glad att han är lycklig nu, han älskar verkligen Vicke, det syns så väl. Snälla Far vart ska jag ta vägen i din stora värld? Jag vet Du kommer aldrig läsa detta, det vet jag så väl men det känns skönt att kunna skriva ner mina känslor på något sätt. Detta helvete, hur länge ska det fortsätta? Hur länge ska jag behöva se glad ut? Och hur länge ska jag behöva gömma det jag egentligen känner. Aja, jag är van. Vicke kommer aldrig få veta att jag älskar honom, men det kanske är bra. Den natten, den natten när han och Alex hade sex så trodde jag att jag skulle överlämna mig till dig Far, att bli en av dina änglar eller undersåtar. Jag ville aldrig mer vakna den natten, allt var så jobbigt. Och att jag slog Sophie blodig, beror det på vad hon sa om Jocke eller om att jag tog ut min ilska över henne. Skitsamma, hon ska aldrig få se lycka igen. Jag hatar henne.

Far jag tror att det snart är min tur att passera, att låta min själ födas på nytt i en annans kropp. I morgon händer Det, men Far jag är rädd…"

[Fortsätting kommer:D]

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)

Jennisz - 5 jul 06 - 20:44- Betyg: