På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

Wickys liv del 32

Det tog en stund innan hon öppnade sig. Hon berättade om vad hennes pappa gjort emot henne, om alla rykten som spreds om henne, om hur alla utnyttjade henne och hur hon skadade sig själv genom att skära, spy, bränna och svälta sig själv. Hennes berättelse gjorde ont i mig, mitt liv var ingenting jämfört med hennes.

Dagen därpå kom Jocke och hälsade på. Vi sprang in i varandras armar. Alex satt bredvid och rynkade på näsan.
”Jocke, oh gud Jocke, jag har saknat dig så jävla mycket” sa jag och kände hur jag grät av lycka. Hans armar omfamnade min kropp och jag kände hur lyckan spred sig i kroppen. ”Gud va mager du har blivit Jocke” jag stötte bort honom och först då såg jag hur han var klädd. ”Men gud Jocke, var är din nitväst och och.. o my god, varför har du rakat av dig tuppkammen?!” Jag stirrade på honom, något var verkligen fel. Han drog iväg mig en bit till ett ställe där det inte var något folk.
”Wicky, punken är över. Mitt liv som punkare är också över för den delen. Jag måste ha ett jobb och ingen anställer en punkare fattar du väl” sa han lågt och jag kände inte igen hans tonfall.
”Har du övergivet punken för ett jävla jobb?!” skrek jag och han tittade bort, hans ögon tårades.
”Wicky, det är över, släpp det. Jag är inte punkare längre, men jag älskar dej ändå” han skulle precis omfamna mig när jag stötte bort honom.
”Nej Jocke, jag tror dej inte” sa jag och han såg undrande på mig. ”Du har inte övergivit punken för att få jobb, det är något annat. Något värre som du inte vågar berätta för mej, eller hur?” Han ville inte ens se mig i ögonen och började gå ifrån mig. ”JOCKE! JOCKE VÄNTA!” skrek jag efter honom men han vägrade stanna. Jag sprang ikapp honom. Han såg på mig med ögon fyllda av tårar. ”Jocke, vad är det?”
”Du skulle aldrig förstå” sa han och gick iväg. Jag skrek hans namn flera gånger men han svarade inte. ”Jocke!! Vad är det jag inte skulle förstå!?” Jag skrek så högt jag kunde men inget svar kom. Jag såg bara Jocke försvinna ut och jag sjönk ihop på marken och brast ut i gråt.

På kvällen när Alex kom för att kräva min kropp kände jag hur allt bara föll i bitar. När hon skulle kyssa mig stötte jag bort henne. Hon såg undrande på mig.
”Vad är det Wicky?” frågade hon. Jag svarade inte. ”Är det Jocke du tänker på?” Jag tittade upp och nickade till svar.
”Alex, vi är ett par han och jag.”
”VA?!” Alex flög upp ur sängen och stirrade på mig. ”vad fan säger du?!”
”Alex, släpp det. Vi har aldrig varit något du och jag, vi har bara haft tröst sex med varandra, inget annat.” Alex spottade mig i ansiktet, men jag fortsatte att prata lika lugnt. ”Du klarar inte av ditt liv och inte jag heller, därför bor vi på ett psykhem. Vi kommer aldrig bli friska om vi använder varandra som skaderedskap” Alex ögon fylldes av ilska innan hon försvann ut på gården. Jag la mig ner och drog en djup suck. Jaha, tänkte jag, då hade jag inte Alex som jag kunde få smärta ifrån längre. Hur fan skulle jag då bära mig åt?

Jag försökte ringa Jocke men jag fick inget svar. Linn försökte också ringa, men han svarade inte.
”Det är något som inte stämmer Linn” sa jag och Linn nickade. ”Han sa att han övergivit punken för ett jobb, men Jocke skulle aldrig, aldrig i hela sitt liv göra något sånt. Han skulle aldrig raka av sin älskade tuppkam för ett jobb åt någon överklass gubbjävel” Oron blev värre och värre för var dag som gick, men den dagen då han kom och hälsade på tillsammans med `en av sina nya vänner´ höll jag på att dö, för det var Lisa ifrån min gamla klass.

To be fortsatt xD

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)

Love_Max - 19 nov 06 - 20:58- Betyg: