Ett liv utan dig 31/8-09 |
Jag trodde det verkligen, jag trodde det på riktigt den här gången. Jag trodde att jag skulle klara det Marie, jag trodde att jag skulle kunna försöka gå vidare utan att lukta på dina kläder varje dag, utan att varje kväll sitta och bläddra igenom våra album. Utan att logga in och läsa dina noveller varje dag. Jag bestämde mig på din begravning att jag skulle leva vidare ett så normalt liv jag kunde för din skull. Och annat än mitt totala sammanbrott den kvällen så har jag lyckats bra. Du fick en vacker begravning Marie, och jag lovade mig själv att inte skriva om den, det ska jag inte göra heller. Men du ska veta att jag kände ett oförklarligt lugn den dagen, den stunden. Jag spelade gitarr och jag sjöng till dig, och jag bröt inte ihop totalt. "I'm not alone" hette låten, det är jag inte heller. Men gudarna ska veta att mitt inre aldrig brusti så mycket som när alla minnesbrev var lästa, alla dikter berättade och alla telegram visade. När alla satt för en tyst minut och tittade på det där vackra fotot av dig. Då Ebba sträcker ut handen och pekar på dig, tittar oförstående på alla ledsna människor och utropar "mamma". Marie, jag brast då, jag tror alla brast då. Kyrkan fylldes av tårar och jag hämtade mig inte riktigt mer den dagen. Men sedan dess har dett gått bra, fram tills idag. Jag har klarat mig bra, och det tänker jag fortsätta med, bara för att jag älskar dig så HIMLA mycket!
Vila i frid Älskling.
|
| Kommentarer | | underbaradiig - 22 sep 09 - 22:56 | du klarar dig .
vila i frid . <3 | | purs_08 - 1 sep 09 - 16:36 | | fortsätt kämoa markus. du kommer klara de |
|
|
|
