Sorry att det har tagit tid igen. Men jag fick ett sånt där skriv-rus nu alldeles nyss ni vet. Och jag skyller frånvaron på skolan. Allt är gymnasiets fel. (A) Mer kommer SNART. I promise.
Del tjugoåtta
Love is my drug, is my heroin
Vi spenderade natten tillsammans på Villes golv, och tillsist måste vi ha somnat för jag vaknade nästa dag med jordens stelaste rygg. Ville sov bredvid mig, och jag kunde inte låta bli att sträcka ut handen en decimeter och låta fingertopparna snudda vid hans kind.
I samma ögonblick som våra kroppar fick kontakt slog han upp ögonen och den isblå färgen genomborrade mig.
Sekunden efteråt log han.
”Hej”, sa han med hes och nyvaken röst.
Jag strök honom varsamt under ena ögat med tummen och vidare ner över hans kind.
”Hej”, mumlade jag sen.
Ville måste ha hört frånvaron i min röst, eller åtminstone ha sett den i mina ögon, för jag var knappt där medan jag sa det.
Mina tankar var fästa vid föregående eftermiddag, då jag hade kommit hem till honom och frågat ut honom om tjejen han hade haft sex med.
Tjejen som hade fått uppleva precis samma sak som jag hade gjort under hela kvällen och natten, fast förmodligen i ett mer onyktert tillstånd och i en duschkabin istället för på Villes vardagsrumsgolv.
Mina tankar var kvar vid de ord han hade sagt till mig då.
”Tror du verkligen att du är viktig för mig?”
Jag trodde det. Jag hade trott det och jag trodde det fortfarande. Den här natten hade inte intalat mig någonting annat.
Frågan var om det var sant.
”Ville…” började jag frågande.
”Ja?” frågade han och drog undan en rufsig hårslinga ur mitt ansikte.
Jag svalde och funderade över hur jag skulle formulera mig.
”Allt det där du sa igår…”
Jag tystnade för att tänka igenom den fortsatta meningen, men hann inte ens öppna munnen igen förrän Ville hade hyschat mig och lagt ett tystande finger på mina läppar.
”Glöm det”, sa han och skakade svagt på huvudet. ”Det spelar ingen roll.”
”Det spelar visst roll”, protesterade jag. ”Jag måste få veta om det här är på riktigt för dig på samma sätt som det är för mig. Jag bryr mig mer om dig än jag trodde från början och jag vill inte att allt det jag känner nu ska krossas om någon vecka. Jag vill…”
”Ellen”, avbröt han mig. Han la sin stora, varma hand på min kind och fick mig att titta rakt in i hans ögon. ”När du bara stack efter att ha hittat drogerna i soffan trodde jag att det var slut mellan oss. Jag trodde att du kom tillbaka hit för att du inte hade någon annanstans att ta vägen, och att hånglandet därefter bara var för att… inte vet jag. Kanske ett sätt för dig att slippa bort från allting. Du hade ju precis bråkat med Emil och jag vet att du fortfarande inte har släppt den där pojkvännen helt och hållet…”
”Rasmus har ingenting med oss att göra”, slapp det ur mig.
”Kanske inte, men du kan inte förneka att du fortfarande tänker på honom. Jag märker det på dig ibland.”
Jag teg. Hade ingenting att säga emot eftersom det han sa faktiskt var sant. Visst vandrade mina tankar få och då iväg till Rasmus, men… allting var väl förändrat nu?
Ville suckade, och bytte ställning så att han stödde sig på armbågen och hade ansiktet snett ovanför mig.
”Fattar du inte att jag har haft känslor från dig från första början?”
Jag såg på honom med stora ögon. Undrade om jag hade hört rätt eller kanske bara hallucinerade ihop en dröm där Ville sa så.
”O-Och…” började jag trevande och stammande. ”Nu då?”
Det ryckte till i Villes mungipa och den drogs uppåt ett par millimeter. Ett nästan omärkbart leende tog plats i hans ansikte.
”Var inte den här natten ett bevis på det?”
Han förde läpparna mot mina igen, och kysste dem mjukt. Så mjukt att jag undrade om det var samma person där inne som hade funnits där två veckor tidigare.
Jag snodde åt mig täcket och virade det runt kroppen innan jag gick ut till köket.
”Vart ska du?” frågade Ville förvånat, men låg kvar.
”Dricka”, mumlade jag med min snustorra hals.
Jag var väldigt törstig, och fyllde först ett glas med vatten. Men efter att ha druckit ett par klunkar och konstaterat att smaken var väldigt unken och inte alls uppfriskande som jag hade hoppats, grimaserade jag illa och hällde ut det i vasken.
Jag lutade mig lite mot dörrkarmen och kikade ut i vardagsrummet igen. Tittade ner på honom där han låg spritt språngande naken i och med att jag hade snott åt mig täcket.
”Vad flinar du åt?” frågade han och först då la jag märke till leendet som hade lagt sig till rätta över mina läppar.
Jag ryckte lättsamt på axlarna.
”Ingenting”, sa jag men såg på honom att han inte trodde på mig för ett enda ögonblick.
”Säkert”, sa han med ett frustande, misstroende skratt.
Jag gav honom ett busigt, och den här gången medvetet, leende vilket fick honom att studsa upp på fötter och gripa tag i min handled.
”Nu du”, sa han och drog med lätthet mig intill sig.
Jag gjorde mesiga försök att ta mig ur hans grepp, vilket försvårades i och med mina fnissattacker och hans enorma armmuskler. Han höll mig fast utan problem och tryckte ner mig på madrassen med ett leende innan han gav mig en djup kyss.
”Har du typ… mat hemma?” frågade jag när han hade kysst mig flera gånger och lagt sig bredvid mig igen.
”Mat?” upprepade han som om han inte hade en aning om vad jag menade och vred huvudet åt mitt håll. ”Nej, hurså?”
”Öh… jag är lite hungrig”, sa jag.
”Åh.”
Han kliade sig förstrött i huvudet.
”Äh, det är ingen fara. Jag antar att Skunken måste få komma ut och kissa?”
”Öh… ja”, sa Ville nollställt.
”Då tar jag med honom och går och köper något att äta”, sa jag och gjorde en ansats för att resa mig.
”Ska jag handla med någonting åt dig?” frågade jag samtidigt som jag drog på mig byxorna och linnet som låg på golvet.
”Nej”, sa Ville och drog handen över sin vältränade mage. ”Jag behöver ingenting.”
Jag vände huvudet mot honom och gav honom en blick med höjda ögonbryn. Han log bara överlägset tillbaka mot mig och jag skakade på huvudet medan jag gick ut mot hallen.
Jag ropade på skunken att komma, och han kom snabbt tassande ut ur garderoben med ett lättat uttryck i ögonen.
Jag kopplade honom och öppnade dörren, sa hejdå till Ville och begav mig ut.
Jag kom tillbaka tjugo minuter senare med en Skogaholmslimpa i ena handen och ett litet paket juice i den andra när klev in i Villes hall. Skunken viftade glatt på svansen och skuttade in före mig. Tittade på mig med stora ögon som bad om att bli lossad från kopplet. Jag böjde mig ner och frigjorde honom. Han ruskade förnöjt på hela kroppen och travade sen ut i köket.
Jag klev ur skorna och kikade in i vardagsrummet medan jag hängde av mig jackan. Ville satt i soffan iförd ett par jeans, men hade ingenting på överkroppen. I samma stund som min svepande blick fastnade på honom konstaterade jag ljudet av en inandning. Ville lutade huvudet bakåt och tryckte ena handens fingrar mot näsans högra sida och jag kisade med ögonen medan tankarna for runt som i en orkan inuti mitt huvud.
Det var inte förrän han torkade bort lite vitt pulver från nästippen som jag insåg att jag just hade sett honom snorta någon form av knark.
På en sekund hade jag dragit bort huvudet från dörröppningen så att han inte längre kunde se mig. Jag tryckte ryggen mot väggen och försökte avgöra om han hade sett mig.
Det verkade inte så och jag andades långsamt ut den luft som jag omedvetet hade hållit kvar inom mig.
Jag förstod inte riktigt varför mitt hjärta hade hoppat över att slå ett par slag när jag iakttagit Villes inhalation av knarket, men jag fick det i varje fall inte att gå ihop i huvudet.
Så vitt jag visste var det kokain man snortade, och inte heroin. Antingen hade Ville fått tag på mer illegala pulversorter sen jag hittade knarket i soffan, eller så hade han redan mer här hemma.
På ett sätt ville jag inte veta, men jag kunde inte undgå att lägga märke till den starka intuitionen att jag borde göra någonting åt det nu. Reagera på något sätt eller i alla fall uppmärksamma det.
Men när jag kände mitt eget hjärta banka hårt på insidan av min bröstkorg, och hörde Villes rörelser inifrån vardagsrummet samtidigt som jag mindes den gångna natten, kunde jag inte förmå mig att ställa till en scen. Det var som att upprördheten som funnits där några sekunder tidigare sakta rann av mig, och jag klistrade på ett oberört leende ögonblicket innan jag lovade mig själv att inte göra någon stor grej utav det här. Jag kunde inte uppfostra Ville och kunde inte ta på mig ansvaret för hans handlingar.
För en gångs skull, skulle jag bara låta saker och ting vara.
Så jag drog ett djupt andetag och kikade återigen fram bakom väggen, möttes av Villes blick och samma leende som han hade gett mig samma morgon.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) |
littledreamer - 13 sep 09 - 21:09- Betyg:  |
| underbart! maila nästa! |
| Emelyeeh - 8 sep 09 - 15:29- Betyg: |
| Har läst hela nu. As bra !! ;D Skiv när nästa del kommer ut ..? :'3 |
| Eliiina_ - 7 sep 09 - 20:58- Betyg: |
underbartunderbartunderbart!
skriva gärna när nästa del kommer ut tack (a)
längtar!;g |
| prickigthallon - 6 sep 09 - 09:43- Betyg: |
GAAAAH! TYP BÄSTA DELEN HITTILLS! KVINNA; DU ÄR BÄST! <33
saknar dig förresten, sorry att jag alltid är så stressad :/
PUSS? <3
btw, VILLE <333 |
| bajsabajs - 5 sep 09 - 13:45- Betyg: |
| ååååh underbart<! |
| glasfiguren - 4 sep 09 - 14:31 |
| jätte bra :D |
| NeMriA - 3 sep 09 - 20:29 |
MEN HEJ OCH HÅ
här kommer jag och blir kär i Ville som vanligt, trots att han knarkar och är ganska dum i huvudet
det ska bli intressant att se hur det här slutar o.o |
| LipsOfAnAngel - 3 sep 09 - 20:28- Betyg: |
| Jättebra skrivet. Längtar till nästa del :) |
| frdrik - 3 sep 09 - 16:40 |
| underbart skrivet, dumma ville, man ska int ta droger! |
| anna_921 - 3 sep 09 - 14:12- Betyg: |
| Vill bara ha mer mer mer du måste mejla näst del asså (A) |
| radioaktiv - 3 sep 09 - 08:37- Betyg: |
Helt seriöst, det kvittar hur lång tid det tar. säger som silverandcold ''Den som väntar på nått gott väntar aldrig för länge''
Och gör ellen slut med Ville och blir ihop med rasmus blir jag SJUUUKT lessen. De är så himla söta ihop.
Och du är så sjukt duktig. Förstår inte hur en människa kan va så bra på att skriva.:D |
| vemvet - 1 sep 09 - 21:37- Betyg: |
| Ville. MIN MAN! Du skriver underbart. Jag är käääär! |
| murrwels - 1 sep 09 - 20:16- Betyg: |
| så jäklarns bra :) Säg gärna till när nästa del kommer! |
| MoRoTpOwEr - 1 sep 09 - 16:46 |
jag d;r drf kommenterar jag senare jag bara maste lasa om det har
Jag kommer inte kunna anvanda dom tre sista bokstaverna i alfabetet pa grun av att jag inte ar i svergie
IAF JAG DOOOG |
| maaliinT - 1 sep 09 - 14:58- Betyg: |
du skriver lika bra som vanligt :D och jag gillar verkligen bad boy ville :D rasmus behöver inte komma tillbaka, men som de under mig har sagt, så kan gärna emil och nadja stunder komma tillbaka snart :D
mejla nästa! :D |
| PiLLOWFiGHTx - 1 sep 09 - 14:13- Betyg: |
jag är fortfarande team rasmus :''D
men skitbra. liite längre delar bara så är allt perfekt ! |
| JessicaKarlsson - 1 sep 09 - 11:47- Betyg: |
ååååååh de är så jävla braaaaaaa! :D :D
meeeeejla! ;) <3 |
| SilverAndCold - 31 aug 09 - 21:17- Betyg: |
”Fattar du inte att jag har haft känslor från dig från första början?”
VILLE VILLE VILLE VILLE!<3
Den som väntar på något gott, väntar aldrig för länge, haha. :D
Ursäkta för denna korta och tråkiga kommentar, men jag är pisstrött och ska lägga mig och sova nu. (:O)
Du
skriver
asbra
! (y)
<3 |
| Rosapapper - 31 aug 09 - 21:08- Betyg: |
| Fan vad bra!Och ÄNTLIGEN lägger du ut en till del:D:D! |
| because - 31 aug 09 - 20:48- Betyg: |
Lika bra som vanligt! :D Tycker dock att ville borde lägga av med det där haha. Bad boy!
nej men eh..saknar rasmus lite sådär *rodnar*
KOM TILLBAKA! :(
mejla gärna nästa :) |
| Sidewinder - 31 aug 09 - 20:25- Betyg: |
Men åhhh, någon måste få honom att lägga av med knarkskitet!
Nu drar det lite i Rasmusnerven igen :D
Ruskigt jävla bra detta är!! |
| snovit1 - 31 aug 09 - 19:29- Betyg: |
Hoppas allt ta slut mellan Ville och Ellen, ingen som hörde
mig nu va ? *kolla runtomkring mig*
Och att lillia Rasmuskommer in igen! :D
Mycket bra jobbat med delen och hoppas du meila nästa igen :) |
| LoveMusic - 31 aug 09 - 19:12- Betyg: |
Åhhh, nu blir Ville en badboy igen :D *le superstort*
fast, jag gillar inte riktigt det här med att Ellen har känslor för honom, det passar mig inte. Det hade varit SÅ mycket bättre om Rasmus hade varit med. Och om han hade varit sådär supergullig som bara han kan vara. Och om Emil hade varit där, jag saknar definitivt alla gulliga Emil-stunder. Och Line och Nadja. Jag gillar Nadja. Och Line.
Och den här novellen. Och ditt sätt att skriva på. |
| Moii-Thilda - 31 aug 09 - 18:20- Betyg: |
Jag håller med henne under mig! hoppas det kommer hända något liknande hennes dröm!
Ville blir bara underbarare o underbarare men knarket får han gärna skippa! Men du skriver as bra, o hela berättelsen är helt underbar!:D |
