Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Sofia Del 17 Många tårar,

Jonathan tog tag i hennes hand, och drog henne tillbaka mot toaletten.
-"Nej!" viskade han
-"Ta de lugnt, jag ska inte göra något dumt," viskade hon tillbaka
-"Inte än" tänkte hon sedan.
Felicia satt och rufsade sig i de röda håret, där hon satt på golvet i köket.
-"Hej! Vad har du varit?Du har ju varit borta hela kvällen." sa Felicia förvånat.
-"Som om du någonsim brytt dig," sa Sofia och log
Hon kände sig äcklad av att se Felicia sitta där med den korta kjolen.
Hon gick in i vardagsrummet, och lade dig ner i soffan för att se på tv.
Hon hörde Jonathan och Felicia snacka i köket.
20 minuter senare kom Mathlida in i huset, och tittade in i köket.
-"Var är Sofia?" frågade hon surt.
-"Hon ligger väl i soffan, kan jag tro," sa Felicia spydigt.

Hon kom fram till soffan, och gav Sofia en stor kram.
-"Heej Gumman" sa hon och log
-"Heeej," sa Sofia glatt

Mathilda lyfte på hennes huvud och satte sig, så hon fick ha de i hennes knä.
För en gång skull kände Sofia att Mathilda och hon stod varandra så närma. Det var
ytterst få tillfällen, då hon kände att de var som syskon. Men nu behandlade Mathilda
henne som sin lilla syster. Hon pillade i hennes hår.
Sofia hörde Felicia kyssa Jonathan i köket, hon kunde inte hålla tillbaka tårarna, det
gick inte.
Hon kunde inte sluta tänka på hur dumt allting hade blivit. Hur fel allting blivit.
De var inte meningen att dra igång detta dumma spelet, det var inte meningen att låta det
hända. Detta spelet var mellan henne, Jonathan och Felix. Men hon ville inte att Jonathan
skulle behöva vara inne i spelet. Han skulle bara vara som inte behövde göra något han inte ville
-"Vad är det vännen min?" frågade Mathilda
Sofia fick inte fram något mer än snyftningar, hon fick inte fram ett ord. Utan låg bara och grät i
Mathildas knä.
Jonathan och Felicia kom in i rummet, och tittade på Mathilda som hade strök henne över håret.
-"Vad är det gumman?" frågan Felicia och tog hennes hand.
Sofia ville inte röra den utan bara slet bort sin hand, och fortsatte gråta i Mathildas knä.
-"Kan ni berätta för mig, varför i helvete hon gråter?" sa Mathilda argt och tittade på Felicia &
Jonathan.
Båda skakade på huvudet, och tittade på varandra.
-"UT HÄRIFRÅN SÄTT ER I KÖKET OCH STRULA ISTÄLLET?!" Skrek Mathilda
De tittade konstigt på henne, och gick in i köket igen.
-"Så ja, allting kommer ordna sig" sa Mathilda och torkade bort tårarna.
De såg på tv, i några timmar. Men de slutade med att Sofia somnade i Mathildas knä.

När hon vaknade på morgonen hade hon verken någon kudde eller täcke. Hon kände sig både pigg och utvilad.
Hon tittade sig hastigt om i rummet, Mathilda sov i andra änden av soffan.
Hon tittade hastigt på klockan, och såg att det bara var halv 6.
Men hon hade inte heller någon större lust att stanna kvar i huset, då Felicia var där.
Hon reste sig upp tittade så att alla sov till hennes förvåning sov Felicia på en madrass på golvet i Jonathans sovrum,
Hon tog på sig kläderna, tog med sig väskan voch försvann ut i denna solskens morgon. Det var inte särskilt många ute,
bara några få som rastade hundarna.
Hon bestämde sig för att ta bussen ner till ett fik hon och Jonathan varit på, där hon skulle få i sig någon frukost.
Hon hoppade på bussen som var full av arbetsresande människor.
När hon kom ner till fiket så var det stängt. Hon suckade och letade reda på ett fik i närheten.
Klockan var nu 7 på morgonen, och efter ett tag hittade hon ett mysigt fik.
Vid 08:00 vibrerade mobilen i hennes ficka, hon tittade på den för att se vem det var. Till sin förvåning va det Felicia,
hon lät den sluta ringa, och lade sedan ner mobilen i fickan igen.
Under de närmaste två timmarna ringde telefonen ett tio tal gånger, men Sofia svarade aldrig. Hon såg det inte särskilt
nödvändig. De kunde gott undra var hon var.
Hon började 10:34, och hon kände att de var stor chans att hon skulle få träffa Jonathan. Men hon hoppades att slippa det.

Vid halv 11 var hon vid skolan, då hon mötte Marica utanför skolan.
-"hej," sa Marica och log
-"Heej," sa Sofia glatt.
De gick in i Aulan tillsammans, där lärarna berättade vad de skulle göra under dagen.
De var 5 grupper med 30 personer i varje, där de skulle tävla mot de andra grupperna i olika saker som hade med musik att göra.
Men först skulle de lära känna varandra.
Hon och Marica hamnade i sammma grupp, och de lärde känna en hel del nya personer. Några de pratade en hel del med var 3 tjejer som hette
Linn,Tilda, & paulina, och 3 killar som hette, Klas,Daniel & Anton.
De hade kul tillsammans, och bestämde längre fram mot dagen att de skulle käka pizza efter att de slutat. Sofia hade helt glömt bort att
Jonathan,Mathilda, & Felicia kanske letade efter henne. Hon hade ju lagt mobilen i väskan, och hade inte bytt från ljudlös heller, med hon hade
tagit bort vibrationen.

När klockan var halv 4 var de slut för dagen, och de 8 personerna gick ner för att käka pizza. De hade en hel del att snacka om eftersom alla hade
ett stort intresse för musik.
Då de precis ätit upp tog Sofia fram mobilen, eftersom hon kom på att de kanske letade efter henne. Och till sin förvåning ringde mobilen då hon tog
upp den.
-"Jag ska bara svara" sa hon och gick ut från pizzerian.
-"hallå?" sa hon
-"Vad i helvete är du?" skrek Jonathan i telefonen.
-"hej på dig också, jag äter pizza." sa hon oberört.
-"Du springer ut ur min lägenhet mitt i natten, och gör mig jätte orolig och säger nu är att äter pizza?!" skrek Jonathan
-"Ja," sa hon
-"Var är du?"
Hon sa var hon var, och gick sedan in igen.
20 minuter senare kom Jonathan in på pizzerian helt röd i ansiktet.
-"Kommer du?" sa han surt.
Hon sa hej då till sina nyfunna vänner, och följde honom ut genom dörren, och började följa efter honom.
-"Är du helt galen?!" skrek han igen "Jag har varit skit oroligt!"
-"Förlåt," sa hon och tittade ner.
-"Förlåt? Du har gjort mig skit orolig, och jag har ringt och ringt och ringt. Men inte en jävel har svart!" skrek han
Hon fick inte fram ett ord, hon tittade på honom och såg att hans tårar rann.
-"Fattar du inte att jag älskar dig?" sa han och började snyfta. " Jag trodde du var död!"
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
MinnaMy - 4 jun 06 - 03:17- Betyg:
nja, såå synd är det kanske inte om Jonathan. Han hade trots allt "strulat" med Felicia när han istället kunde sagt tx sanningen eller "jag har en flickvän" :P. Men lite synd är det ju för han var ju så ororlig, men då säger jag åter igen; vad väntade han sig? hon grät ju sig själv till sömns!
carrou_mrs_cool - 17 maj 06 - 01:16- Betyg:
neeej, stackars, stackars jonathan...
catten - 13 maj 06 - 05:07
spännande
Triangel - 13 maj 06 - 00:28- Betyg:
Oh awww så gullig han e :D:D ...som vanligt mer mer mer mer!!!
Mizzbrunett - 13 maj 06 - 00:24
jätte bra .. väntar på mer..

Skriven av
Mysticalgirl
13 maj 06 - 00:11
(Har blivit läst 215 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord