En svart ängel... |
<B>En svart ängel…
”Jävla hora!” Ha! Har du STRING?! Fy fan va äckligt!” ”…och hur många rätt hade pluggisen Amber på matteprovet då? 38/40! Naturligt vis…du pluggar ju jämt!” rösterna ekar i klassrummet, hon orkar inte bry sej längre. Läraren gör ett halvhjärtat försök att få dem att sluta men utan något större resultat. Hon kollar på klockan,20 i 11…bara 25 minuter kvar tills det är lunch, skönt, inte för att hon brukar äta i skolan men…
40 minuter senare står hon till sammans med sina tre vänner och läser på schemat. ”först So, sedan Svenska och sist No…” alla tre stönar, ”å nej! Inte No sista lektionen! Det som bara suger såååååååå mycket!” hon ger de andra en sådan där blick som får de att förstå att det är dags att dra sej, samtidigt kollar allihop bakåt. Där strax bakom dem går skolans tuffaste killar med de där leendena som kan få vem som helst att sticka så långt bort ifrån dem som det bara är möjligt. Hon börjar gå bort mot dörren in till deras korridor och de andra följer som vanligt efter, dit hon går, dit går de. För det mesta i alla fall…
Maria blir alldeles knallröd i hela ansiktet, ”shiiiiiiiiit!, han är så söööööt!” utbrister hon, ”Men va fan Maria! Lägg ner, han mobbar ändå bara skiten ur dej, han är inte värd det, det vet du!” allihopa suckar, ”hur i helvete orkar hon hålla på?!”. De sätter sej på en bänk i korridoren, när ”de tuffa killarna” börjar närma sej får alla hennes vänner en skrattattack och skruvar oroligt på sej, hon sitter bara, till synes helt oberörd, på den slitna träbänken och snurrar en hårslinga mellan fingrarna. Killarna går förbi och en ledaren i gänget ger Maria en hård spark på smalbenet, ”jävla bimbo! Fan, du snackar inte om min familj fattar du?!”, hon ser hur Marias ansiktsutryck förändras, det gjorde antagligen riktigt ont, det brukar det ju göra. ”KÄFT! Du rör henne fan inte! Ok? Hon låter dej vara om du inte cpar dej! Du rör inte mina vänner så du vet…” ledarkillen vänder sej om, ”du, passa dej jävligt noga… du vet inte vad du leker med!” Amber slänger i väg en mörk blick mot honom, ger honom fingret, sedan drar dem. De hämtar sina So böcker i de fula, repiga skåpen och går till sitt klassrum för att genomlida ännu en eftermiddags påtvingad kunskap.
4 timmar senare har hon lagat mat till sin morsa, hon och Maria, hennes bästis sen 3an, de gör allt till sammans, sitter i hennes säng och snackar. Läxorna orkade de inte göra och klarinett spelningen är bara såå tråkig, hon är ändå så duktig så hon brukar låtsas att hon tränat, ingen brukar märka det.
”Fy fan vad lågt alltså! Två skott i bakhuvudet, han var ju bara 21 år!” Maria ser ut som att hon ska börja gråta, ”varför?!” hon lägger armen runt Marias axlar, ”sådant händer varje dag, du måste komma över det, han var ju i alla fall inte din RIKTIGA bror…” ytterdörren öppnas, ”TJA MORSAAAAN!” ”hej, hej…har du gjort någonting att äta?…ja där ja! Tack så jätte mycket älskling, det är så skönt att slippa det när man kommer hem och är trött vet du…” hon mumlar någonting otydligt till svar och ber sedan Maria att stänga dörren in till rummet. De lägger sej bredvid varan i sängen och bara tänker, tänker på hur jävla orättvist livet är, tänker på hur nästa skoldag ska bli, tänker på hur deras framtid ska bli…
Bollen flyger över fotbollsplanen, ”TA DEN JOCKE!”, Joakim sätter av över gräsplanen efter bollen, ”att de orkar hålla på alltså…” Maria skakar förbryllat på huvudet. ”kom, vi drar till ICA!…Amber?! AMBER! Hör du inte på?” ”eh va? Jo visst, så klart att jag lyssnar…hmm…vad sa du?” ”MEEEEEN!” Maria himlar med ögonen, ”nu drar vi till ICA va fan!”.
En stund senare står de uppe på ICA vid chipshyllan och försöker bestämma sej för vilka chips de ska välja. ”fuck!” hon stöter till Maria i sidan, ”kolla ingången Maria…” ”åh nej!” ”äsch, ta de där OLW chipsen nu så drar vi, kom, jag kan gå först om du vill, de skulle bara våga röra mej, då jääävlar…” De tuffa killarna i 8an från deras skola står vid godishyllorna intill kassan, fullt lastade med läsk, godis, chips och kondomer. Ledarkillen ser dem, han flinar elakt, sedan kastar han kondomförpackningen rätt i ansiktet på Maria. Maria slänger ner den på golvet, knallröd i ansiktet, hela kön garvar. Kassören ser inte glad ut, ”Killar, vad håller ni på med…?” ”käft jävla choratz!, det är hon som håller på!” killarna pekar på den röda Maria. ”Okej killar, handla det ni ska då och stick sen, jag ska snacka med henne…” killarna handlar sitt och sticker sen fort som attan ut genom dörren till ICA. ”Nu får du ta rätt på det här unga damen!” ”äsch, låt henne vara, jag tar hand om det, det fixar sej…” Maria ler lite svagt medans hon tittar på när Amber tar hand om det som killarna ställt till med, sedan handlar de sina chips och drar. ”Hahahaha! Åh fy faaan! Jag trodde jag skulle dööö alltså!” ”jasså…” Maria ser inte ut att bry sej nämnvärt och gör absolut ingen ansats till att tacka henne, precis som vanligt. Det är åratal sedan hon tackade Amber för någonting, det är i huvudtaget åratal sedan Amber kände sej riktigt uppskattad…
”Slå upp No böckerna, på sidan 87 har ni en fulständig bild av ett ekosystem, jag vill att ni väljer en del och sedan gör en djupgående analys om erat område. Jag vill att ni lämnar in det skriftligt till mej, datorskrivet med times new roman och typstorlek 12, höger marginal och inget annat trams… Amber!, inga kommentarer när jag pratar!” ” nä men ja har ju inte sagt något!” ”hörde du vad jag sa till dej? INGA KOMMENTARER!” lärarens röst hårdnar och hennes elaka ögon genomborrar Amber. ”såå… om ingen har något att tillägga så kan ni börja nu… så! Sätt i gång då!”. Amber suckar, No läraren är en riktig hagga, och hon haaaaaatar Amber, det har hon nog fått märka vid flera tillfällen.
Hon och Maria går ut till datorerna, de övriga två tjejerna i hennes lilla ”gäng” stannar kvar i klassrummet och jobbar. ”Men orka! När slutar den här lektionen? Jag har ont i huvudet!” ”jag med, fan va orättvist det där hon sa till mej på lektionen var, jag satt ju tyst!” ”jaja Amber, kolla! Där borta är ju Jeppe!” ”jasså, jaha, ja där ja… men visst var det orättvist…?” ” Haha! Kolla! Shitt vad bögigt! Han håller ja handen som en tjej…! Haha!” Maria garvar.
”Du kan gärna vicka lite mer på röven va?!” en av killarna i klassen springer förbi och slår böckerna ur händerna på Amber, hon orkar inte bry sej, det är så omoget och svarar hon inte lägger de ju av… Maria stannar och väntar på att Amber ska plocka upp sina böcker, hon gör inte någon ansats till att hjälpa henne eller bry sej, hon flinar till och med lite. Amber ser det men låtsas inte om det, Maria har varit hennes bästis sen 3 an och de gör allt till sammans. Egentligen är de väldigt olika varandra men de trivs bra ihop, för det mesta i alla fall.
Musiken dundrar ut från Marias rum på högsta volym, Maria sjunger högljut (och falskt) med i texten. ”KAN VI INTE LYSSNA PÅ NÅGONTING ANNAT EN STUND? SNÄLLA?” Amber tittar bedjande på Maria. ”NEJ!”. Svaret är tydligt och bestämt, ”SNÄLLA!” Maria sänker, ”nej, men vi kan gå och sätta oss vid datorn!, kom” Amber suckar och följer motvilligt efter. De gör nästan aldrig någonting som hon vill… På så sätt är det roligare att vara med Anna, men de ses inte så ofta efter skolan, Anna har en kille och rider oftare än Amber. Förr var de bästisar och hade en underbar sommar tillsammans, men sakta men säkert ändrades Anna en hel del och när hon skaffad både kille och nya vänner genom att värka tuff och ljuga om Amber och Maria tröttnade Amber. Hon sa inget men nu är de bara kompisar, väldigt bra kompisar. Amber tittar på sina byxor, å vad roligt det hade varit med ett par nya jeans, men har med det dåligt ställt så har man. Ändå har hon en ny svindyr mp3 mobil, det var en både jul klapp och födelsedagspresent, dessutom betalade hon lite själv, precis som vanligt, hon får anstränga sej ganska mycket och spara länge innan hon kan köpa någonting…
”Är det ok om jag killar min Gb på lunar, Maria?” ”ok, snart…” Maria skriver en stund till och går sedan in på alla hennes 5 lunar, sedan får Amber gå in en lite stund. I Gbn ser hon ett inlägg från någon hon inte känner, ”HORA” står det. Det hugger till i Amber, ”HORA” det är inte första gången hon får höra det. Det har nästan slutat göra ont när folk i korridoren kallar henne hora, folk hon aldrig snackat med och som går i andra klasser… Ingen tycks stå på hennes sida. Amber skrattar till, flinar självsäkert mot Maria, ”töntar…” sedan raderar hon inlägget och loggar ut. Hon hoppas att Maria ska fråga vem det var ifrån men det gör hon inte. Halv 9 går hon hem till sej, hon måste alltid gå hem så tidigt, ingen annan som hon känner måste gå hem då, när hon är på ungdomsgården brukar hon hitta på massa dåliga ursäkter om läxor och sådant. Där är hon inte så ofta, det brukar inte vara någon som följer med henne dit om hon inte någon gång lyckas övertala Maria eller Anna.
Väl hemma ligger hon i sin säng och funderar, varför ska allt vara så jobbigt?! Hon måste alltid le, alltid. Hennes morsa är sjyst men annars finns det aldrig någon som lyssnar eller bryr sej, hennes farsa kommer hon inte så bra överens med, det blev värre sedan hon blev tonåring. Han har jätte höga krav och vill att hon ska ta hem extra läxor över helgen fast hon är jätte duktig i skolan, han vill alltid att hon ska ha alla rätt. Dessutom är han på henne för ALLT, hon kan inte ens stå vart hon vill och smörja in sej med hudkräm utan att han ska klaga, och de bråkar om ALLT, från smink till om eltandborsten är laddad. Honom kan hon aldrig snacka med… Och hennes vänner ställer aldrig upp för henne. Men det är ingen ide att beklaga sej, ingen lyssnar ju ändå på henne…Hon tar upp den svarta dagboken, det har blivit endel sådana under hennes första högstadieår. Hon skriver några rader och en dikt om vänskap, sedan ligger hon och funderar lite för sej själv. Hon tänker på lite av varje, hennes stränga och jobbiga morsa, hennes falska vänner, hennes bästis, hennes farsa som är på henne för allt, alla hennes orättvisa och elaka lärare som hatar henne fast hon inte gjort någonting, alla som kallar henne hora… I hennes huvud ekar röster, ”hora!, hora!, hora!, hora!” ”dra åt helvete, ingen älskar dej, ingen älskar dej…” ”du är värdelös, du är misslyckad… misslyckad, misslyckad…” ”jävla hora!”. Bilderna på alla sms, alla gb… Alla elaka flin… Rösterna stiger och stiger, tillslut vrålar de åt henne ”JÄVLA HOOOOORA!” ”DU ÄR INGENTING VÄRD!!”. Hon begraver ansiktet i kudden, sätter händerna för öronen, gråter så hon skakar. När hon lugnat sej lite öppnar hon en låda i hennes skrivbord och tar upp en av de många värktabletter hon förvarar där, sväljer några stycken och gråter lite till. Det har blivit ganska många värktabletter på det sisstonne, hon tar en varje gång när hon mår dåligt, då känns allt lite bättre, hon har ingen aning om varför, det bara gör det…
Hon lägger sej på kudden i gen, men hon vänder på den först, den sidan som legat uppåt är alldeles våt. Denna gången går hennes tankar till alla de killar som hon försöker gilla, hon har aldrig varit kär på riktigt, visst, hon var till sammans med en senast i vintras och de hade det jätte mysigt, men de träffades bara 2 gånger om året och han bodde i Stockholm… Dessutom blev han så töntig och ringde från sona kompisar och löjlade sej, han hade dessutom andra tjejer och ganska snabbt svalnade känslorna som hon trott var kärlek och hon stod där ensam och försökte bli kär. Visst, det finns killar hon mer än gärna skulle kunna tänka sej men kär, nej det är hon inte. Eller, det finns en… En speciell, han är ”släkt” med Maria och går på en annan skola, han är inte så jätte söt och ganska tråkig, inte alls hennes stil men det är någonting hon gillar hos honom, han är lite intresserad dessutom verkar det som och hon chattar med honom. Robin heter han, honom tänker hon speciellt mycket på, det gör att allt känns lite enklare.
Hon somnar någon gång sent och vaknar vid 6. Då går hon motvilligt upp och tvättar håret, hon sminkar sej en timma och äter lite, tar på sej snygga kläder, hon brukar klä sej lite åt hip hop hållet och är väldigt noga med sitt utseende. Hon ringer Anna och de följs åt till skolan, skoldagen blir lång och seg, hoppet att skoldagen i huvud taget ska ta slut krymper för varje lektion och till lunch får hon som är vegetarian knappt någon mat alls. Hon får höra några gånger vilken hora hon är men orkar inte bry sej längre. Efter skolan följer hon med Anna hem, det var längesedan sist, hemma hos henne sitter Amber vid datorn, hon chattar med Robin, de snackar om hockey och skolan… Lite av varje faktiskt, hon skriver lite i sin blogg, skriver om Robin men inte hans namn, hon vet att han läser allt hon skriver, han är den enda som gör det… Han fattar säkert att det handlar om honom ändå men det gör ingenting, vad skulle det spela för roll, han tycker säkert ändå bara att hon är jobbig. ”Gillar honom på något sätt, det är inte det att han är så speciellt söt men han har någonting annat, någonting med hans ”vanlighet” gör att han blir så unik. Vänta och se, hoppas och le…” Amber hoppas att han ska läsa det också… Efter en stund får hon ett nytt gb av Robin, ”Är det mej det handlar om i din blogg?”, ”Japp…”, okkii… du…jag ville bara säga att jag känner smått samma sak för dej. Men jag känner dej ju inte så… men du ser helt okej ut och du verkar jävligt sjyst. Du, vi kanske skulle kunna träffas någon dag?”. Amber känner hur hela hon blir alldeles varm, hon kan inte fatta det! Hon svarar så klart ja och sedan går hon hela veckan och längtar efter att det ska bli lördag.
”AMBER!, för 15 onde gången, slå upp DINA BÖCKER! Du har varit så okoncentrerad hela veckan, nu är det dags att du ändrar på det annars ringer jag hem till dina föräldrar…” ”ok, förlåt…” Amber suckar,10 min kvar innan lunch nu bara…
På lunchen sitter hennes Maria tillsammans med Margareta, hon är mobbad och Ambers värsta ovän, hon hatar att se de två ihop det vet Maria, och ändå är hon med henne samtidigt som hon snackar jätte mycket skit om henne. Hon som alla andra, Amber är inget undantag, hon har själv varit rätt elak mot Margareta, men å andra sidan har Margareta varit elak mot Amber också så det kan ju jämna ut sej… Amber sitter med Anna med sina pankakor framför sej, hon känner hur hon liksom glider bort från verkligheten, hon tänker på Robin, tänk om han bara ljög… Han som alla andra…
*Host* Hora! * Host*, en va tjejerna i 8an går för bi, alla hennes vänner garvar och börjar göra likadant, Amber känner hur det hugger till i bröstet, hon kommer aldrig vänja sej vid det. Det enda hon kan göra är att bry sej så lite som möjligt om det, det hjälper ju ändå inte att svara…
Tre dagar senare står Amber på skolgården till Robins skola, regnet faller från en jämt mörkgrå himmel och blåsten tar tag i hennes hår, de skulle mötas klockan 2 och det är hon snart. När visaren står på 5 minuter i 2 ser hon någon komma gående från andra sidan fotbollsplanen, hon antar att det är Robin. Han har läst alla hennes inlägg i hennes blogg, där skriver hon ner allt som känns jobbigt, ja hela hennes liv. Det känns som att det står skrivet ”hora” med stora bokstäver i pannan på henne och som om Robin kunde läsa hennes tankar är det första han säger när hon kommer fram ”Du, jag tycker inte att du är någon hora, jag gillar dej, fan, det där lät dumt…” Amber ler lite grann, ”Du, om du inte tycker det är du den enda i hela världen som inte tycker det.” Försiktigt tar han hennes hand och drar ner henne på den våta asfalten, ”Du, du är inte värdelös, du är underbar, alldeles helt jävla underbar är du och du är ingen hora.”, Robin ser henne i ögonen, länge sitter de bara så, alldeles stilla på den kalla marken och ser varandra i ögonen, sedan tar han henne i sin famn och kramar henne, länge, länge sitter de där, hans kind mot hennes, hennes hand i hans. Hennes hår faller i våta stripor der för hennes axlar och plötsligt börjar hon gråta, hon gråter så hon skakar, sakta stryker han henne över hennes rygg, vaggar henne fram och tillbaka, fram och tillbaka…
Efter en stund släpper han henne och de sitter lutade mot den slitna tegelväggen, Amber sticker ner handen i fickan och tar upp en värktablett, hon vrider den mellan fingrarna, tittar länge på den. Plötsligt tar Robin den från hennes hand och kastar iväg den så långt han kan, det sista de ser av den är när den snurrar genom luften och hamnar någon stans borta på asfalten, ”Du ska aldrig mer behöva ta sån skit, aldrig någonsin, fattar du det?!” sedan tar han hennes ansikte mellan sina händer och trycker sina läppar mot hennes, hans läppar är svala och mjuka och hon känner hur kroppen blir alldeles varm, pulsen ökar och hon lindar sina armar runt hans hals, de kysser varandra länge, länge och när de tillslut slutar ler han mot henne. Han har fortfarande inte släppt hennes hand och tillsammans går de bort från skolan, hand i hand, bort från hennes familj, bort från hennes vänner, bort från hennes gamla liv…En ny etapp av hennes liv hade just tagit sin början, Robin och hon, Hon, horan, en svart ängel…</b>
Berättelsen handlar om mej, alla namn är inte riktiga men personorna finns...Robin finns oxå...fast han är inte riktigt som i brättelsen...nästan...fast allt d underbarahänder inte...Den här sagan slutar lyckligt men inte mitt liv, för Amber, det är jag, jag heter inte Amber, Jag heter Amina men det spelar ju egentligen inte så stor roll, en svar ängel är jag i alla fall...
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.8) | spite_fire - 15 jun 06 - 06:26- Betyg:  | | skit bra! | | sophie914522 - 14 maj 06 - 05:07- Betyg: | | du är undernar och du skriver underbart!! tappa inte hoppet .. | aa - 12 maj 06 - 19:55- Betyg:  | | fin | | STruTSEn_91 - 12 maj 06 - 19:36- Betyg: | | Så jävla fiin novell.. kunda inte slita mina ögon från den.. hoppas att allt ordnar sig även om det inte känns så just nu kanske.. men det brukar bli bättre.. får hoppas att det blir som i novellen.. vet själv hur det är att bli sviken av kompisar.. dock inte att bli kallad hora.. det har jag aldrig blivit men kan tänka mig att det inte är speciellt kul.. fick du nångång reda på vem som skrev gb:et på lunar eller vart det var.. där det stod HORA.. hoppas att allt löser sig.. tror inte att du är någon svart ängel.. verkar inte så!!! |
|
|
|
