[M/M] Basements, källare -> del 3 |
Sorry att det tog lite tid att uppdatera den här. I'm busy, busy.
Anywho, den här delen är kortare än de föregångna, typ bara 700-nånting ord... men i alla fall. Det är alltid något? 8D
Enjoy :'3
Skolåret fortskred. Stämningen efter Liam och Alex kyss var inte helt avslappnad mellan dem, men den var inte heller ansträngd. Ett tag hade Liam trott att Alex visade ett intresse i att kanske vara mer än bara vänner, vilket efter kyssen kunde komma att bli något mer komplicerat än innan, men Alex intresse verkade ha svalnat lika snabbt som det hade uppstått. Liam visste inte riktigt vad han skulle tro, så de fortsatte, under en halvt om halvt obekväm tystnad inpå den nya terminen, att vara vänner.
Bara vänner, ekade i Liams huvud, där han satt vid skolbänken med pennan mellan tänderna och med blicken fokuserad på baksidan av Alex hasselnötsbruna huvud. Liam tuggade frånvarande på blyertspennans ena ände och ägnade inte en tanke åt förhöret som låg framför honom på bordet. Hans fantasi vandrade iväg, tillbaka till eftermiddagen då hans läppar vidrört Alex. Han gav ifrån sig en suck – som inte var menad att höras över halva klassrummet men gjorde det ändå – när han mindes hur det hade pirrat i hela honom av förväntan och något misstänkt likt glädje när Alex hade besvarat hans kyss.
Det hade varit en näst intill himmelsk känsla.
Det var inte så att Liam inte visste hur det kändes att bli kysst av en annan kille – han hade listat ut att han var lagd åt det hållet för ett bra tag sen – det var bara den egendomliga upprymdhet han känt explodera inom sig när han pressat sina läppar mot Alex. Det var som om något hade brustit i honom, och det var underbart. Han hade inte varit med om något liknande förut, och han tyckte om känslan.
Ett väst psst fick honom att komma tillbaka till verkligheten. Det var inte förrän han insåg att han nu satt och stirrade drömskt rakt in i Alex mörka, glittrande ögon som han kopplade att viskningen kom från honom.
”Vafan, Liam?” viskade Alex med ett höjt ögonbryn.
”Vad?” kastade den blonde pojken ur sig utan att tänka sig för.
Ett antal huvuden vändes åt deras håll, magisterns inkluderat.
”Benner. Darlington,” mumlade han varnande innan han återgick till den gigantiska pappershögen på sitt skrivbord.
Alex gav Mr. Jameson en snabb blick innan han såg tillbaka på Liam.
”Kan jag låna ditt sudd, eller vad?”
Liam log ursäktande och sträckte Alex det vita, rektangulära radergummit. Under det som återstod av lektionen satt Liam tyst och gjorde sitt bästa för att koncentrera sig på förhöret, inte på tanken av hur mjuka Alex läppar hade varit mot hans egna.
+
”Vad är det med dig? Du har liksom varit så annorlunda hela dagen,” konstaterade Alex där han stod lutad mot skåpet bredvid Liams och betraktade den blonde pojken när han omrestaurerade interiören i sitt eget med ryckiga rörelser, ”Eller nu när jag tänker på det, på senaste tiden i största allmänhet,” lade han till, muttrandes.
Liam rynkade på ögonbrynen, genuint förundrad över Alex påstående.
”Har jag?”
”Ja,” fortsatte Alex när Liam hade stängt sitt skåp och kastat sin väska över ena axeln.
De gick ut på gården framför skolbyggnaden. Alex sparkade damm där de långsamt lunkade i riktning mot busshållsplatsen.
”Ända sedan…”
Liam hörde Alex dra in ett andetag.
”Ända sedan det där hemma hos dig.”
Liam svalde.
”Jaså? Det har jag inte tänkt på,” ljög han och undvek flitigt Alex blick.
Alex sade inget mer. Inte förrän de var ur syn- och hörhåll från eleverna som myllrade runt skolans entréingång.
”Det har jag,” Liam ryckte nästan till vid ljudet av den brunhårige pojkens röst, ”jag har tänkt mycket på det.”
Han pressade nervöst sina läppar till en tunn linje.
”Och vad har du kommit fram till?” frågade han sedan, efter några sekunders tystnad.
Alex såg ner på den dammiga marken. Det var i början av mars och det var varmt nog i luften för att kunna gå runt i endast långärmad. Det har inte kommit någon snö i Atlanta i år, gick snabbt och oansenligt genom Alex huvud innan han talade igen.
”Att jag kanske… att jag kanske gillade det lite.”
Liam nickade långsamt. Han gjorde sitt bästa för att inte brista ut i ett leende. Istället harklade han sig och ryckte på axlarna.
”Jag gillade det också.”
De gick ett par steg till i tystnad. Alex gav honom ett blygt leende bakom den bruna luggen. Hans kinder var nu lätt skära, och Liam kände en plötslig impuls att stryka bort håret ur den andre pojkens ansikte och placera sina läppar över hans. Men han hejdade sig och bara log tillbaka istället. Det var som om hans hjärta med ens var mycket lättare, som om något tungt och påfrestande hade lyfts från han axlar och han kunde känna hur glädjen kom krypandes igen.
Det nya läsåret hade med ens blivit mycket intressantare.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | xXThisIsMyWayXx - 20 sep 09 - 18:06- Betyg:  | | hihi ^-^ jag ska DEFENITIVT bevaka den här novellen :D <3 | | EMORAiNBOW - 13 sep 09 - 01:23 | | EN NY DEL NU JA TACK!!! *fangirl-skrik* Åhåhåhåhåhå, jag är så kär i dem båda två *-* Jag vill ha dem som gosedjur i min säng!!! Åhåhåhåhå <33 | | NeMriA - 24 aug 09 - 20:59 | åhå :D
jag är småkär i den här novellen
mmhm, hoppas nästa del kommer snart ^^ | | Neverwas - 22 aug 09 - 21:35 | | Denna är riktigt, riktigt bra. Gillar den verkligen. | | WalkingTheDemon - 22 aug 09 - 20:29 | | Bra :) | | ilenna - 22 aug 09 - 17:12 | | åh vad bra :D jag väntar på fortsättningen! du skriver jätte bra :) |
|
|
|
