På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

Sofia, Del 14 Den oväntade ankomsten

Hon var ännu en gång framme vid central stationen i Stockholm.
Och samma som förra gången mötte Jonathan henne.
Han gav henne en kram, och de gick därifrån utan ett tecken på mer
än vänskapligkärlek.
-"Hur är det med dig?" frågade han när han låste upp dörren
-"Jo, ja är ju hos dig nu,annars är de åt helvete." sa hon och tittade ner.
-"Vad är det mera som har hänt?" sa han oroligt
Hon berättade om filmen som han hade tvingat henne vara med på. Hon berättade
hur många gånger hon hade sagt till sina vänner, och sina fosterföräldrar att hon
inte hade några känslor för Felix, men att de som vanligt hade viftat bort de.
-"Hur kan han göra så mot dig?" sa han förtvivlat.
-"De ska du inte fråga mig," sa hon
-"Om man älskar någon, då lyssnar man på den." sa han
-"Man han har inte lärt sig de än." sa hon och tog ett djupt andetag. " Han vet
inte hur de känns att vara i min situation heller. Att inte kunna göra slut, eller
få något som helst stöd. Från någon."
-"Du har mitt stöd" sa han och log

Hon log tillbaka, och de bestämde sig sedan för att göra mat.
Dagen gick ovanligt fort, de hade mycket att prata om. Marie hade nu sagt till Jonathan
att hon älskade honom, och att hon bara var hans.
Han förstod aldrig vad hon menade, när hon hade sagt de två dagar innan. Men han hade inte
brytt sig så mkt, de fanns inte så mycket att bry sig om. Han gillade henne inte, han visste
hur hon fungerade.

På måndagen, gick hon och Jonathan till skolan. När de kom in i Entré hallen stod de en massa
flickor och pojkar där. Många hade Stockholms dialekten, men många kom också får olika delar av
Sverige.
-"Vi ses sen" sa han och log mot henne, och fortsatte sedan upp mot sitt skåp
Hon ställde sig lite avsides från den stora gruppen med elever.
-"Sofia?" hör hon en flickröst säga
Hon vände sig om, och framför henne stod Felicia, & Mathilda.
-"Men vad i helvete, inte dom!" tänkte hon tyst inom sig.
-"Hejsan" sa hon istället.
-"Hej, vad gör du här?" frågade Felicia glatt
-"En dum fråga, vad gör du själv här?" sa hon som inte förstod vad de gjorde här.
-"Vi är här för att stötta dig, Regina sa att vi skulle ta en biljett upp, och titta till dig."
sa Mathilda glatt och spanade på killarna som stod en bit därifrån.
-"Sa Regina de?" sa hon surt
-"Ja, det så hon" sa Felicia glatt
Sofia suckade, och tittade ner i marken.
-"Så ni är här för att Regina har sagt de?" sa hon
-"ja, sen ville vi ju dela veckan med dig, så klart." sa de
-"Jasså," sa hon och tittade ner
Hon kände hur besvikelsen föll som ett täcke över henne, och all glädje försvann.
Regina hade skickat hit två vänner till henne, för att hon tyckte att hon behövde lite stöd.
De som inte stödjer henne alls.
-"Jag ska bara gå på toaletten," mumlade hon och gick bort mot toaletterna.
När hon kom dit, stod det en annan flicka utanför och väntade. Sofia satte sig på bänken, med
händerna för ansiktet.
-"Vad är det för fel? Är du en av de nya som kanske börjar här nästa år?" frågade flickan
-"Jo, de är jag" sa hon och tittade upp
Flickan hade långt vackert, solblekt hår. Ögon blå som Safirer, och ett solstrålsleende.
-"Ja, det är jag. Är du också de?" frågade Sofia och log
-"Ja, det är jag. Mitt namn är Marica," sa flickan
-"Mitt namn är Sofia," sa hon och log
-"Men vad är det för fel?" sa Marica
Sofia började berätta tyst om att hennes vänner var där, och hon hade inte velat ha dem där.
Och att hennes fostermamma Regina hade bett dem komma hit.
-"Vad tråkigt" sa hon och tittad ner
-Jo, det kan man säga." sa Sofia och log
-"Oj,vi börjar om två minuter." sa Marica som tittade hastigt på klockan.
De reste sig hastigt, och gick därifrån tillsammans.
Marica var inte särskilt lång, men väldigt trevlig. De pratade hela vägen upp
om musik i största allmänhet.
När de kom upp till Entrén stod Mathilda&Felicia fortfarande där. Och tittade förvånat på
Marica som gick bredvid Sofia. Och de båda var djup inne i ett samtal om klassiskmusik.
Kanske inte låter så roligt, men de hade något att prata om i alla fall.
-"Sofia, där är du ju," sa hennes kompisar och gick fram till dem.
-"Hejsan" sa Sofia och skrattade
-"Och vem är du om jag får fråga?" sa Felicia och log
-"Öm du nu vill veta är ja en ny bliven vän till Sofia," sa Marica spydigt.
-"Sluta va, så förbannat katig" sa Sofia surt till Felicia
Felicia tittade på henne, som om hon inte förstod vad hon menade.
-"Detta är Marica i alla fall, och om ni ursäktar så börjar vi nu." sa hon argt
-"Förlåt" sa Felicia och hennes kinder blossade i rött.
-"Tänk på vad du säga bara" sa Sofia sedan gick de in i Aulan efter de andra,
och lärarna började prata och presentera sig.
Dagen innehöll en hel del aktiviter, mycket sång, teater och dans.
-"Var sover du?" frågade Mathilda sedan då de slutat för dagen.
-"Ja sover hos en kompis" sa hon irriterat
-"Vem då?"
-"Min ensak," sa hon och log kyligt.
-"Men kom igen säg då," sa Felicia
-"Varför?"
-"Vi är ju dina vänner, man ska inte ha hemligheter för varandra."
-"Men de är bara en killkompis"
-"Jonathan?" frågade Mathilda surt
-"Ja, vad är de för fel på de då?"
-"Han är ju världens största tönt, och plugghäst."
-"Har jag någonsin bett på din åsikt?" sa Sofia och satte sig på trappan utanför skolhuset.
-"Men varför sover du hos honom?" frågade Mathilda sedan
-"Kanske, för att jag vill."
-"Men alltså om du vill veta en sak om Jonathan, alltså han är förvisso snygg, men han är helt
störd. Han är bara intresserad av tjejer med stora bröst och nån som vill knulla." sa Felicia
-"Era lögner biter inte på mig," sa hon surt.
De satt tysta, och Marica kom fram till henne,
-"Hejsan, vi ska dra nu till våran sovlokal, ska du med?" frågade hon
-"Nej, jag måste vänta på Jonathan, vi kanske kommer bort dit sen." sa hon och log
-"okej, annars ses vi i morgon. Ha de underbart hej" sa hon och följde efter några bortåt.

Klockan gled över till 15:00 och Jonathan kom ut, och vinkade till henne där hon satt.
-"Hejsan, ska vi dra?" sa han och tittade med sina vackra ögon i hennes.
-"Visst, vi ses tjejer," sa hon och log
-"Vänta," skrek de
-"Vad?" sa hon utan att vända sig om
-"Kan inte vi haka på er?" sa de
-"Varför?" sa hon irriterat.
-"För vi har ändå inget att göra." sa de
-"Visst gärna för mig," sa Jonathan och tittade på dem
Sofia vände sig mot honom,himlade med ögonen och så gick de alla fyra hem till Jonathan.
Sofia var tyst, hon som hade längtar efter att få vara själv med honom.
De satt och pratade länge, och efter ett tag frågade de om de fick sova där i några nätter.
-"Ja, varför inte," sa han och log
Felicia fjäskade som bara den, de märktes mycket väl att hon ville ha honom. Hon höll på att
"rätta till" sin bh hela tiden, och särade mer och mer på benen. Men de var inget som Jonathan märkte.
När han sedan sa att de fick sova över, kände Sofia att hela veckan var förstörd. Och sa att hon skulle
gå på toaletten, då hon kände att tårarna började rinna.
-"Har Sofia berättar för dig att hon är tillsammans med Felix, hon är så himla
kär i honom. Han älskar henne, och hon älskar honom. Själv är man ju singel, de finns ju alltid söta killar
som man kan fatta tycke för. Jag älskar verkligen ditt hår verkligen. åhh vad jag är varm, jag tror ja går
och byter om till en kjol" sa Felicia och log

Sofia låste då toalett dörren, och ställde sig mot dörren och kände att tårarna forsade ner för hennes ansikte.
Hon satte sig ner på golvet, gömde ansikten i knäna.
Hon dolde sina snyftningar, och hon kunde inte hålla kvar tårarna och sorgen i sitt hjärta.
Allting var förstört.

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)

MinnaMy - 4 jun 06 - 02:57- Betyg: