Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Uppföljare av Harry Potter! Intro och del 1

Detta är inte som ni tror, utan det är som jag tror. Okej? Jag hoppas ni kommer gilla't i alla fall.
Jag har snart läst ut Harry Potter och Dödsrelikerna, och jag tycker det är sorgligt att det var sista boken. För Harry Potter-serien är så otroligt bra (dock så har jag inte läst alla Harry Potter-böckerna) fastän jag bara läst Harry Potter och Dödsrelikerna. Men i alla fall. Denna lilla "uppföljare" av Harry Potter handlar om Göran Persson som ska försöka hitta den osynlige Maud Olofsson som hålls fången av den onde Lord Reinfeld och FRA (Fredrik Reinfelds Arme). Men han möter hinder som han måste klara av för att kunna hitta Maud.
Läs, ha roligt, och kommentera! Tack i förväg =D



Del 1
Göran Persson stod bakom scenen och putsade sina svarta glasögon. Några andra politiker stod några meter ifrån honom och argumenterade om vem som hade bäst mobil.
"Min mobil är så bra, att jag har full mottagning inne på toaletten" sa en manlig politiker.
"Jasså? Men min mobil är så bra, att jag kan gömma mig under soffan, och ha full mottagning" sa en av de kvinnliga politikerna.
Göran vände sig mot dem och sa:
"Jag har ingen mobil"
Politikerna blev tysta. De kunde höra Maud Olofson stå och framme på scenen och locka till sig applåder. Till slut harklade hon sig och sa:
"Och nu ska vi höra vad Göran Persson har att säga till sitt.. försvar"
Publiken började skratta, men de slutade direkt när Göran Persson långsamt och nervöst klev ut på scenen och ställde sig framme vid mikrofonen. Han petade försiktigt på mikrofonen och pratade lågt i den.
"Är denna på? Hör alla mig?"
Det hördes några svar från publiken, Göran rättade till sin slips och började tala.
"Det är så, att det inte är mitt fel. Micken kunde vara trasig, och då kunde det ha hänt att jag yttrat mig i onödan. Inte.. mitt.. fel!"
Han bankade i bordet medan han sa dom tre sista orden. Publiken spärrade upp ögonen. Fotograferna började ta bilder på den desperate politikern. Göran såg ut över publiken, drog ner glasögonen nerför näsan och suckade. Sedan drog han upp dom igen så han kunde se tydligt igen.
"Det är så, att konkurrenterna blir hårdare. Och det är inte mitt fel. Det kan inte jag hjälpa."
"Men vad kan ni göra åt saken då?" frågade en reporter som stod och höll en mick mot Göran.
"Absolut ingenting, men vi kan ju tillsammans sitta och vänta på att det ska lösa sig av sig självt" svarade Göran Persson och log, nöjd över sitt svar.
Publiken började prata med varandra och det blev kaos mellan kameramännen och fotograferna. Göran Persson backade några steg. I samma stund som han vände ryggen mot publiken hördes en hög smäll. Ett rökmoln dök upp på scenen, och långsamt gled Fredrik Reinfeld upp från ingenstans. Han skrattade ondskefullt och såg ut över den förskräckta.
"Frukta mig, era ynklingar! För snart är det jag som är statsminister, och inte Göran Persson! Mohahahaha!"
"Det kan du bara glömma!" Göran Persson klev fram från ridåerna. Han såg fegt, men rakryggat mot Lord Reinfeld.
"Och dig, Göran Persson!" Reinfeld spottade ut saliv ur munnen när han uttalade Persson, det gjorde Göran lite rädd för honom. "Dig ska jag ta itu med"
Plötsligt hördes ett skrik bakifrån scenen. Ridåerna drogs undan och där stod Maud Olofsson, hennes ben var borta. Göran fruktade det värsta. Hon höll på att bli osynlig! Långsamt förvandlades Maud till en osynlig Maud, och inom loppet av några sekunder kunde ingen se henne. Lord Reinfeld ropade till sig FRA, och män i långa mantlar och solbrillor skyndade sig fram med vapen som hindrade folket från att fly. Två män utan vapen skyndade sig att ta Maud där man senat såg henne, och de bar iväg med henne (i alla fall såg det ut så, från Görans och publikens perspektiv). Lord Reinfeld skrattade ondskefullt igen, och sedan försvann han. FRA försvann upp i rök. Och sedan blev det en stund tystnad. Sedan började publiken skrika och skyndade sig ut från lokalen och ut ur byggnaden de befunnit sig i. Göran Persson stod ensam uppe på scenen och ropade gällt efter Maud.
"Maud!!! Maud!!! Maud!!!"
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer
vargunge - 9 aug 09 - 00:19
*asg*
fortsätt du ;]
kiww - 8 aug 09 - 19:43
Haha!
Säg till när det blir en ny del :P

Skriven av
AllThatIWanted
8 aug 09 - 19:36
(Har blivit läst 114 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord