På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

Wickys liv del 27

Jag torkade Jockes tårar och han såg på mig.
”Jag älskar dej Jocke” sa jag och kysste hans läppar. Han bar mig upp till sängen och la sitt huvud på min mage. Han såg glad ut nu, precis som om jag fått honom att le. Jag tog upp mobilen och skickade ett sms till Linn för att berätta vart jag var.

”Hej Linn. Jag är hos Jocke om ni undrar, / Wicky”

Jag vill inte nämna mitt självmordsförsök eller mitt möte med Mimmi. Det skulle förbli min och Jockes hemlighet.
”Hur var det i himlen?” frågade Jocke och hans blåa ögon såg undrande på mig.
”Alldeles vitt.” svarade jag och log. ”Men egentligen tänkte jag inte så mycket på omgivningen. Jag mötte Mimmi och hon sa att jag hade en mening med mitt liv. Och det var det enda som egentligen betydde något.” sa jag och kysste Jockes läppar hungrigt.

Vi låg och sov i några timmar innan vi beslöt oss för att åka till Malin. När vi kom dit var Oliva och Elli också där. Men istället för att de skulle bli glada så kom jag och Jocke in i en lägenhet fylld av deppiga människor. Jag som hållit Jockes hand, släppte den och såg mig oroligt omkring. Allas ansiktet var fyllda av tårar.
”Vad står på?” frågade jag skärrat. Linn tittade upp på mig.
”Det är över nu Wicky” sa hon lågt. ”Mamma ringde mig. Vi har blivit inskrivna på ett mentalsjukhus. Det blir att bo på psykhem för oss nu” Sa Linn. Orden kom som ett slag i ansiktet. Jag sjönk ihop på golvet och Jocke höll om mig.
Jag försökte skrika, men det kom inget ljud, jag försökte gråta, men det kom inga tårar. Mimmi, hade inte du lovat mej en ny chans? En mening med mitt liv?

Nästa dag kom socialen och polisen Lennart kom och hämtade oss. Lennart log mot mig.
”Jaså, så vi möts igen du och jag” sa han för att verka trevlig. Jag bara gav honom en arg blick. Några andra poliser höll Malin, Elli, Olivia och Jocke åt sidan. Jocke och Malin skrek men dem fick inte följa med. Linn grät som en fontän, men jag visade inte en enda känsla. Jag bet mig i läppen. Nu var det starkast som överlevde.

När vi kom fram till psyket möttes vi av en skötare, Lina stod de på hennes namnskylt. Linn höll sig tätt in till mig och jag såg mot utgården som inhägnad. En tjej med kolsvart hår tittade undrande på mig. Hon såg bekant ut på något sätt, men jag kunde inte komma på hur och var jag hade sett henne förut. Linn och jag blev inledda till en sal med 6 sängar. Vi fick lägga våra saker i personalrummet eftersom de skulle söka igenom dem. Skötaren försvann och Linn bröt ihop direkt.
”Fan också.” sa hon med låg röst.
”Vad?” frågade jag och såg på henne.
”Nu kommer dem ta mitt pack med rakblad som jag smuggla ner” suckade hon. Jag bara skakade på huvudet och drog en suck.

Någon timme senare kom de andra fyra tjejerna in som bodde i rummet. En av dem var Rita. Hon var en trasig 20åring. Hon hade bytt på psyket sen hon var 15. Hon liknade Berny Pålsson med sitt blond respektive svarta hår och hon hälsade glatt på mig och Linn. Den andra hette Hanna. Hon var 15 och hade knallrött hår. Hon hälsade varken på mig eller Linn och verkade vara en ganska blyg och inåtvänd person. Den tredje hette Lilli och hon var 25. hon hade bott här längst, i hela 9år. Hon visste knappt om världen utanför längre. Hennes hår var färgat i en konstig färg, en blandning mellan svart, blått och lila. Hon var trevlig och Linn och hon verkade komma bra överens. Alla var pratglada och skrattade ända tills den sista personen kom in. Alla tystnade och jag såg mot tjejen som kom in i rummet. Hon var svartklädd från topp till tå och när jag såg ansiktet så såg jag att det var tjejen som jag sett när vi kom. Hela hon utstrålade ilska, hat och depression. Hennes armar var blodiga och randiga och det syntes att hon nyss skurit sig. Hon bara tittade på mig och Linn utan att säga ett enda ord. Rita berättade att tjejen som kommit in hette Alex och hon var 17år. Alex? Varför lät det bekant? Då slog det mig. det var Malins ex, tjejen hon haft innan Mimmi!

Hela dagen låg vi i våra sängar. Linn och Lilli pratade hela tiden. Jag själv höll mig undan från att prata. Jag stod bara vid fönstret hela tiden och såg ut mot omvärlden. Jag vill ut dig igen, ut i friheten, ut i det verkliga livet. Men tanken slog mig, det verkliga livet verkade ju vara för tufft för mig? trots den tanken kunde jag inte tänka på nått annat än att jag ville fly, att jag vill ut härifrån.
”Hemlängtan redan?” hörde jag en ironisk röst säga bakom mig. jag vände mig om och såg Alex som kom emot mig. ”Jag känner igen dej, du är Malins kompis va?” frågade hon och jag nickade svagt till svar. Hon räckte fram sin såriga arm för att skaka hand med mig. ”Hur är det med Malin nu för tiden? Och hur är det med Mimmi?” Jag kände smärtan i hjärtat när hon nämnde Mimmis namn.
”Malin mår väl bra, hon är tillsammans med hon som kom hit med mig. Linn heter hon.” sa jag och drog en suck. ”Mimmi är död” Alex bet sig i läppen.
”Oj, jag visste inte” sa hon till svar och jag svarade att det var lugnt.

fortsättning följer :D

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)

Love_Max - 19 nov 06 - 08:39- Betyg: