Sara del 18 |
”Ja..” Sa jag med en mörk röst. ”Men de gör inget, för min del, jag hatade henne. Men de kanske du förstår..” Erik förstog, det visste jag. Min telefon ringde, hemligt nummer. Skulle jag svara? ”aa Sara” ”hej det är Sophie.” Nej nej NEJ, tänkte jag. Jag lade på telefonen. Det ringde igen, sekunden efter, hemligt nummer igen. ”aa Sara” sa ja nonchalant. ”Hej de är Jocke, lägg inte på lyssna på vad ja har att säga” ”mhm” sa jag bara. ”Jo det är så.. det du såg var inte meningen att du skulle se, det vart så fel. Hon betydde ingenting, men eftersom du vägrar ha sex med mig så måste ja ju ha det med nån, eller hur? Sara jag älskar dig, du vet inte hur mycket dy betyder för mig, eller hur?” Jag var tyst, jag kände ilskan blossa upp i mig. ”är du där?” ”ja” sa ja kort. ”Nu är den fan din tur att lyssna på mig Joakim Falk. För det första, hon betydde ingenting sa du? Nä men vad betyder jag då eftersom du bryr dig inte om att jag blir sårad, för det andra hur länge tänkte du hålla det hemligt? För det tredje, nej jag ville inte ha sex med dig, men du kanske är för trög för att fatta vad jag har gått igenom och du kan inte acceptera ett nej. För de fjärde, du säger bara att du älskar mig, för att jag ska lita på dig, så du kan ha sex med mig. Hur jävla dum i huvet tror du jag är? Jag är inte blond you know.” Jocke var helt tyst. ”Nä jag tänkte väl de.” Sa jag bara och lade på telefonen, öppnade skalet, tog ut batteriet och sim-kortet och slängde allt på marken rakt ut i den mörka skogen. Jag kollade på Erik, han såg helt förvånad ut ”Fan va du sågade honom syrran, haha” ”haha ja..” Sa jag, jag log för mig själv.
Nästa morgon vaknade jag av att Erik råka bryta av en kvist. Jag tittade sömnigt på honom, men blev klarvaken direkt. Hans vackra, underbara ansikte täcktes av ett stort ärr tvärs över ansiktet. Jag hoppade till. ”Oj då syrran, väckte jag dig? Men vad är det? Är det ärret? Det är ingen fara, jag har alltid haft det här, iaf ungefär 9 år. Det är sedan den kvällen jag stack” ”hm” sa jag. ”Jag kom ihåg den kvällen, dom ’sista’ orden du sa innan du ”dog”, sa jag och visade tecken med fingrarna. ”Jaså? Vad var det då?” ”Gråt inte prinsessan, jag finns här. Föralltid gumman. Gå och lägg dig, sudda ut de som hänt ikväll. Glöm mig och fäll inga tårar.” Sa jag med en röst som fick mig att låta som att jag längtade efter något. Vi hörde en bil åka upp på infarten av våran grusgång till huset. En svart volvo, nej säg inte att det var Sebbe, inte han mitt upp i alltihop. Han knackade på och kollade in genom fönstret. Men ingen öppnade ju såklart. Han gick tillbaka till bilen där hans mamma troligen satt. Hon sa något när han satte sig och han började kolla mot oss, han öppnade dörren och gick med osäkra steg emot skogen, ovetande vad som väntade ett stenkast ifrån honom…
[Fortsättning följer]
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Jennisz - 5 jul 06 - 20:26- Betyg:  | | Jag fattar inte att man kan skriva så bra .. jag älskar det :D <33 | | catten - 23 maj 06 - 20:23 | | håller med vattendroppe | | vattendroppe - 11 maj 06 - 03:40 | | men ooh! så spänande! längtar efter mera :D | | Mizzbrunett - 10 maj 06 - 23:38 | | Mer.. Hoppas den kommern snart:D | | Mysticalgirl - 10 maj 06 - 05:57- Betyg: | | Den är så underbar! Vill läsa mer! :) | | STruTSEn_91 - 10 maj 06 - 04:22 | | aah.. läängtar efter en fortsättning :D :D.. hoppas den kommer snart.. |
|
|
|
