Ett liv utan dig 4/8-09 |
Ett liv utan dig 4/8-09
Jag vaknade med ett ryck i natt, tårarna strömmande nedför mina kinder. Varför var döden tvungen att ta dig Marie? Varför inte någon annan, varför inte mig? Varför var den tvungen att ta världens vackraste ängel? Min blick vandrar upp till dikten du skrev om mig samma dag som du dog. Du älskade verkligen att skriva Marie. Och du hade alltid en sådan total inlevelse i allt du skrev. Själv kan jag inte alls hitta på historier. Men att skriva vad jag tycker och tänker, om saker som händer. Det har jag alltid gillat, precis som du, bara mycket sämre. Jag vet att du sa att det alltid lättar om man skriver ur sig alla känslor inombords. Så här är jag och gör ett försök. Men om jag skulle skriva bort alla känslor jag känner skulle all världens ord ta slut. För ingenting går upp mot dig, det vet du.
Jag gick in i klädkammaren igår, ville känna din lukt, se dina fina kläder. Jag slog tån i någonting, skrek och svor. Jag vet att du hatade när jag var lättirriterad älskling. Men säg, vad ska jag göra när min värld har rasat samman, när mitt livslust dog med dig? Jag röt till och tänkte avlägsna vad som nu låg där i vägen. Det var min gitarr låda...
Dörren öppnas sakta, där stod du i all din prakt. Morgonfrisyr och en stor vit t-shirt. Ögonen alldeles nyvakna och du så obeskrivligt vacker.
- Jag kan inte sova Marcus. Du var bara femton år den hösten Marie. Hade sett en för läskig skräckfilm, ville sova med mig. Sova med din pojkvän.Sova med din bror. Du kurade ihop dig som en liten boll i min säng och jag kunde inte låta bli att titta på dig.
- Kan du inte spela någonting Marcus, snälla, för mig? Ditt spröda leende fick mig på fall. Som så många gånger förr. Jag tog fram gitarren, satte mig ner och spelade. Spelade en vacker kärleks sång. En kärleks sång till dig.
Du har alltid älskat när jag spelar gitarr Marie, säg visst gör du det fortfarande? Jag är säker på att du kan höra mig, jag är säker på att du sträcker ut handen mot mig, lägger den sådär tafatt på min bröstkorg som du alltid brukade göra och ler. Ler för att du vill se mig lycklig. Ler för att du tittar på den du svor att alltid älska. Jag har aldrig älskat någon annan än dig Marie! Jag kommer inte göra det heller. Och fast tårarna rinner, dom är fler än någonsin nu. Så har jag bestämt mig Marie, jag ska spela för dig. Spela till dig som ett sista farväl. Jag ska spela på din begravning Marie, spela tills fingrarna blöder och rösten spricker om det så behövs!
För att du älskade när jag spelade gitarr för dig.
Ett liv utan dig Marie, ett liv som inte är värt att leva. Men ett liv jag lever, ett liv där jag älskar för oss båda! Älskar Ebba, vår dotter. För att det är vad du ville. Jag skulle göra allt för dig älskling, minns du? Marie, det gäller fortfarande.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | LisaHoglund - 4 aug 09 - 21:58- Betyg:  | | Du är så himla stark, jag beundrar dig. Och den här texten var jävligt fin, hon hade nog varit stolt om hon fick läsa den här! | | saraarbast - 4 aug 09 - 20:46- Betyg: | | Jag gråter. Du är verkligen stark. | | Boegapa - 4 aug 09 - 17:02- Betyg: | Aj, det här gör ont. Riktigt ont. Men du är så väldigt stark, och jag önskar att jag också var det...
Marie kommer aldrig glömmas bort, det vet jag. | | NeMriA - 4 aug 09 - 13:06 | du är så stark
åh, jag vet inte vad jag ska skriva ._.
jättefint skrivet <3 |
|
|
|
