En ängel i mitt rum |
Jag vaknar av en svag knackning på dörren. Slår sakta upp ögonen och måste kisa av det starka ljuset från dörröppningen. Iklädd den vackraste av klänningar står hon där, lika levande som jag vill se henne. Det bruna raka håret ner till skulderbladen. Dom blå-gråa ögonen som alltid tindrade mot mig. Hennes mjuka små rosa läppar, som alltid var formade i ett glatt leende. Den vita klänningen går ner till fotknölarna på den vita skapelsen och jag tittar ner, tånaglarna målade i silver. Precis som Marie alltid hade. Hon tittar inte mot mig utan går fram mot Ebbas spjälsäng, hon ler mjukt ner mot det sovande barnet. Innan hon vänder huvudet mot mig.
"Visst är hon söt när hon sover?" Hennes leende får mitt hjärta att smälta, precis som varje gång.
"Hon är alltid söt Marie." Säger jag med skakig röst och Marie nickar svagt, sakta går hon fram mot sängen och lägger sig på sin sovplats. Och nu när hon ligger där, så vacker, så levande. Så kan jag inte hindra tårarna som rinner ned för mina kinder. Hon halvligger i sängen med ena armen under huvudet, sådär som hon alltid låg. Hennes hand stryker försiktigt över min kind och i hennes ögon kan jag spegla all den kärlek som fanns.
"Jag kommer alltid att älska dig Marcus." Säger hon ömt och tårarna rinner fler och fler.
"Jag älskar dig så mycket att det känns som att hjärtat ska sprängas i bröstkorgen!" Snyftar jag fram och Marie ger mig en lätt kyss.
"Snälla, snälla, stanna här. Stanna här i natt. Sov med mig. En sista gång. Snälla?" Min röst låter desperat och tårarna slutar inte rinna. Jag tittar in i Maries tår fyllda ögon.
"Du vet att jag skulle stanna om jag fick. Men det är omöjligt." Jag nickar svagt och lägger sakta armen om henne. Känner den mjuka kroppen som passar perfekt i min. Men som är så sval, så...Död. Mitt tårdränkta ansikte fuktar hennes hår och jag känner hur hon andas. Till sist ställer hon sig upp, bredvid sängen och jag ser att skenet är svagare nu.
"Men Marcus, du vet att jag alltid sover här, jag går alltid vid din sida. Jag äter alltid middag med dig. Borstar alltid tänderna med dig. Det är bara det att du inte ser mig längre." Hennes ögon är fyllda med tårar och hon sträcker ut handen mot mig. Jag tar den och hon för mig till Ebbas säng.
"Titta på henne Marcus, hon är vår. Vårt kärleksbarn. Älska henne för oss båda, vill du?" Hennes blick söker min och jag ser henne djupt i ögonen.
"Jag lovar." Hon nickar sakta och ger mig en mjuk omfamning, en sista kyss och skenet försvinner mer och mer.
Jag vaknar med ett ryck och blickar snabbt bort mot Ebbas säng, hon sover lugnt. En blick mot dörren och jag kan nästan svära på att Marie står där och skickar en slängkyss före hon försvinner. Och då vet jag, då vet jag att hon kommer finnas för alltid. För så länge jag lever och har henne i mitt hjärta. Och så länge jag bevarar våra minnen. Alla dom lyckliga stunderna. Då finns hon, varje steg jag tar, tar hon på andra sidan.
Och Marie, det är det som ger mig orken att leva. Jag ska hålla ditt löfte, älska Ebba för oss båda. Älska så att det gör ont. Älska som jag aldrig älskat förr.
Det bor en ängel i mitt rum,
Hon har sitt bo ovanför mitt huvud.
Hon gör mig lugn.
Och hon viskar till mig
allt det jag säger dig.
Det bor en annan i min kropp.
Hon har den vackraste av själar.
Hon är kärlek, och
hon berättar för dig.
Hur mycket jag älskar dig.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4) | -alice - 4 aug 09 - 17:02- Betyg:  | vet inte vad jag ska skriva..
jag är alldeles tårögd.
otroligt vackert skrivet.
<3 | | NeMriA - 3 aug 09 - 19:45 | | så vackert <3 | glassbiten - 3 aug 09 - 15:11- Betyg:  | Jag vet att jag egentligen bara ska vara tyst,
för jag känner er inte och har inga riktigt erfarenheter
men jag vill bara säga att du är så otroligt stark och jag beundrar dig verkligen! | | EMORAiNBOW - 3 aug 09 - 13:48 | Man känner smärtan, man känner saknaden... men vet du vad jag också känner förutom det? Styrka. Verklig styrka.
Du är ofantligt stark som redan såhär tidigt i sörjestadiet kan tänka såhär; att du ska leva och älska din dotter för er båda, att hon alltid finns med dig även om du inte ser henne längre (vilket är förbannat sant).
Nu ska jag gå och torka tårarna.. | | saraarbast - 3 aug 09 - 11:33 | Hon kommer alltid finnas med er.
Vila i frid Marie <3 |
|
|
|
