Vi älskade den kvällen, ömt och försiktigt och jag viskade i hennes öra att jag älskar henne. Och nästa morgon, just före jag skulle gå till jobbet så stannade jag i dörröppningen och tittade djupt in i hennes vackra ögon.
- Du gör hela min dag jag hoppas du vet det. Och jag hoppas det är vi i all oändlighet. Mitt ansikte sprack upp i ett leende och hon pussade mig snabbt på munnen.
- Självklart blir det vi i all oändlighet, Jag älskar ju dig. Hon log sådär sött, sådär som bara hon kan göra. Jag mimade 'älskar dig' och sen åkte jag vidare till jobbet. Det var än så länge bara grå mulet men på väderleksrapporten hade dom sagt att det skulle bli kraftigt regn senare under dagen. Jag hoppades att dom hade fel. Dagen gick och när jag kom hem från jobbet mötte jag en glad kvinna i hallen, hon ler bländande mot mig och kvittrar att hon ska åka och handla, det har börjat ösregna och jag försäkrar henne om att jag kan åka istället. Men hon avfärdar mig snällt men bestämt.
- Jag är ju bara hemma på dagarna! Men vi ses sen älskling. Sen kysser hon mig och går ut genom dörren. Just när hon ska fälla upp paraplyet ställer jag mig i dörröppningen och tittar på henne.
- Glöm inte bort mig va? Säger jag med retande ton och hon ger mig bara ett bländande leende tillbaka.
- Jag lovar! Säger hon glatt och skickar mig en slängkyss och sen går hon iväg mot bilen.
Faktum är att jag inte vet exakt vad som hände efter det, det här är bara vad jag har hört. Hon kör försiktigt fram över dom nu genomblöta gatorna och kör till och med under hastighetsbegränsningen. Hennes bästa vän bröt benet när hon fick sladd en gång så jag vet att hon alltid brukar köra försiktigt. Men sen händer det som inte får hända, det som inte fick hända, hände. Hon får vattenplaning och åker med en smäll av vägen och rakt in i en stor ek. Bilen blir svårt ihop tryckt och hon blir svårt skadad. Räddningstjänsten kommer snabbt på plats för att skära loss henne, men det tar längre tid än beräknat och hon får sitta fast i bilen i en timme, 40 minuter utan medvetande. När dom till sist får lös henne åker hon i ilfart till sjukhuset. Hon har stora inre skador och blödningar.
18.43 Dödsförklaras Ann-Marie Göransson.
Mina tårar rinner febrilt nedför mina kinder och det har dom gjort i flera dygn nu, dom tar aldrig slut. Jag tror inte på ödet eller att människor har sin bestämda tid. Nej allt har att göra med tid och oförutsedd händelse. Och visserligen har jag alltid vetat att Marie har varit en alldeles för vacker ängel för mig, men aldrig trodde jag att jag skulle förlora henne såhär. När jag fick gå in och ta ett sista farväl av henne blev jag helt hysterisk. Jag skrek och sparkade och slog på allt jag kom åt. Alla gick ut och lät mig hållas, förstod vilket slag i ansiktet det var. Jag slog och sparkade som en galning tills orken tog slut och jag sjönk ihop i en gråtande hög på golvet och hysteriskt ropade efter Marie, som aldrig svarade. Det här kan inte hända, inte oss. Vi var en lycklig familj! FAAN! Frustrationen har inga gränser, om bara jag hade tagit bilen och inte Marie, om bara! Men om finns inte, det som hände, hände. Fast jag inte kan förstå det, det var ju nyss hon låg i min famn och andades lugnt! Sånt här händer inte, snälla sig mig att det inte händer! Men jag vet att det händer, jag vet det. Och hon är död nu, min älskade fru är död.
Det enda jag kan vara glad över är att jag alltid var noga med att berätta hur mycket hon betydde för mig, och hur mycket jag älskade henne. För jag är säker på att hon dog i vetskap om att jag alltid kommer att älska henne. Och om det inte hade varit för min älskade dotter Ebba, min egen mini Marie. Så hade jag redan varit med Marie vid det här laget. Jag skulle inte tveka en sekund för att följa efter henne, för att bli förenad med henne någonstans där man blir odödlig, någonstans där man inte dör av vattenplaning. Men nu har jag Ebba, vårt gemensamma kärleksbarn. Och varje gång jag tittar på henne slutar tårarna att rinna för några sekunder. Hon är så lik Marie, hon är så lik min älskade syster och fru.
Jag är glad för att jag växt upp med Marie, för jag har känt henne i 20 år nu, hon har varit min flickvän i sex år, och hann vara min fru i knappt en månad. Men jag är glad, glad att det blev vi, glad att vi fick Ebba, glad att vi gifte oss. För jag kommer aldrig älska någon annan. Och jag vet, det är många som har sagt men ändå gift om sig som äldre. Men jag talar med mitt hjärta när jag säger att mitt hjärta inte kan älska någon annan, att mina ögon inte kan se åt någon annan. Att mina läppar aldrig någonsin kommer kunna hungra efter någon annan. Jag blev kär i henne som min syster, jag var kär i henne som min flickvän. Och jag är kär i henne som min älskade fru. Det enda jag önskar är att jag hade tagit vara på dom små stunderna mer, bara en enkel sak som att borsta tänderna tillsammans. För nu såhär i efterhand så vet jag att jag aldrig mer kommer att få stå där i badrummet, och borsta tänderna tillsammans med henne. Kommer aldrig få höra hennes glad tjut när hon hann spotta i tvättstället först...inte...Nu rinner tårarna i stora floder igen. Min älskade Marie. Men det är ändå inte min kärlek till henne som jag tycker mest synd om, det är inte mig det är synd om. Nej, jag tycker synd om Ebba, Ebba som får växa upp utan sin älskande och underbara mor. Och synd om Marie, Marie som aldrig får se Ebba växa upp, ta sina första steg mot ett vuxet liv. Det är dom jag tycker synd om. Men jag ska leva kvar och älska Ebba för oss båda, älska så att det gör ont. För hon är allt jag har kvar nu. Och även om hon aldrig blir någon riktig Marie, så är hon en god tröst på vägen.
Pappa älskar dig Ebba gumman<3
Ann-Marie Göransson
24 Maj 1989 - 28 Juli 2009
'En underbar Dotter, syster, fru och mor'
Älskad & Saknad
Vila i frid
Och jag ville skriva det här eftersom att jag vet hur mycket skrivandet betydde för Marie. Och jag tror jag pratar för er alla när jag säger att hon kommer bli djup saknad. För sina flummiga men ofta vackra verk och noveller. För hennes inlevelse i allt hon skrev och läste. För hennes söta men tokiga kommentarer. För hennes kärlek till poesi och skriveri. Marie hann tyvärr aldrig skriva klart novellen 'Because of you' som hon hade tänkt. Inte heller hann hon börja på uppföljaren om William och Natanael som hon pratade så mycket om. Och stafettnovellen som hon ville göra med sin älskade Lillebror Hampus blev aldrig av. Jag vet att hon älskade er alla väldigt mycket, särskilt dig Hampus, ni fann varandra och du fanns alltid i hennes hjärta.
Till er som vill skriva ett sista farväl, tackbrev eller hälsning. Skicka ett mejl så kommer jag att lägga upp dem på hennes profil. För att Marie aldrig ska bli bortglömd. Jag kommer att logga in här ibland, bara för att läsa hennes vackert lindade ord, för att se hennes söta kommentarer och för att minnas vad hon älskade så högt. Om ni som jag kommer att älska och sakna Marie får ni gärna hålla en tyst minut med mig.
En tyst minut för en stark och vacker kvinna, som bara hann bli 20 år.<3
Och ett sista ord på vägen till alla er som har någon att älska redan, till er som älskar någon i smyg eller till er som bråkar med er älskade. Till er som lämnat er älskade av någon som helst anledning. Gör inte det. Ta hand om varandra! Ta vara på dom där små stunderna i vardagen, älska varandra som att varje dag vore den sista. För en dag kan allt plötsligt ryckas ifrån er. Och då kommer ni ångra er djupt för att ni aldrig sa det ni tänkte säga, eller gjorde det ni ville göra, med just er älskade.
Ta vara på kärleken, en dag kan bli er sista.
// Marcus
Vila i frid Marie, mitt hjärta lämnar dig aldrig.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) |
| Fjaril - 17 mar 10 - 18:53 |
| R.I.P Du hade en talang olika många <3 |
| lumman - 30 aug 09 - 19:33 |
Hon var den bästa.. Hon kommer aldrig bli bortglömd. <3
Vila i frid, Marie.. |
| underbaradiig - 4 aug 09 - 01:18 |
ffan va hemskt !
asso shiit , jag lipar !
säg att de inte är sant .
sånt är så orättvist , så jävla orättvist !
fan ta regn , jag hatade redan regn , men nu hatar jag de ännu mer !
sssåå hemskt ..
beklagar , verkligen !
hoppas du , marcus & ebba har de bra.
ni kmr lyckas , båda två !
vila i frid marie <3 |
| WalkingTheDemon - 3 aug 09 - 19:53 |
Shit...
jag kände henne inte, men ändå kommer tårarna...
r.i.o <3 |
| Pumisa - 3 aug 09 - 17:06 |
jag vet inte vad jag ska skriva...
Man blir ju såklart ledsen av det här även om man nu inte kände henne, men jag kan inte ens tänka hus svårt det ska vara för alla som kände henne. |
| _Live_life_ - 3 aug 09 - 15:05 |
Jag brukar aldrig gråta när jag läser på dikta men nu gick
inte att låta bli. Trots att jag inte kände henne eller
brukade läsa hennes verk sitter jag här och gråter. Det är
bara så hemskt och sorgligt och jag tycker så synd om dig och
din dotter. Det är verkligen starkt av dig att skriva detta.
Vila i frid Marie. |
| SilverAndCold - 3 aug 09 - 13:58 |
"Den gudarna älskar dör ung"
Jag kände henne inte, men blir ändå tårögd när jag läser. Döden är hemsk.
Det var starkt av dig att skriva ner det här!
Vila i frid. |
| Mp3 - 3 aug 09 - 11:59 |
Åhherregud.
. Jag tror knappt att det är sant...
Vila I Frid. <3 |
| LetzteTag - 3 aug 09 - 11:54 |
Jag kände henne inte, men hon var en utav diktas bästa författare, jag tror ingen kan säga emot det, och jag kan inte fatta att hon bara... inte finns mer?
Rest in peace, Marie. |
| saraarbast - 3 aug 09 - 11:31 |
| Hon var min favorit författare här på dikta. Jag kan knappt fatta att hon bara är borta... jag älskade precis allting hon skrev. Det är starkt av dig att skriva det här, åh jag gråter just nu. |
TaDittEx - 2 aug 09 - 22:26- Betyg:  |
ussh;/, vet knappt vad jag ska säga, vill inte att dte ska vara sant.
jag kände inte Marie men jag har varit en trogen läsare i 2 år
och jag har alltid älskatallt hon har skrivit.
R.I.P Marie<3
och du Marcus, jag beundrar din styrka och
orka skriva dte här. och dte berör kan jag lova,
jag sitter med tårar på kinderna. |
| Boegapa - 2 aug 09 - 22:06- Betyg: |
| Herregud... Herre-fucking-jävla-gud. Det är inte sant, säg att det inte är sant! Inte pratat särskilt mycket med henne, men jag grinar fan och det känns som jag ska spy. Det får bara inte vara sant! R.I.P Marie</3 |
| LisaHoglund - 2 aug 09 - 21:07 |
VA? :O Nej, det kan inte vara sant?!
Herregud... Nej, nu börjar jag gråta :'(
Hon som var så duktig på att skriva... En av mina absoluta favoriter, och hon verkade vara så himla glad och snäll osv... Shit.
Vila i frid! <3 |
| michellehn - 2 aug 09 - 19:36 |
| rest in peace! <3 |
| -alice - 2 aug 09 - 19:34 |
finner inga ord.
kände inte henne alls.
men hon var otroligt duktig på att skriva.
må hon vila i frid.
<3 |
| NeMriA - 2 aug 09 - 18:57 |
men, nej :O det kan ju inte vara sant o.o
åh ._.
vila i frid <3 |
| EMORAiNBOW - 2 aug 09 - 17:48 |
| ..... Jag finner inga ord... jag kände henne inte utan har bara pratat med henne så smått via mejl och våra kommentarer... men alltså... Nej, inga ord. Allt jag kan säga är att nog glöms hon aldrig och vi kommer hålla en tyst minut för henne allihop. Vila i frid, Marie, vi tänker på dig <3 |
| MoRoTpOwEr - 2 aug 09 - 17:45 |
Herregud förlåt men jag kan inte tro det ..
Jag kan fan inte förstå det herrgud jag vet fan inte vad jag ska säga ..
R.I.P <3! |
| heartpoetry - 2 aug 09 - 16:30- Betyg: |
åhh jag blir tung i hjärtat när jag genom denhär novellen ser din sorg.
jag vet inte hur du känenr men jag vet hur det är att förlora någon man älskar.
Marie kommer finnas med dig föralltid hon komemr alltid fortfarande leva. Hon dör aldrig riktigt
HON FINNS ALLTID I DITT HJÄRTA |
