Vi sa för alltid ( kap 12 ) |
Förlåt för att det dröjt mer än vanligt, men har inte haft tid helt enkelt :/
Men nu är i alla fall del 12 här :) Visserligen kort, men den är här xD
- kram airya
Kapitel 12
Rasmus gick aldrig iväg till jobbet denna dag. Istället stannade han kvar i lägenheten med mig, han såg nämligen ingen idé att gå iväg till arbetet då han var väldigt mycket försenad och ringde därför och sjukanmälde sig. Han skyllde på stumhet för att han inte ringde tidigare, men är på bättringsvägen.
Men om han någonsin kommer komma på bättringsvägen från mig, är jag inte helt säker på.
Dagen som gick spenderade vi mest åt att titta på en del filmer på teven och att sitta så tätt bredvid varandra som vi gjorde, det är väl vänskapligt? Även om vi bestämt för att vänner är det enda vi kan vara, får jag väl låta honom krama min hand och jag får väl låta honom göra det? Jag vill bara veta att hans finns där, så som han vill veta att jag alltid finns där för honom. Har även tänkt på att jag kanske borde höra av mig till Adrian snart, men just nu har jag inget att säga än lögner om vad jag gjort idag. Hur mycket jag avskyr att ljuga för honom, får han aldrig veta något, det skulle bara krossa hans hjärta och det är något jag inte vill.
När dagen väl drog mot sitt slut bestämde sig Rasmus för att vi skulle äta ute denna kväll, jag hade inga direkta invändningar.
Denna gång tog han mig till en annan restaurang.
Klockan måste ha varit närmare halv åtta, så det blev en sen middag som var helt fanatiskt. Jag skulle vilja fråga hur han egentligen har råd med allt, men jag bestämde mig för att hålla den frågan för mig själv. Och något säger mig att han inte heller riktigt har sagt mer specifik om vad han jobbar med. På tanke på kostymen, middagarna han bjuder på och lägenheten som inte är så stor, men ändå stilig, kan det inte bara vara ett jobb framför ett skrivbord.
Under middagens gång blev det mest strunt prat och under efterrätten som bestod av en väldig god vaniljglass med jordgubbar insåg jag hur fort dagarna och månaderna passerat.
Min mamma kommer i augusti för att hälsa på, hon tänkte stanna på ett litet hotell inte så långt ifrån Adrians och min lägenhet då hon inte ville vara alltför mycket i vägen.
Allt detta får mig även att tänka på vilken underbar mamma jag har som förstått att mitt liv är här i England och inte hemma i Sverige. Fast det måste ha varit svårt för henne att släppa sin dotter, låta henne få bestämma över sig själv.
Min pappa kommer som sagt innan inte och detsamma gäller min bror. Det gör lite ont i mig att inse att vi har klippt vårt band till varandra, men det är så det blivit och det känns ändå på något sätt skönt att vi inte har kontakt med varandra längre, även för det han gjorde för mig förra året. Då han körde mig och tvillingarna samt Adrian till flygplasten och lovade att ta hand om mamma och pappa. Jag kommer nog aldrig se Tobias igen.
Efter Rasmus betalt för middagen och efterrätten begav vi oss i tystnad tätt intill varandra tillbaka till lägenheten.
Dagen därpå vakande jag ensam i lägenheten och hittade en lapp där han skrivit att han är på jobbet och kommer inte hem fören senare ikväll, så jag gjorde det jag brukar göra när jag är rastlös och för att inte tänka för mycket på en del saker.
Jag städar.
Jag började med att damma veranda hörn och vrå till att polera och dammsuga alla golv och svabba golven. Jag tog även frivilligheten att städa toaletten, handfatet och duschen samt tvätta smutskläder och byta lakan i Rasmus säng och när jag ändå höll på så diskade jag för hand. Han har en diskmaskin, men den tar ju bort det roliga. Så jag handdiskade och försökte senare på dagen ge mig på en middag.
Vilket resulterade jag att jag brände maten och brandvarnaren drog igång.
Så jag gjorde det lättare för mig, jag beställde pizza.
Jag lyckades få i mig halva, mer gick bara inte att få ner så jag sparade resten Rasmus om han skulle vilja ha. Annars kan jag ta den imorgon. Och till slut kunde jag inte hålla mig längre, jag måste få höra hans röst! Sneglade lite snabbt på klockan, fem över fem, han måste vara hemma nu väl? Jag tryckte in siffrorna kvickt och signalarena började gå i gång.
Men han svarade aldrig, så jag ringde igen och igen och igen men signalerna fortsatte att gå. Varför svarar han inte?
Det var inte fören jag ringde till tvillingarna och de inte svarade efter fyra återuppringar som jag började bli orolig och nervös. Något måste ha hänt, men vad?
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | ciitronvatten__ - 2 aug 09 - 17:17- Betyg:  | | Men... sådär kan du ju inte sluta :O ge mig meeer nu ! absolut helt underbart som vanligt, jag älskar ditt sätt att skriva på, du fängslar mig.. |
|
|
|
