Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

[TwilightFF] - Mary Alice Brandon. Del 2.

Här kommer en till (kort) del om Alice :)
Hoppas ni gillar den ^^ Även om den är kort
Kommentera gärna :)



Jag rörde inte min mat den kvällen. Jag satt bara på min stol, eftersom jag inte fick lov att lämna bordet förrän jag hade ätit upp. Jag satt där tills mamma och pappa hade nattat Cynthia, och när de kom ut från hennes rum satte dem sig ner vid bordet. Jag ville inte höra vad de skulle säga, jag visste det redan. De skulle skicka mig till något hem för knäppisar som mig.

"Mary"

Mamma la sin hand över min, som låg på bordet. Men direkt när jag kände hennes hand drog jag bort min.

"Jag behöver ingen hjälp"

"Det säger alla som är sjuka"

"Men jag är inte sjuk. Jag vet inte varför jag har mina syner, men jag är inte sjuk. Jag behöver ingen hjälp"

"Det spelar ingen roll vad du säger, din mor och jag har redan bestämt oss för det här"

Jag kände hur ilskan tog över. Jag hade aldrig varit någon arg person. Jag hade varit glad och positiv. Jag hade aldrig varit någon som hade bråkat med mina föräldrar, jag hade varit hjälpsam och ordentligt. Jag var aldrig ute sent, träffade inga pojkar. Jag var helt enkelt inte intresserad av att gifta mig just nu. Mamma behövde mig här hemma. Cynthia behövde mig. Och nu tänkte mamma och pappa skicka iväg mig?!

"JAG TÄNKER INTE ÅKA NÅNSTANS"

Jag reste mig upp och sprang till mitt rum. Jag kastade mig på sängen och började gråta. Jag ville inte åka någonstans, jag ville vara hemma. Hemma med Cynthia. Hemma med Beatrice. Hur skulle jag klara mig utan dem? Och Bea som snart ska gifta sig.

"Mary, får jag komma in?"

Mamma knackade lätt på dörren, men jag ignorerade henne. Efter en stund hörde jag dörren öppnas ändå och mamma klev in i mitt rum.

"Gå härifrån"

"Nej, Mary. Jag vill att du ska lyssna på mig"

"Kalla mig inte Mary"

"Det är ditt namn, gumman"

"Jag heter Alice"

Mamma sa ingenting mer om mitt namn, utan satte sig på sängkanten och drog sina fingrar genom mitt korta svarta hår. Jag mindes att hon alltid gjorde det när jag var liten, och jag mindes hur mycket jag hade älskat det. Nu kändes det bara obehagligt.

"Du vet att jag och din far bara vill ditt bästa, och att vi älskar dig över allting annat på jorden"

"Om ni hade älskat mig, mamma, hade ni inte bestämt er för att skicka dit mig utan min tillåtelse"

"En dag kommer du att tacka oss"

"Den dagen jag ligger nedgrävd i jorden kanske, när jag slipper det här helvetet"

"Använd inte sådana ord, Mary"

"JAG HETER INTE MARY OCH LÄMNA MIG IFRED"

Mamma reste sig upp och gick mot dörren.

"Det spelar ingen roll vad du säger eller gör. Du åker på söndag"

Hon gick ut och stängde dörren bakom sig.

Söndag.. Det är tisdag idag. Fem dagar kvar.. Fem dagar kvar.

Jag grät mig själv tills sömns den natten.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
Sandra353 - 28 jul 09 - 14:26- Betyg:
Stackars Alice :( Du skriver ätte bra :)
idacarlsson - 28 jul 09 - 12:51- Betyg:
stackars alice, :(
och du skriver otroligt bra, fortsätt med det :)
<3
Joseephineh - 28 jul 09 - 11:07- Betyg:
buuuhuuu ! även att ja vet att det slutar bra så..... näääh, buhuu ! strackars alice :''<
izzzzy - 28 jul 09 - 09:44- Betyg:
Stackars Alice :(
Du skriver skit bra, som vanligt :D

Skriven av
Evvi
28 jul 09 - 03:36
(Har blivit läst 275 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord