Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

knepiga filosofier från min hjärna(läs om du vill)

En sval vind som smeker min kind där jag står högt uppe över havet. Jag är ofta vid havet för det är där jag hör hemma. Havet är det ända som får mig att känna lugn och som om jag tillhör det. Det är därför jag gillar att segla så mycket. Då får jag vara ett med havet och glide med dess vågor fort som vinden far.
Jag sluter ögonen och njuter av det sinnerna skänker mig. Lukten av tång och sand. Ljudet av brusande vågor som slår mot klipporna och måsarnas skri, som många avskyr men jag älskar det. Den mjuka vinden leker i mitt hår där jag står och jag slappnar av så mycket att jag vajar till lite och måste öppna ögonen.
Framför mig ser jag det oändliga blå. Det som jag längtar till varige sekund av dagen året om. De små öarna som sticker upp här och var. Götreborgs kära skärgård är den vackraste som finns.
Himmelen är blå och horisonten syns knappt. Jag vet att det inte finns något slut på jorden, men jag skulle ändå villja fara dit. Dit där ingen annan någonsin varit. världens ände det låter så fantastiskt och så hämskt på samma gång.
Plötsligt blåser en stark vind i ryggen på mig och jag lyfter armarna rakt ut som för att känna om jag lyfter. Jag vill så gärna lyfta, och flyga med vinden. Som ett svagt blad som sveps med i starka vindrar och virvlar runt i luften tills det hamnar någon annan stans.
Jag vill vara det lövet, som flyger till främmande mark. Jag vill besöka varenda vrå av hela världen tills jag hittar mitt hem.
Det är nog det jag vill ha mest av allt, ett ställe som jag kan kalla hem och det ska kännas rätt när jag uttalar ordet. Det gör det inte nu.
Jag vill resa ensam, helt ensam och upptäcka nya kulturer i en ny värld.
Inte de stora samhällen där folk är kriminella och alla klär sig efter skönhetsideal. NEJ Jag vill besöka de små byarna där folk lever tillsammans och hjälps åt. Där det inte spelar någon roll vad man har på sig eller hur man sätter upp sitt hår. Jag vill kunna vara mig själv och lära känna folk fter deras egen personlighet och deras egna åsikter. Jag vill inte lära känna människor efter den de försöker att vara!
Att människor ska vara sanna och stå för vad de säger. Falskheten ligger i osäkerheten och i ändrade åsikter varannan minut.
Jag vill inte höra "jag tar det du tar" ... eller " jag vet inte, vad tycker du?"
Visst kan man villja ha andras råd, men man ska inte göra sina val efter vad andra tycker.
Jag vill kunna leva så som jag är , utan att folk tittar snett för att de tror de e coolt , när de igentligen skulle villja göra samma saker själv.
Det är just det som får mig att hata vissa människor.
Jag skulle kunna stå uppe på klippan i evigheter och slippa återgå till verkligheten. Men jag vet att jag måste. Jag vet att det inte är slut än. Av livet lär vi oss mer än vi gör i skolan. Vi lär oss av vårt förfluta. Alla de gånger då du önskat att du ej levde mer. De har gjort dig starkare. För allt som du varit med om har skapat vem du är. Det har gjort dig svag och känslosamm... eller kanske starkare och mer medveten om saker och ting. Det du själv varit med om gör att du lättare kan se på andra om de har de svårt , utan att ens behöva fråga dem. det ger dig medkänsla och du lär dig att uppskatta de goda studerna i livet mer än vad du brukade göra. För du vet hur illa det kan vara.
Var dig själv och uppskatta det du har, för vissa har inte ens det.
När solen går upp på morronen tänk då att det är en ny dag.. försök en gång till och kämpa vidare. För varige dag som går förlorar du tid. Så gör någontign med tiden, så att den inte går för bi dig.
Se det från en ny synvinkel och försök att hantera nästa dag annorlunda än den förra. Då kanske du kommer på lösningen. Vem vet, en dag kanske det blir bättre som alla säger.
Jag vill föralltid stå kvar på min klippa vid havet. Men jag måste kämpa vidare jag också. Vi kanske ses en dag ...
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer
sunshine_ - 9 maj 06 - 06:52
ninni det kommer fixa sig.. det är bra att du kämpar, sluta aldrig kämpa.. för nått gott i livet finns det.. det vet både du och jag.. gäller bara att hitta det och att se det..
och jag gillar verkligen det du sa om att man lär sig mer i livet är i skolan.. så sant..
men det är bra att du kämpar.. jag tror på dig ninni, de vet du<3

Skriven av
Natta_
9 maj 06 - 06:28
(Har blivit läst 90 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord