På dikta.se används cookies. Genom att surfa vidare godkänner du att cookies används. Läs mer. Godkänn

	Kärlek		Barn		Sorg		Senaste		Senast kommenterade
	Vänskap		Humor		Övrigt		Noveller		Slumpa fram ett verk

Noveller

Sofia Del 11 Den sällsynta blomman

Hon vaknade på måndag morgonen, av att klockan ringde. Hon var jätte trött, det kändes som hon inte hade sovit.
Gjorde sig snabbt iordning till skolan, och försvann sedan iväg till skolan
Som vanligt stod Felicia, och Mathilda och väntade.
-"Heejsan" sa Felicia och log
-"Hejsan," sa hon trött
-"Vad är det som har hänt?" frågade Felicia
-"Hänt?" sa Sofia förvånande
-"Vad är det glada Sofia?" frågade Mathilda
-"Jag är bara trött," sa hon sanningsenligt.
-"Vet du?"
-"Nej?"
-"Den där killen jag träffade på Felix fest, jag hade sex med han i går." sa Mathilda glatt.
-"intressant," sa Sofia uttråkat.
-"Åååh, vi är tillsammans nu med, han är så underbar. hur är de mellan dig och felix?" frågade hon
Nu hade hon chans att säga sanningen.
-"Jag vet inte vad jag känner för honom längre," sa hon
-"Va?!" utbrast de i kör
-"Ja, jag vet inte om jag vill ha honom." sa hon igen
-"De är säkerligen bara för att du är trött, du bara inbillar dig" sa Mathilda
-"Ja, det är säkerligen bara för att du är trött, ni har ju det underbart!" sa Felicia
-"Du kan ju inte göra slut med honom, de ska ju vara ni två ju," sa Mathilda
Sofia kollade bara på dem med en konstig min, och gick sedan till lektionen.
-"Du bara inbillar dig," sa de.
Hon klarade igenom dagen, utan några större svårigheter. När inte hennes två bästa vänner lyssnade var hon
tvungen att försöka med Fredrik&Regina.
-"Jag måste prata med er om en sak," sa hon och log
-"Vadå? Vad är de du vill prata om lilla vän?" sa Regina som gjorde mat.
-"Alltså jag vet inte vad jag känner för Felix längre," sa hon
-"Va?!" utbrast både Regina och Fredrik
-"Ja, alltså jag vet inte om jag tycker om honom längre,"
-"De är klart du tycker om honom, han älskar ju dig. Vissa stunder är de så att man inte känner
något i ett förhållande, men man kan inte alltid tro att man känner så jämt. Så klart du älskar
honom. Du kan inte göra slut med honom!" sa Regina
-"Varför inte?" sa Sofia oförstående.
-"För att du&han är ett par nu, och de ska hålla. De ska ju vara ni två."
-"Men varför kan jag inte få bestämma själv."
-"Men vi tänker på ditt egen bästa!" utbrast Fredrik
-"Vadå mitt bästa?" sa Sofia irriterat.
-"Ja, ditt bästa. Vi vill att du ska leva ett bra liv. Och bli försörjd."
-"Detta är inte medeltiden, vi lever i nuet" sa hon argt.
-"Säg inte emot är du snäll, du vet att detta är de bästa för dig."
-"Men..."
-"Inga men, vi vet ditt bästa, och nu är de nog om den saken!" sa Fredrik argt.
Sedan fortsatte han och läsa tidningen, som han läste i då hon kom in i köket.
Hon slöt ögonen, då de ringde på dörren.
-"Inte Felix" tänkte hon
När hon öppnade dörren, stod Felix där utanför.
-"Hejsan Älskling" sa han och log
-"Hejsan" sa hon och log
Han gick fram till henne, kysste hennes mun.
-"Hur är det med dig?" sa han
-"Jo, det är bra," sa hon och log
-"Jag kunde inte vänta med att träffa dig. Jag vill så gärna vara med dig hela tiden" sa han och lgo
-"Tack, desamma" sa hon och tittade ner.
-"Kan vi inte ta en omgång?" viskade han och pekade upp på hennes rum
-"Nej, inte i dag." sa hon och log
-"Snälla," sa han och tittade på henne med de blå-gröna ögonen.
Han gick innanför dörren, kysste henne igen. Tog av sig skorna och bärde upp henne för trappan.
Ännu en gång, ville han ha sex med henne. Han drog hennes hand till hans byxor, och öppnade knappen.
De var första gången han hade bett henne gör de. Hon visste inte hur hon skulle ta sig ur situationen.
De fanns ingen utväg, utan det var bara att göra de. Sedan ha sex med honom.
Han stannade till efter middagen, då de låg í hennes säng.
-"Varför gör jag detta," tänkte hon
De tog sedan på sig kläderna för att äta.
-"Du får gärna sova här, om du vill Felix." sa Regina då Felix kysste Sofias kind.
-"Ja, gärna" sa han och log
Sofia, började hosta eftersom hon satte potatisen i halsen
Felix klappade henne på ryggen, och la handen på hennes ben.
-"Det går väl bra Sofia?!" sa Regina snällt.
-"Dags att spela igen," tänkte hon
-"Ja verkligen, jag vill så gärna att du ska stanna i natt." sa hon stelt.
-"Vad bra," sa han och kysste henne igen
Plötsligt pep hennes telefon, hon tittade på klockan. Den var bara 18:03.
Hon gick fram till mobilen som låg på det lilla telefon bordet i köket.
"Hejsan Sofia min pärla,
Jag saknar dig så otroligt mycket,
Jag blev glad att du kände de samma för mig.
Jag var så upprörd i går när du skulle åka,
att jag inte fick fram ett ord. Jag kan inte beskriva
hur mycket jag älskar dig. Jag önskar bara att de var lättare
för oss att vara tillsammans. Utan några hinder som du vet vem.
Om du var vattnet skulle jag vilja vara fiskarna som levde i vattnet.
Du är min vackarste blomma. En sällsynt blomma i fjärran höll jag kär.
Du är en del av mig, // Jonathan."

"Jag orkar inte mera, jag orkar inte mer. Jag vill vara med Jonathan" tänkte hon och brast i gråt.
Hon sprang till ytterdörren, tog på sig skorna och sprang ut på gatan.
Röster hördes bakom henne, men avlägsnade då hon kom ut i skogen.
Hon hörde inget mer än de dova rösterna, hon stannade vid sitt favorit träd och andades ut.
Hon föll ihop på marken, i den varma höst kvällen raderaded sms:et och blundade.
"Ett spel." sa hon och slöt ögonen "Jag måste spela spelet. Ingen accepterar,"
"Ingen Accepterar"

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)

MinnaMy - 4 jun 06 - 02:34- Betyg: