Gammal kärlek rostar aldrig [m/m] Prolog |
Här kommer en kort och intetsägande "prolog" om vad som kommer att hända i uppföljaren av Natanael och William. Säg gärna vad ni tycker, både för/emot :) Den här novellen kommer att vara skriven från Williams perspektiv.
Natanael står vid spisen och trallar glatt när han rör om i grytan. Hans bruna hår är lagom rufsigt och lagom långt. Jag ler svagt mot hans rygg, nog är han vacker allt, min Natanael. Jag tittar ner på min vänstra hand, där det sedan fyra månader tillbaka sitter en guldring. Jag är gift... och jag kan inte riktigt förstå det själv. Nu är både vi och Per och Matteus gifta. Vem hade trott det för några år sedan va? När jag bara var en simpel uteliggare som stod på tröskeln till döden. Natanael min älskade ängel som räddade mig från dödens käftar. Jag kommer alltid att stå i tacksamhetsskuld till honom just därf... Det plingar till från en mobiltelefon i hallen, jag väcks ur mina tankar och Natanael vänder sig om för att se vems det var.
- Det är din telefon älskling, han ger mig ett bländande leende och jag tittar mjukt på honom innan han fortsätter med matlagningen. Sakta ställer jag mig upp och går till min mobil för att kolla vem det är i från.
Från Artur
Skulle bara påminna dig om att ta med loggboken imorgon.
Utan att jag tänker på det slår hjärtat lite fortare. Artur är den snygga läkaren på min avdelning, som alltid tittar på mig sådär speciellt. Det ryktas om att han är småförälskad i mig men jag skrattade bara åt dom. Varför skulle en framgångsrik läkare bli förälskad i en undersköterska som jag? Dessutom är jag gift med min livs kärlek Natanael, som jag skulle gå genom eld och vatten för! Vi är lyckligare än någonsin och jag kan inte tänka mig någon annan. Men varför pirrar det då till i magen när Artur ler mot mig, och varför slår hjärtat fortare när jag får sms av honom. Jag älskar ju Natanael, Artur är bara en arbetskamrat. Det är ju Natanael som jag är kär i. Vår kärlek är lika eldig som när vi först lärde känna varandra. Vi kysser varandra fortfarande varandra lika passionerat när vi kommer hem efter en tung dag och det är vi som älskar på nätterna. Så visst älskar jag Natanael fortfarande. Det är väl som man brukar säga. 'Gammal kärlek rostar aldrig' eller?
Men vad är det egentligen som händer, inte kan väl självaste William gå och kära ner sig i någon annan? :O Den som läser får se ;D Kommentera för fortsättning!! :D
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | Mp3 - 29 jul 09 - 13:06 | MORR.
På fullaste allvar, nej, nej nej, nej. NEJ! Nu ska du inte kommma och förstöra det vackra som Natanael och William byggt upp! NEJ NEJ NEJ!
Eh, ja, i alla fall, den här verkar bli bra ovhc jag klommer att läsa den :) | | gbg_95 - 28 jul 09 - 20:59 | ...
NEJ! Herregud, de två är perfekta tillsammans och Inget, inte ens Artur ska förstöra det. Helt underbart skrivet, och se till att lägg ut en fortsättning snart ;) | | EMORAiNBOW - 28 jul 09 - 11:43 | | .... Du...skulle...bara...våga... Det är fan allt jag tänker säga!!! *morra hotfullt* | LisaHoglund - 26 jul 09 - 20:46- Betyg:  | ÅH, fortsättning! Har jag sagt att jag älskar dig? :''D
Skitbra, du MÅSTE¤ fortsätta! <3 | | Pumisa - 26 jul 09 - 19:53- Betyg: | kul med en fortsättning :]
Men dock gillar jag inte Artur >: | | NeMriA - 26 jul 09 - 15:02 | Men titta :O en m/m <3
oooohnej ò.ó William blir inte kär i nån Artur för då blir jag upprörd, HUFF |
|
|
|
