Om jag vore författare [m/m] Epilog |
Tack för alla kommentarer, bra att få saker jag ska jobba på, alltid uppskattat. Och eftersom att hälften av er typ ville ha en epilog och hälften inte ville det så blir det en epilog haha xD Men som ni vet så var prologen inte som resten av novellen och det blir samma sak med den här epilogen. De sju delarna utgör själva berättelsen så jag tycker att själva slutet var i förra delen. Det här är mer en...avtoning på det hela. ENJOY! och glöm inte att kommentera! PUSS I LJUMSKEN! (A)
-
Det var en gång en pojke, som önskade att han fick bli författare av sitt eget liv. Och den pojken var jag. Ja så börjar självbiografin 'Om jag vore författare' av Kim Lindberg. Den nyutgivna boken förväntas slå nya försäljningsrekord. Den självberättande historien om den tappra pojken som kämpar mot världen och dess orättvisor för att vinna sitt livs kärlek.
Jag slängde tidningen på köksbordet, tänk att det hade gått åtta år nu, åtta år sedan jag för första gången ville bli författare av mitt eget liv och nu sitter jag här, som riktig författare. Boken lanseras imorgon, jag har fjärilar i magen som verkar föröka sig i svindlande hastighet. Just nu sitter jag här och väntar på att dom ska komma med den rykande färska och första utgåvan till mig. Kaffet står på bordet men jag är för nervös för att dricka upp det. Alla säger åt mig att jag inte borde oroa mig, att historien om mig och Robin kommer att göra stor succé. Men sånt kan man ju aldrig veta helt säkert eller hur? Jag rycker till när en bildörr pangas igen och springer snabbt upp till köksfönstret i den lilla nyrenoverade tvåan. Där utanför på gatan står en svart blank bil med tonade rutor. En man med nyklippt friserat hår och kostym kliver in i trapphuset med en portfölj i handen och jag känner hur pulsen ökar. Som fastfrusen i marken står jag och andas knappt till jag hör steg och den gälla ringklockan ringer. Jag rättar till skjortan och kastar en snabb blick på håret i spegeln före jag rusar och öppnar dörren. Där står mannen från bilen och ler brett mot mig.
- Hej Kim! Säger han glatt och kliver in i lägenheten.
- HejHej, svarar jag smått nervöst och biter mig i läppen. Han går in mot köket och lägger upp väskan på köksbordet.
- Jag är så nöjd med den här, säger mannen säkert och det knäpper till när han ska öppna väskan. Jag vågar knappt titta när han lyfter upp en bok från väskan och vänder sig om mot mig.
- Du måste vara nöjd Kim, den är väldigt välskriven. Han tittar på mig med förväntansfulla ögon och jag låter blicken vandra ner till boken han håller i sina händer framför mig. Bilden på två silhuetter som håller varandra i hand i solnedgången är perfekt och med snirkliga bokstäver kan jag läsa "Om jag vore författare..." högst upp. Hjärtat slår hårdare i bröstkorgen och jag blickar längst ner på boken "Kim Lindberg" hjärtat slår en dubbel saltomortal i bröstet på mig och jag spricker upp i ett stort leende. Med darrande händer tar jag emot boken och bläddrar försiktigt igenom den. Den riktigt luktar trycksvärta och alla ord på dom etthundratjugotvå sidorna är skrivna av mig. Om mig, om Robin. Jag sväljer hårt.
Mannen har gått för flera timmar sedan och det är egentligen läggdags men jag står där i hallen med boken tryckt i mina händer, kan inte sluta titta på den. För jag förstår verkligen inte att det är sant. Att jag kan kalla mig författare nu. Boken som handlar om min största kärlek...Robin. Hjärtat slår snabbare när jag tänker på den blonda rufsiga kalufsen och den perfekta kroppen som så väl kan vid min. Jag biter mig i läppen, det var så länge sedan.
- Ska du inte komma och lägga dig nu? Tassande steg i hallen och ett par starka armar som smiter runt min överkropp och kramar om mig. Lugna andetag mot min nacke som gör att jag ryser till och ler där i mörkret.
- Jo jag kommer, jag ville bara se att det var sant en gång till. Jag fnittrar till och får en puss i nacken.
- Det är sant Kim, boken är din, men kom och lägg dig nu jag längtar efter dig. Rösten har blivit lite hes och armarna håller om mig hårdare och när kroppen trycks mot min känner jag något hårt mot min vänstra skinka. Jag flinar snett och vänder mig om, lägger händerna om ansiktet och ger en intensiv kyss. En ansträngd flämtning hörs och när vi sakta börjar gå mot sovrummet inlindade i varandras armar kan jag inte vara lyckligare. Vi lägger oss ner på sängen och min kropp tyngs ner i madrassen, hetsiga andetag hörs i tystnaden.
- Jag älskar dig Robbie. Och så fort orden lämnat mina läppar vet jag hur sant det är. Ett lyckligt kvittrande ljud hörs från ansiktet som är tryckt mot min hals och det känns som att det kommer vara vi för alltid.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | Mp3 - 29 jul 09 - 13:01 | Muuhuhu.
Jag gillar denna fina epilog. maaah. Så vacker, så bra, så otroligt fantiasktisk <3 | | EMORAiNBOW - 28 jul 09 - 10:13 | AHAA! <-- jag måste ju, eller hur? x''D Hahahaha!
Nej men seriöst, fin epilog och bra slut för lyckliga slut tycker vi faktiskt om väldigt mycket!! *nicka så huvudet närapå ramlar av* Och all lycka till Kim och Robin för fan!!!!!! <3 | | MoRoTpOwEr - 27 jul 09 - 07:50 | Jaaaaaaaaag tiep känner maij som hans morsa bölar här ;_; !?
Deprimerande deprimerande ._. !?
Men det var ett sjukt fint slut :)<3! | Pumisa - 26 jul 09 - 19:56- Betyg:  | | snälla fortsätt! Jag ber dig! | | Boegapa - 26 jul 09 - 16:24- Betyg: | | IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIHHH! <-- kommer inte på något bättre 8D | | NeMriA - 26 jul 09 - 14:37 | MWHIIWHIIA *dör*
det där var ett lyckligt ljud.
förlåt för en dålig kommentar men jag sover nästan -.-
muhuh :D och eftersom jag är en m/m-tönt hoppas jag att det kommer fler sådana noveller från ditt håll? (A) |
|
|
|
