Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Sarah Med H , Del 2

Felicia:

- Det är en ny elev här i klassen, sa vår fröken, Birgitta.
Fröken tittade bakåt på den nya eleven och gestaltade med handen att komma fram.
- Du kan väl komma fram och presentera dig Josefina, fortsatte Birgitta och log.
Den nya eleven, Josefina klev fram några steg och presenterade sig själv.
Hon var söt. Brunt, rakt hår hade hon, som ledde ner till armvecket. Det var klippt i etapper. Dessutom hade hon snedlugg som täckte hennes panna. Hon hade klara, gröna ögon, som precis som Lucas, skiftade färg när en liten strimma solljus, lyste genom markisen som var nerfallen utanför fönstret.
På sig hade hon ett par tajta, raka jeans och ett svart halternecklinne.
Jag kunde inte låta bli att känna mig avundsjuk på den nya eleven. För vacker, det var hon.


- IG?! Hur i helvete kan du lyckas ungjävel? IG i varje jävla prov! Röt mamma i köket när hon såg mitt betyg i engelska.
- Det är lärarna som hatar mig, det påverkar kanske!? Skrek jag tillbaka och reste mig från köksbordet.
- Ja men är det så jävla konstigt när du har en sån jävla dålig attityd?
- Men vem fan tror du jag har fått den där jävla attityden från då? Det är ju fan inte pappa! Skrek jag och slängde igen dörren till mitt rum.
Det dröjde inte länge innan mamma kom inrusande med en vinflaska i handen och skrek:
- Dra inte in din far i det här nu! Han kunde inte rå för att han var tvungen att jobba!
- För fan mamma, du vet att han inte är på en arbetsresa! Han är död! Varför vägrar du fatta, han dog för två år sedan! Skrek jag det högsta jag kunde och kände hur tårarna inte kunde hejdas.
Mamma höll för öronen och skakade på huvudet. Jag förstod att hon skulle få ett av sina utbrott som hon får av all alkohol.
- Fan jävla skit! Skrek hon och rev ner alla affischer som satt på väggarna och slog ner blomkrukorna från fönsterkarmen.
- Mamma, förlåt. Jag menade det inte. Det är klart pappa inte har dött, förlåt. Han kommer ju snart hem från resan, sa jag och kramade om henne.

Men pappa skulle aldrig komma hem. Han var borta, för alltid.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer
vattendroppe - 9 maj 06 - 03:58
håller me beckii_ :D jätte bra!

Skriven av
SagaUtanSlut
9 maj 06 - 03:17
(Har blivit läst 83 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord