[M/M] Basements, källare -> del 2 |
Asfkdjk;hsllfkdj.
Del två, biatches. (Y) Säkert massa typos/meningsbyggnadsfel etc, men det får jag ta och fixa seeen. Mwihi.
Allteftersom månaderna gick blev Alex och Liam vänner, insåg att de hade en hel del gemensamt – även om det som de båda kände på sig var den riktiga samhörigheten mellan dem, förblev i skuggorna av deras vänskapliga relation.
Alex lärde sig att Liam inte hade en överdrivet stor kompisskara, men att han inte heller var en av de tystlåtna personerna som näst intill aldrig yttrade sig under lektionerna i rädsla för vad alla andra skulle tycka om dem. Liam liksom svävade på ett plan mitt emellan de olika rangindelningarna i skolans status quo. Alex visste inte hur eller varför han hade tilldelats den posten i anarkin, men han antog att det Liam hade att komma med lät vettigt i allas öron, därför lät de flesta honom vara.
Alex var glad att få vara med honom. Han var själv däremot fortfarande ”den nya killen”, och fick stå ut med pikar från ignoranta personer, men han lärde sig med tiden att ignorera dem tillbaka.
Liam frågade inte heller mer om Alex mamma, vilket Alex kände sig tacksam för. Han hade ingen lust att diskutera saken med någon då han knappt kunde ha en vettig konversation om det med sin egen pappa; Alex pappa bytte nämligen alltid samtalsämne eller hade plötsligt viktigare saker för sig när hans son tog upp det. Med andra ord, hans hustrus bortgång tog fortfarande hårt på honom.
Ibland, på senkvällen när Alex hade gått och lagt sig, låg han och undrade om hans pappa någonsin skulle komma över det. Det var svårt att säga, och Alex ville helst undvika att tänka på det själv, så han valde att ignorera hela problemet tills vidare.
Ända tills den fredagseftermiddag som han spenderade med Liam utanför dennes hus, på den oklippta gräsmattan, liggandes på rygg och med ett långt grässtrå i mungipan under den fortfarande värmande solen:
Liam hade gjort sig av med sin svarta t-shirt för ett bra tag sedan, och låg med lemmarna spridda på gräset som om han var i färd med att göra en gräsängel på marken. Han låg barbröstad och med de oceanblå ögonen slutna. Alex kunde inte låta bli att diskret öppna ett av sina egna och snegla uppskattande på pojkens platta mage, med de svagt definierade magmusklerna som långsamt och rytmiskt rörde sig upp och ner tillsammans med Liams bröst när han andades. En arm kastades över den blonde pojkens ansikte och han stönade högt.
Alex ryckte till.
”Helvete vad varmt.”
”Mhm,” samtyckte Alex, med hjärtat hårt hamrandes i hans bröstkorg.
Han kände sig ertappad.
Under de senaste månaderna hade han kommit till ro med de känslor som virvlade upp i honom varje gång Liam log mot honom på ett visst sätt, eller snuddade oskyldigt vid hans hand de otaliga gånger de följt varandra från bussen. Han hade accepterat att han hade speciella känslor för Liam – han hade slutit fred med dem. Men något som fortfarande, och kanske mer vid den tidpunkten än innan, gnagde honom inifrån, var att han inte hade en aning om vad Liam kände för honom.
Antagligen ingenting mer än vänskap. Och även om det kanskemöjligtvisungefär gjorde lite ont i honom när han tänkte på det, så--
”Vad hände med din mamma egentligen?” avbröt Liam plötsligt Alex tankegång.
”Huh?”
Det mindre intelligenta lätet fick Liam att ge ifrån sig ett skratt. Den blonda pojken rullade över så han låg på mage på gräset och skuggade handen över ansiktet. Blundade med den ena ögat och kisade med det andra genom det intensiva solskenet. Han mötte Alex blick.
”Vad hände egentligen?” upprepade han.
Alex var förvirrad för en sekund, men förvirringen upplöstes i något som kändes misstänkt likt sorg när alla de ovälkomna minnena kom tillbaka och sköljde som en tidvattensvåg över honom.
”Hon…” började han, men tvekade lite innan han fortsatte.
Ärligt talat visste han inte vad han skulle säga. Hur han skulle säga det. Det kändes som om någon eller något plötsligt kramat om en iskall hand runt hans hjärta, och han tyckte inte om känslan.
”Hon kraschade med pappas Impala förra året,” sade han tillslut.
Liams blick föll från Alex ner på gräset under honom, och han började plocka i de gröna stråna som om de helt plötsligt vore väldigt intressanta. Sedan såg han upp på den mörkhårige pojken igen.
Alex bet ihop.
Det var ett år sedan, sade en röst i hans huvud, sluta vara så patetisk.
”Hon skulle iväg någonstans. Pappa jobbade, så han kunde inte följa med, och…”
Han svalde resten av orden, och Liam såg ängsligt på honom.
”Förlåt, jag borde inte ha…”
Alex tog ett djupt andetag, men släppte ut det tillsammans med ett inte helt övertygande skratt. Det lät mest ansträngt i hans öron.
”Nejdå. Det gör inget. Oroa dig inte för det.”
Liam fångade hans blick och sökte i hans ögon efter något som menade på att han hade korsat någon personlig gräns genom att fråga om Alex mamma, men fann ingenting. Bara genuin sorg och ett mod som inte verkade vara på topp.
Alex kunde känna hur hans ansikte började hetta igen när han insåg att Liam låg tätt intill honom och såg in i hans ögon. Han kunde känna den andra pojkens kroppsvärme mot sin hud. Alex svalde igen, och utmanade sig själv att hålla hans blick, att inte se bort och kanske slösa bort en chans att få se in i de där klara, blå irisarna på så nära håll. Och innan Alex kunde hejda sig slapp komplimangen ur honom:
”Du har väldigt fina ögon.”
Sekunden efteråt ångrade han djupt att han ens öppnat munnen, för han kunde se hur Liams mungipor kurvade upp sig i ett leende.
Fan, tänkte han, nu kommer han skratta åt mig.
Han slöt ögonen och svor lågt. Men innan han visste ordet av det var ett par mjuka, varma läppar placerade på hans. Han slog upp ögonen igen, nästan i ren panik.
Det kan inte vara sant.
Liam låg halvt över honom med sina båda händer på vardera sida om Alex huvud, och pressade försiktigt sin mun mot den nu lätt euforiska pojkens under honom. Alex hjärta slog vilt i hans bröst – han kunde inte stänga sina ögon nu när han såg Liams perfekta ansikte så nära. Liams ögon var slutna, och hans blonda lugg kittlade Alex panna, men Alex ville inget hellre än att ha Liam halvliggandes på honom, kyssandes honom, för all evighet. Nej, längre än så.
Plötsligt var de mjuka läpparna borta, och all luft gick ur honom som ur en brusten ballong. Han såg upp på den blonde pojken och Liam såg ner på honom. Blå ögon flackade från bruna ögon till en nykysst mun, till ett hävande bröst och tillbaka till de bruna ögonen. Alex höll andan.
Hade de just ogjort månader av vad Alex hade antagit var vänskap – men som han nu övervägde kunde ha varit ett förjävla långt förspel av något slag – med en oplanerad, tafatt kyss på Liams bakgård?
Betydde det att Liam gillade killar han också, eller vad det bara någonting som hade fallit honom in?
Herregud.
Tänk om de var tillsammans nu?
Tankarna virvlade i Alex huvud. Men så gav Liam honom ett brett leende, och lade sig tillbaka på rygg bredvid honom på den oklippta gräsmattan. Tog hans hand i sin och såg på Alex som om han frågade om tillåtelse.
När Alex log tillbaka, ett darrigt men gediget leende, förstod Liam att det var mer än okej – det var något som Alex väntat på ett bra tag.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | xSuperCookieDuck - 11 okt 09 - 13:47 | Massa mega bra :D
Nej då jag kommer absolut inte bli beroende av den här 8)
Tihi ^^ | xXThisIsMyWayXx - 20 sep 09 - 17:55- Betyg:  | brabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabra
brabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabra
brabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabra
brabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabra
brabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabra
brabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabra
brabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabra
brabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabra
brabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabra
brabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabra
brabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabra
brabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabra
brabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabra
brabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabra
brabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabra
brabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabra
brabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabra
brabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabra
brabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabra
brabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabra
brabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabra
brabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabra
brabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabra
brabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabra
brabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabra
brabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabra
brabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabra
brabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabra
brabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabra
brabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabra
brabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabra
brabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabra
brabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabra
brabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabra
brabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabra
brabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabrabra
BÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ ÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄST!
kan man fatta att jag gillar den här novellen (A) | | EMORAiNBOW - 13 sep 09 - 01:20 | | IHIHIHIHIHIHIHIHIHIHIHI!!!!!!! <3333 <-- jag är så fruktansvärt intelligent såhär mitt i natten, huhu -.- Du är bäst | | saraarbast - 31 jul 09 - 12:17- Betyg: | | Jag gillar den här :) mejla nästa? Är intresserad av att följa den här :) | | Neverwas - 25 jul 09 - 23:05 | Maah, jag gillar den här. jappjappjapp. Det gör jag.
Är ganska säker på att jag kommer att dreggla över denna hisotiria inom en snar framtid. | | WalkingTheDemon - 25 jul 09 - 12:32- Betyg: | | Bra :'D <3 | | -Cute - 25 jul 09 - 11:11- Betyg: | | *avlider* SÅ SÖTT OCH OCH, hela jag fylls av en inre lycka, give me more! :> | | wannabelink - 24 jul 09 - 20:40- Betyg: | o:
Den va jättesöt.
Du skriver massa bra, jag läste första med och jag ska försöka följa denna. :DDD | | NeMriA - 24 jul 09 - 20:11 | *dör*
jag kommer med all säkerhet bli kär i den här novellen -.-
hej, jag är fullt normal, och jag försöker skriva en kommentar men det går inte så fruuuktansvärt bra. HRM.
du skriver jättebra :D oooch jag hittade inte så många fel , förutom lämmar som nog stavas med e vad jag vet. skit samma. nu ska jag hålla tyst och vara snäll och allt sånt.
JÄTTEBRA SKRIVET :D
*förvirrad och störd människa* |
|
|
|
