Om jag vore författare [m/m] Del 6 |
haha hej! tänk att alla minns mig *rörd* Jag mailar er inte, lägg till mig som vän så har ni koll på när jag lägger ut nya delar! :D
Jag är självklart inte nöjd med den här delen. Den är bara SKIT enligt mig, men eftersom att jag tyckte att den förra var ännu sämre och ni gillade den så bestämde jag mig för att inte radera den här. grattis till mig...?
Var duktiga små änglar och kommentera nu mkay? :3
När jag vaknade nästa morgon var jag skitsur, jag ville ju inte vakna igen! Men eftersom att jag förstod att jag inte kunde ligga och tjura för att döden inte tog mig under natten hela dagen så gick jag upp. Sket i håret det fick hänga bäst det ville. Mamma ropade från köket och tyckte jag skulle äta frukost, klockan var faktiskt tolv! Jag suckade bara åt henne och fortsatte rota i garderoben efter något vettigt att ha på mig. Jag drog fram ett par svarta stuprör och en perfekt sittande t-shirt som var svart med en stor röd dödskalle på. Jag orkade inte sminka mig så mer eller mindre som en zombie hasade jag mig ner i köket bara för att inse att jag fick spykänslor av matlukten. Så jag vände bara på klacken och lommade upp för trappan igen. I brist på annat startade jag datorn och fick tiden att gå med att göra en ny spotify lista. Och ändå var det bara en ändå låt som gick på repeat, och varje gång den började om grät jag och mådde lika dåligt. Låten är underbart vacker men någonstans så tappade jag bort var det vackra låg någonstans. Tårarna rann tjurigt ner för mina kinder när orden och den mjuka musiken flög ut i rummet.
"If there's no one beside you,
When your soul embarks;
Then I'll follow you into the dark."
Jag stängde irriterat av låten och gav en svag blick mot msn ikonen. Men jag fnös bara när jag tänkte på att Robin säkert var inne, åh min Robin! Min älskade super totalt underbara Robin. Bästa vänner sen blöjan så var det. Jag minns den där gången när vi hade bråkat riktigt mycket. Vi pratade inte med varandra på fyra dagar tror jag. Tills jag bestämde mig för att det fick vara nog nu, jag ville inte slänga bort en hel vänskap på ett enda bråk. Nej ingenting kunde vara så illa. Jag minns att jag ringde honom, och när han inte ville prata med mig åkte jag hem till honom och tvingade honom att prata med mig. Det blev en hetsig diskussion och många arga blickar men efter en timme var vi bästa vänner igen. Och förstå hur glad jag är att jag faktiskt inte förblev ovän med honom.
Utan att jag egentligen vill loggar jag ändå in på msn, i värsta fall får jag väl blocka Robin eller ignorera honom. Men jag ville ju faktiskt inte att vi skulle börja bråka bara för att jag var så kärlekskrank. Jag ser att Robin skriver till mig och tar god tid på mig att byta namn.
Robin, the fegis Säger:
Kimmie varför stack du bara igår? Oo
Mitt hjärta tillhör dig Säger:
Ehm...asså...mamma ropade.. (:
Robin, the fegis Säger:
Aha okej, jag trodde typ du dissade mig XD
Mitt hjärta tillhör dig Säger:
Haha men vad tror du om mig! Btw, vadå feg? o.o
Robin, the fegis Säger:
Men jag är feg som en himla gris! -.-
Mitt hjärta tillhör dig Säger:
Ehm...ursäkta mig men är det inte feg som en kyckling hellre än gris? 8D
Robin, the fegis Säger:
WHAT EVER! ;_; xD
Mitt hjärta tillhör dig Säger:
Men om man gör det man inte vågar så är man inte feg längre Robbie! :3
Robin, the fegis Säger:
Stater of the obvious goes to... *trumvirvel* KIMMIE! XD
Mitt hjärta tillhör dig Säger:
men sluta mobba mig! :'< Jag försökte bara vara POSITIV, pessimist ._.
Det kändes ovanligt bra att chatta med Robin och jag satt till och med och drog på munnen lite grann. Och i samma stund förstod jag. Att det spelar absolut ingen roll hur mycket jag hatar honom, hur ledsen jag är på honom. Jag kommer ändå alltid må bäst i hans närhet. I min berättelse kommer mamma in i mitt rum nu och säger att jag har fått brev. Ett rosa brev som luktar gott. Ett rosa kärleksbrev som är undertecknat Robin! Vi chattar på en stund till innan Robin måste gå. Och helt plötsligt sitter jag där själv igen, dagdrömmer om Robin utan kläder och känner mig allmänt olycklig. Jag ställer mig upp och öppnar fönstret, den klara luften fyller mina lungor och jag sätter mig i fönstret och dinglar med benen. Bara en våning upp, man dör nog inte om man faller, men man bryter garanterat något. Jag lutar huvudet mot fönsterkarmen och måste ha slumrat till för i nästa sekund ropar mamma att jag har besök. Med en djup suck hasar jag mig in i rummet igen och stänger fönstret med en smäll.
- Orka komma och störa en LÖRDAG. brölar jag ut mot lägenheten men så fort jag kommer ut i hallen ångrar jag mig. I min berättelse öppnas en lucka i golvet nu..
- eheh...hej Robbie...Jag kliar mig i huvudet och tittar försynt ner i marken.
- Haha hej söt, jag vet, du trodde inte det var jag. Det är lugnt. Han ger mig ett bländande leende och jag förstår hur alla killar och tjejer faller för honom. På riktigt han skulle kunna få precis vem han vill, så vem är jag egentligen att älska honom. "När man är bi har man största urvalet!" Brukar han alltid säga och flina åt mig, men jag däremot är så bög man kan bli. Robin vinkar åt mig att komma närmare ytterdörren och jag höjer på ögonbrynen men går lydigt fram.
- Vi måste snacka. Säger Robin med låg och lite raspig röst. Hjärtat går snabbt upp i puls och jag undrar i mitt stilla sinne vad jag har gjort för fel.
- Vi sticker hem till mig, kom. Ett svagt leende lämnar hans läppar och jag nickar bara när jag rycker åt mig jackan och trampar fötterna i skorna. I min berättelse har Robin moppen med sig så att jag får sitta och ha armarna runt honom som den mest naturliga saken i världen. Jag stänger dörren bakom mig och ser till min stora bedrövelse att han har tagit cykeln. Med en lätt suck tar jag fram min cykel som står lutad på sidan av garaget och sen bär det av hem mot Robin. Men för min del känns det som att jag är på väg till min egen avrättning.
Låt mig bli författare, snälla?
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.8) | WalkingTheDemon - 21 jul 09 - 23:10- Betyg:  | | Meeeeeeeeeeer DDD: | prickigthallon - 21 jul 09 - 18:26- Betyg:  | Alltså, jag älskar fortfarande berättelsen och tycker det är en jättebra idé, men om jag ska vara lite kritisk, så tycker jag att du använder väldigt mycket talspråk i hur du uttrycker dig i den här delen, så de andra delarna var faktsitk bättre så sätt, som du säger.
annars toppen :) | | EMORAiNBOW - 21 jul 09 - 17:58 | Det borde faktiskt vara fett förbjudet att sluta en del såhär!!! *skrika och vifta med armarna* SÅ FÅR MAN INTE GÖRA, MARIEEEEEE!!! .__. Nu kommer jag gå runt och vara ruskigt nyfiken tills du lägger ut en ny del. Och i den kan de ha sex :> (pervers_tjej_91 -.-)
Ehm, men jag vet knappt vad jag ska säga som jag inte redan sagt; du skriver så bra och berättelsen är så fin och jag tycker synd om Kimmie :c | | NeMriA - 21 jul 09 - 14:29- Betyg: | TACK KÄRA DU FÖR ATT DU ÄR TILLBAKA <3 *ösa beröm över*
muuuh o.o fattar inte Kimmie att Robin kommer säga att han är kär, för det kommer han ju göra, ELLER HUR! ò.ó
åhå. jag är kär i denna <3 | | Pumisa - 21 jul 09 - 09:43- Betyg: | åh jag sitter och väntar på nästa del med... spänning?
jag vet inte xD
För tidigt för att jag ska orka tänka
men jag gillar denna del :] |
|
|
|
