Okej...just nu är jag skitsur på mig själv eftersom att allt jag skriver blir SKRÄP! det här är inte ens värt att lägga ut så ni får gärna döda mig för att jag är så dålig om ni skulle känna för det. Men hur dåligt jag än skriver vill jag ha kommentarer, så skriv ett ord eller två -.- Om ni inte har glömt bort mig vill säga...
Filmen börjar men jag kan inte koncentrera mig, allting är suddigt, ljuden ihopblandade i en brokig massa och allt som känns är en brännande värme av Robins arm om mig. Min kropp är i fullständigt lyckorus och jag biter mig i läppen för att inte flyga på honom och ge honom en kyss. Mitt i all lycka känner jag hur tårar tränger upp i mina ögon och jag förstår knappt själv varför. I min berättelse får jag sova i 100 år och vaknar av att Robin kysser mig. Jag lägger ansiktet i mina händer och tårarna rullar nedför mina kinder. Men jag vet varför, för Robin är så blind, han ser inte att jag är upp över öronen förälskad i honom och att jag behöver honom för att överleva dagen. Men han blir aldrig min, och just därför gråter jag många floder.
- Kimmi, söt, nu måste du verkligen berätta vad som har hänt. Du verkar ju helt förstörd! Robin pausar filmen och jag gråter mot hans axel. Kanske skulle jag må bättre av att berätta allt. Men orden fastnar bara i halsen och jag ger snart upp. Robin håller hårt om mig och till sist slutar jag faktiskt att gråta. När jag till sist vågar titta honom i ögonen ger han upp en mjuk suck.
Efter många om och men fortsätter vi filmen. Den är väldigt rolig och jag bryter ihop flera gånger. Efter filmen hoppar jag upp på golvet och härmar en av de roliga figurerna. Robin bryter ihop totalt och när jag blinkar frenetiskt med mina obefintliga ögonfransar kippar han efter luft.
- Men Robbi, det var inte meningen att ta död på dig! Utbrister jag förskräckt när han fortfarande inte får luft.
- Det här är det perfekta mordet! Pressar han fram och jag skrattar jag också.
- Men aldrig att jag skulle döda dig JUH! säger jag och plutar tjurit med underläppen. Robin får en ny fnissatack och pressar ner huvudet i en broderad prydnadskudde. Han ser så söt ut där han ligger och fnissar och mitt hjärta skälver till, bara en blind man och möjligtvis Robin kan undgå att se hur otroligt kärlekskrank jag är. I min berättelse hade jag varit stark och modig, jag hade vågat säga dom tre orden 'jag älskar dig'.
På något konstigt vis måste jag ha somnat på soffan för när jag vaknade hade jag en filt om mig och Robin snarkade högt i sängen några meter ifrån mig. Det högg till i hjärtat när jag såg hur vacker han var när han sov, Robin är visserligen alltid vacker, men då ska ni se när han sover! Han ser så lugn och fridfull ut, så fruktansvärt vacker. Robin grymtar till i sömnen och vrider sig i täcket, jag ler med hela ansiktet och kan verkligen inte släppa blicken från honom. När han till sist slår upp ögonen och tittar nyvaket på mig är lyckan i mitt bröst påväg till bristningsgränsen. Robin bara ler mot mig och gnuggar sakta sömnen ur ögonen.
- Jag måste nog dra hem nu, morsan hade skickat flera oroliga sms. Säger jag halvhögt och Robin tittar besviket på mig.
- måste du? Han ser ut som en fem åring som blivit bestulen på sitt godis och jag fnissar åt hans ursöta min.
Det är med tunga steg och sorg i hjärtat som jag stänger Robins dörr bakom mig och börjar min långsamma vandring hem. Varför var han tvungen att vara så underbar, och framförallt. Varför var han tvungen att vara min bästa vän? Jag sparkar till en bucklig ölburk och bannar min egen feghet.
- Kimmi, vänta! Det plötsliga tillropet får mig att hoppa till och jag vänder mig om för att se Robin med huvudet utan för fönstret. I min berättelse springer han ut till mig, säger högt och tydligt att han är kär i mig och sen ger han mig en intensiv kyss. Det dröjer inte många sekunder innan Robin har fått på sig skorna och sprungit ut till mig.
- Jag...han tystnar plötsligt och tittar ner i marken. Vilket är väldigt ovanligt för att vara han, Robin vet alltid vad han ska säga, när han ska säga det. Och sen säger han det. Men den här gången står han som förstenad.
- Du glömde den här, säger han sedan och jag tittar på honom som ett stort frågetecken. Jag hade inte ens med mig någonting till Robin igår? Och helt utan förvarning böjer han sig fram och pussar mig på munnen innan han raskt går tillbaka in i huset och jag står förstenad som en staty. Vad hände nu? Gjorde han precis det där? Svävande på rosa moln går jag sakta hem och slår på datorn. Robin är inloggad på msn och skriver genast åt mig.
Robin, the man Säger:
Hej söt! :D
Kim, olycklig själ Säger
Hej Nöt.
Robin, the man Säger:
Haha, tänk att du glömde din bästavän puss bara sådär! ;)<3
Kim, olycklig själ Säger
Hehe...ja tänk så glömsk man kan bli. Måste dra.
Kim, olycklig själ har loggat ut
För en gångs skull är jag glad över att inte sitta framför honom, bredvid honom eller ens i närheten av Robin, för i samma veva som jag läste 'bästavän' sprack mitt hjärta. Och för min del så gör det ingenting om jag förblöder. För såret kommer ta lång tid att läka och när det till slut läker kommer det bli ett stort ärr som kommer smärta mig till dagen jag dör. Och kanske är det värsta av allt att han sa det så enkelt, att han krossade min sista glimt av hopp så enkelt som han mosar en fluga. Och han vet inte ens om det...Mobilen piper till och när jag ser att sms:et är från Robin raderar jag det utan att läsa ens. Jag orkar verkligen inte just nu. Vill inte!I min berättelse kommer döden svepande förbi, liemannen stannar framför mig och säger med myndig stämma 'Nu är det din tur' innan han för mig till mörker lugn och en till en värld utan smärta.
Men jag är fortfarande inte någon jävla författare!
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) |
Pumisa - 21 jul 09 - 07:53- Betyg:  |
Jag lovar Robin gillar Kim jag lovar jag lovar jag hoppas jag hoppas det MÅSTE VARA SÅ ANNARS KOMMER JAG DÖ!
klockan är 8.54 .... det förklarar hur dampig jag är :3 |
| MoRoTpOwEr - 21 jul 09 - 06:50 |
Nejmen jag vet vrf Robin skrev sådär (A) !
För att han kanske tror att Kim tiep inte gillar honom på samma sätt :D !
Håll med mig om att jag är en smart sak lixom vem skulle komma på något sådant
förfärligt som att Robin inte tkr Våran älskade Kim ;o !?
Sedan hur kan du få för daij att vi har glömt någon som daij haa? *kräver ett svar*
Puss&Smäckz :o |
| xAlien - 20 jul 09 - 22:41- Betyg: |
| tusan vad bra denna var! gråter krokodiltårar, vill bara ha mer! |
| KleineSiddie - 20 jul 09 - 22:38- Betyg: |
| Du är verkligen en gudinna på att skriva =O jag har förälskat mig i den här |
| Mp3 - 20 jul 09 - 22:25 |
Den här historie är så otroligt egen. 'Och jag gillar den så mycket.
Jag kan bara säga att jag hänger på NeMriA och EMORAiNBOW i och med det att Robin är kär i Kimmie, yes yes. |
| EMORAiNBOW - 20 jul 09 - 22:01 |
Alltså; först måste jag bara säga att när du skriver Kimmie och Kim och allt tänker jag bara på mig själv xD Jag ÄR ju Kim och Kimmie så det känns som om du skriver om mig, haha xD Nåja, nog om mig!
Som om vi skulle glömma dig eller! NEVER EVER!!! *snorkig min* Jag har verkligen saknat dina berättelser och äntligen är de här igen att roa sig med! Och den här är ju en av mina personliga favoriter, älskar storyn och sättet och hela konceptet! Och håller med Nemria om att Robin egentligen är hemligt kär i Kim (nu känns det som mig igen xD), han bara döljer det!!!!! |
| WalkingTheDemon - 20 jul 09 - 21:16- Betyg: |
| Åh, så bra <3 |
| prickigthallon - 20 jul 09 - 21:13- Betyg: |
Jag älskar verkligen hur den här novellen är uppbyggd, diggar verkligen tanken på Om jag var författare grejen.
absolut bra! |
| NeMriA - 20 jul 09 - 20:59 |
FATTA VAD JAG HAR SAKNAT DEN HÄR! :O
Och uuurg ;_; Stackars Kimmie :( <3
Men egentligen är Robin kär i honom och vågar bara inte säga det - ELLER HUR! *stirra menande på* |
| flikkanmedN - 20 jul 09 - 20:53- Betyg: |
Vad är det du säger människa?! Det är ju helt fruktansvärt bra!
JAG VILL HA MER! |
