Sara del 14 |
”Det är så att..” sa ena polisen som var en kvinna. ”ja vad?” sa jag med orolighet i rösten. ”Det är så att din mamma är död.” Poliserna kollade osäkert på varandra. En tung sten lättades från mitt hjärta. ”är hon?” sa jag för att försäkra mig om att jag hörde rätt. ”Ja, och vi kommer göra allt vi kan för att hitta en familj åt dig, men innan dess så måste vi lösa fallet med din pappa.” ”okej” sa jag med glädje i rösten. ”Hur dog hon?” ”strypt med bara händer” sa andra polisen. ”vem,..?” sa jag bara. ”Vi undersöker det ännu” sa polisen. ”Hör av dig när du är redo för förhör igen.” sa polisen. Han gav mig sitt visitkort. Dom gick ut, och Jocke tog min hand igen. ”Jocke, jag har aldrig varit så här lycklig” han kollade undrande på mig. ”va?” sa han kort. ”Men fattar du inte? Jag är utan mina föräldrar, inga mer blåmärken, inga mer skällsord och jag behöver aldrig aldrig tvätta deras kläder igen, inget mer våld.haha” skrattade jag till. Jocke kollade på mig som om jag vore en utomjording. ”vad är det?” ”nää inget” sa han bara. Jocke hade blivit konstig på senaste tiden. Var nåt fel? Äh jag orkade inte fråga, det fick vara som det var. Han skulle nog säga till om nåt var fel. Eller..?
två dagar senare skrevs jag ut från sjukhuset. Jag gick hem till mig och skulle packa och sova hos Jocke som han lovat mig. När jag kom hem så var det en konstig stämning i huset. Ingen som skrek på mig när jag kom hem. Jag bestämde mig för att gå in i Eriks rum, där jag aldrig fått gå in sedan han dog. När jag kom in i rummet så kunde jag inte hålla tillbaka mina tårar. Jag saknade honom så det värkte. Han var alltid den som försvarade mig för allt. Jag kom ihåg en gång, jag gick i förskolan. Och jag hade glasögon när jag var liten, det var en äldre kille i Eriks klass som retade mig för det, Erik blev jätte arg och slog ner killen och alla mina kompisar stog runt mig med ögon stora som tefat. Det var sista gången nån muckade med mig. Alla visste vem Erik var, och än idag, fast det är 9 år sedan han dog så är det fortfarande alltid fina nya blommor på hans grav.
På Eriks skrivbord så låg en bok, det såg ut som en anteckingsbok. Jag satte mig på stolen som knarrade till i tystnaden. Det var klotter på varje sida, på en del sidor hade han skrivit som i en dagbok. Jag såg att det stog mitt namn i texten. Så jag läste texten från början.
”hej.. eller vad man ska säga. Kan inte sluta grina, vilken jävla mes jag är. Men jag såg det hemskaste jag sett någon gång idag. Farsan på lillasyster. Faaaan!” Jag kollade bara rakt fram, skulle jag våga fortsätta läsa?`.. ” Fan, jag kan inte stanna kvar här. Sara, min älskade lillasyster. Fan vad ska jag göra? Finns det något jag kan göra? Snälla Gud vägled mig, hjälp mig på vägen, jag är hjälplös. Jag vet vad jag måste göra. Jag måste fejka min död.”…
[Vill ni ha fortsättning??] ;)
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Jennisz - 5 jul 06 - 20:21- Betyg:  | | Asbra :D <3 | | catten - 23 maj 06 - 20:15 | | meeeeeeeeeeeeeeeer! | | Mysticalgirl - 9 maj 06 - 00:32- Betyg: | | du MÅSTE skiva en fortsättning, ja vill verkligen veta vad de är som händer! :) | | Mizzbrunett - 8 maj 06 - 23:51- Betyg: | | Fortsätt skriiva :D | | Cilises - 8 maj 06 - 21:23 | | Jävlar vad bra:D mer snart tack! | | bonanza_ - 8 maj 06 - 20:14- Betyg: | SKRIV MER NUUUUUUU!!!!
Super bra!!! | | sofiiie - 8 maj 06 - 16:40 | | FORTSÄTTTNING!!! NUUU!!;D |
|
|
|
