Älskar, Älskar inte, Älskarinna [1/3] |
HEEEJ! Nu är jag hemma, och är FRU! tänka er FRU! IIIIH :> Smekmånaden var underbar och jag ska så sakteliga börja med mitt skrivande även om jag tänker trappa ner på dikta. [förlåt!] Men före jag fortsätter på mina vanliga följetånger tänkte jag värma upp med ett triangeldrama i tre delar. En ifrån varje persons synvinkel, som jag såg blev för långt för en oneshot. Förhoppnings vis blir detta lite plåster på såren för att jag tog semester. Kommentera nu och visa att ni inte har glömt bort mig!
Älskar, älskar inte, älskarinna. Ett triangeldrama i tre delar
[Roy]
Första gången som jag såg henne så visste jag att det var henne jag ville ha. Efter bara några minuter var jag beredd att ge henne min framtid bara för att få veta vad som fanns bakom det lugna skalet, och innanför dom grumligt gråa ögonen. Jag var upp över öronen kär i henne. Min Axelina Kanske var det därför jag gick med på att förlova mig med henne. Lova mig henne mitt liv på riktigt, fast jag inte visste vad jag gjorde. Åren har gått och nu vet jag vad som finns bakom lugnet, bakom de grumliga ögonen. Och det är inte alls vad jag ville hitta. Axelina är osäker på allt hon gör och självförtroende har hon aldrig hört talas om. Det spelar ingen roll vad jag gör så frågar hon alltid om allt. "Gör jag rätt`,"Duger det här?", "Blir det bra såhär?" Jag suckar djupt i mitt inre varje gång och försäkrar henne om att hon gjort rätt, att maten är god och att kläderna luktar gott. Men värst av allt är ändå när vi älskar, om man nu kan kalla det för älska vill säga. Hon frågar om hon gör rätt varje smekning hon gör, om det känns bra efter varje kyss. Och allt jag vill är att skrika "JA DET FATTAR DU VÄL!" för hon har gjort det hundratals gånger förut, men snäll som jag är så nickar jag bara och hon fortsätter.
Kanske var det just därför, just därför som HON tog mig med sådan storm. Men sin tuffa charm och sitt knivskarpa intellekt. Monique Första gången jag träffade henne var på det nya jobbet som jag fick på ett av stadens största företag och deras lager. Jag var redan där och hon kom instormande med ett glatt humör, en doft av parfym och med skinn på näsan. Monique är Axelinas motsats, verkligen. Axelina är lång och slank, hennes storlockiga naturligt ljusa hår ligger mjukt över hennes skulderblad dom gråa ögonen är mystiskt grumliga och hennes tunna läppar passar till hennes bleka hy. Hennes byst är väldigt lagom och hennes höfter perfekt smala. Helt osminkad och natrulig, men åh så vacker. Ja allt med Axelina är verkligen vackert, som en porslinsdocka, bräcklig och skör. Och kanske var det därför som jag blev hals över huvud förälskad i henne. Monique däremot är allt Axelina inte är. Hon är ganska kort och väldigt kurvig. Hennes mörkt blåa ögon har en förförisk blick och är väldigt framträdande inringade i svart. Den gyllenbruna hyn passar perfekt till hennes röda fylliga läppar. Det svarta håret är vasst avklippt i page och hon har mörkblå slingor i luggen. Dagen hon kom inrusande på lagret hade hon på sig en vit lite halvt uppknäppt skjorta och en snäv svart kjol. Men jag blev inte förälskad. Men charmad, fångad och förförd. Självklart.
Från första stunden hon satte ögonen i mig tittade hon gillande på mig och hon flörtade öppet med mig. Jag var först väldigt kylig och tänkte på Axelina men efter några timmar gav jag snabbt efter för Moniques charm och flörtade villigt tillbaka. Mina minnen med Axelina bleknade för varje dag på det nya jobbet och jag kände mig glad för ovanlighetens skull. Monique frågade inte hur hon skulle göra. Hon snarare befallde mig hur jag skulle göra, och det var en del av hennes charm.
När det hade gått cirka två månader började fler knappar på hennes skjortor åka upp nere på lagret och hon blev mer närgången och charmig. Men ännu hände det ingenting vilket störde mig. Hon kan inte bara leka med mig såhär. Förstår hon inte att jag vill ha henne! Men så en dag, en dag i den andra månaden på den artonde dagen i den första timmen så kommer jag instormande, försenad av den hemska bilkön genom halva staden. Min blick flackar över lagret och jag ser inte Monique någonstanns men jag ser hennes jacka på kroken så jag vet att hon är här.
- Åh Monsieur! Utbrister Monique och för första gången på länge hör man ett uns av hennes franska brytning. Jag skälver till och vänder mig om för att hitta Monique uppflugen på ett skrivbord med benen korsade över varandra. Den svarta veckade kjolen räcker henne till halva låret och hennes bruna välformade ben syns tydligt. Den vita toppens djupa urringning är extra neddragen och jag skymtar vit spets där under. Det går en rysning längs min ryggrad och jag närmar mig henne sakta. Hon slår benen runt min midja och viskar nästan ohörbart.
- Jag vill ha dig. Jag ger upp ett kort flämtande och hon skrattar hest åt mig.
- Här och nu, hennes röst låter förförisk och mina ord stockar sig i halsen. Min tanke går till Axelina och som en sista utväg håller jag upp handen med min förlovningsring på. Moniques leende slocknar och hon tittar allvarligt på mig.
- Roy, du är en charmig man. Och jag tycker mycket om mig. Och det kan hända att du kanske förälskade dig i den tösen du lovade bort dig till en gång i tiden. Men lyssna på mig, du älskar henne inte. Du Älskade, henne. För om du hade älskat henne nu hade du sakt att mitt beteende inte var passande för en bortlovad man och inte hållt fram din förlovningsring. Så gör det här enkelt för oss båda och låt mig bli din älskarinna. SÅ enkelt som det. Älskar, Älskar inte, Älskarinna. Monique tystnade och tittade granskande på mig. Kanske hade hon rätt. Kanske var det som hon sa. Jag skulle precis öppna munnen för att säga att jag kapitulerade. Men det hade hon redan förstått och tystade mig med en kyss. Jag tänkte lite på Axelina och det stack till i mig av dåligt samvete. Men när Monique med vana fingrar knäppte upp en knapp på min skjorta bleknade genast minnet om Axelina och mitt dåliga samvete översköljs av en märklig värme och hjärtat som slår i sin dubbla hastighet. Den dagen hade vi hårt och skoningslöst sex på mitt skrivbord. Och det var inte sista gången. Även om vi inte var på jobbet och gjorde det eftersom att det vore lite för riskabelt. Nej några kvällar i månaden sa jag till Axelina att jag skulle jobba över och det var alltid med ett sting i hjärtat jag klev över Moniques tröskel. Dock gick jag alltid därifrån med ett förunnat leende och jag var alltid noga på att berätta för Axelina att jag älskade henne när jag kom hem. Och varje gång jag sa det kände jag att det var fel, så himla fel. Monique hade rätt, livet bestod bara av Älskar, Älskar inte, Älskarinna
Jag vet att jag är en syndig man, jag vet att jag gör fel och att jag sviker Axelina. Men kanske är det just såhär livet ska vara vad vet jag. Kanske ska jag leva tillsammans med flickan jag en gång var så rysligt kär i. Jobba på lagret och älska med Monique. Att lämna Axelina vore också det mest korkade jag kunde göra. För hon går ingenstanns. Hon kommer alltid att finnas där, som en skugga av mig själv och ställa sina försynta frågor. Monique däremot är bara min tillfälligt. Tills den dagen då hon ser mig som grå trist och utpumpad och går vidare till grönare gräs. Men än så länge är hon min, och jag tänker låta henne vara det, min alldeles egen älskarinna
|
| Kommentarer | | EMORAiNBOW - 20 jul 09 - 20:22 | O_O
Jösses, den här gillade jag SKARPT! Du har skrivit den väldigt annorlunda och annorlunda är oftast bra så jag älskar det! Älskar sättet du beskrev på i början, älskar hur du får ihop det, hur bra allting blir utan en massa dialoger. På något vis är dne poetisk och eftersom du i din tidigare historia bevisat att du kan vara poet, så förvånar det mig visserligen inte speciellt mycket.
Men ja, hoppas du fattat att jag älskar den här och lätt kommer läsa de andra delarna för att få veta hur det går! Spännande! BRA JOBBAT!!! |
|
|
|
