( Twilight ff ) Rensemee ( One-shot ) |
Okay, tänkte skriva en One-shot från Renesmees perspektiv.
Komentera gära.
Pappa satt vid pianot och spelade jätt fint, mammas lullaby. Mamma stog bredvid honom och kollade när pappa spelade.
Mamma log, pappa bet på underläppen nervöst, han rynkade ögonbrynen ibland vilket gjorde mig nervös.
Faster Alice satt bredvid mig och zappade igenom alla kanaler, det fanns inget att kolla på. Alice hade armen utsträckt över armstödet och trummade med fingrarna.
Pappa kollade upp på mamma och hon kollade på honom. Deras blickar dem förväxlade var inte desamma som jag sätt förut. Jag kände på mig att något var fel, väldigt fel.
Jag kollade på mamma, pappa och sist Alice, alla såg nervösa ut. Jag började bli nervös och inte minst sagt rädd.
" Pappa? " frågade jag och såg på honom, pappa vände sig automatiskt om och log mot mig, inte alls samma leende som han brukade le mot mig, det här var annorlunda.
" Ja, älskling? " sa han, hans röst lät lika nervös som han såg ut.
" Något är fel, eller hur? " frågade jag och kollade bak mot Alice som knep ihop ögonen men slutade inte zappa igenom tv kanalerna.
Jag suckade och vände tillbaka blicken mot pappa, mamma hade ena handen på pappas axel. Han kollade upp på henne, mamma skakade på huvudet. Jag förstog inte, jag ville förstå vad som pågick.
" Nej då, inget är fel " försäkrade pappa mig men jag trodde honom inte.
" Ljug inte till mig " sa jag högt och kände hur tårarna började komma up, jag gnuggade ögonen.
" Bella? " sa pappa och kollade upp på mamma som skakade på huvudet igen, jag blev rädd, orolig, nervös. Mina händer började skaka lätt, jag knöt dem i till hårda nävar.
" Nej " sa mamma och suckade, hon sprang fram till mig. Hon satte sig ned mellan mig och Alice, hon strök mig över håret och tryckte mig in till hennes trygga famn.
" Mamma, snälla, berätta för mig " sa jag, jag ville veta. Jag ville inte ha kvar mina känslor som gjorde mig rädd, nervös, orolig. Pappa suckade och sprang fram till oss, han satte sig ned bredvid mig så jag var emellan mamma och pappa.
" Det är Jacob " svarade pappa, han kollade bort från mig, jag rörde hans kind.
Jacob? . Fick jag fram, pappa suckade igen och strök mig över håret.
" Han, han är borta " sa pappa och bet på underläppen igen.
" När kommer han hem då? " frågade jag, jag var lättad, han var bara borta, inte här, han skulle säkert komma vilken sekund som helst.
" Nej, älskling, han är borta , borta " sa han, jag kollade på mamma som kollade på pappa. Hon kollade plågat på pappa, jag kollade på pappa och rynkade pappan, jag förstog inte.
" Vaddå han är borta, han kommer säker hem snart " sa jag och nickade efteråt.
" Renesmee " sa mamma, hon drog ena handen över pappan och tog ett djupt andetag. Jag väntade på hennes ord.
" Älskling, han är borta. Han är död " förklarade mamma.
Jag kände hur hela min kropp stelnade till i oförstående och samtidigt i skräck. Han var död, han var borta, inte här, bara död, borta.
Tårarna trängde igenom mina stängda ögonlock, jag orkade inte hålla emot utan lät dem välla ner för kinderna.
Pappa torkade bort dem och kysste min hjässa, han försökte trösta mig men det funkade inte.
Jacob var död, död, död, död. Jag kunde inte sluta tänka på just det ordet. Ordet död slet mig i stycken.
Tårarna vällde ner och snart insåg pappa att han inte kunde trösta mig, Jacob, död, Jacob, död, Jacob, borta, Jacob borta.
Han finns inte längre, inte levande utan död, borta . . .
Nå, vad tyckte ni?
Var den bra?
Komentera gärna <333
|
Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | izzzzy - 18 jul 09 - 11:16 | jag vet, men igen det är en berättelse <33
tack ändå <333 | Sandra353 - 17 jul 09 - 22:14- Betyg: | Fiint coh du skirver bra men gillar inte heller att Jacob dör :P | izzzzy - 17 jul 09 - 22:05 | hehe, inte jag heller, men det är bara en berättelse XD
tack för komenteren <33 | Stiffy - 17 jul 09 - 21:50 | Asså du skriver bra, men jag gillar inte att jacob dör i den x) |
|
|
|