Sofia del 7 Plikten kallar. |
Dagarna gick, och ryktet om att Sofia och Felix var tillsammans, hade spridit sig.
Sofia fick hela tiden, flera skäl till att hon inte kunde göra slut med Felix. Alla
förväntade sig ju att de skulle vara de två.
På fredags eftermiddagen stod han och väntade på henne vid hennes skåp. Alla tittade
på dem med intressanta blickar.
-"Hej Sötnos" sa han och kysste henne
-"Hej,"sa hon och log
-"Vill du hänga med mig hem?" frågade han
Vad skulle hon säga, hon kunde ju inte säga nej, eftersom hon inte hade någon ursäkt
till varför hon inte kunde. Utan bara nickade till svar.
Hon tog sina saker i skåpet, och följde efter honom ut.
Han tog hennes hand, och det syntes verkligen i hans ögon att han var förälskad i
henne. Det syntes så väl.
Men ingen såg på henne att hon inte kände likadant. Hon tyckte förvisso att Felix
blivit snällare, men inte mer än så.
När de kom hem till honom, gick de ut i köket för att göra mat, tillsammans. Felix
stod ofta bakom henne, och kysste hennes kind. Och rörde hennes höfter.
De åt maten, som de lagat, pratade och skrattade en del. Ju mera hon pratade med
Felix, ju mer visste hon att hon bara ville vara vän med honom. Men verken hans
familj, eller hennes skulle acceptera det. Det ville ju praktiskt taget att de skulle
leva tillsammans i all evighet. Och det verkade Felix också tycka, vännerna skulle
tro att hon var galen, och vägra acceptera de. Hon visste vilket kaos det skulle bli.
Efter att de hade ätit fixade de iordning och gick sedan upp på hans rum.
Han kysste henne ännu en gång, och ville innanför hennes byxor.
-"Nej snälla" sa hon oskyldigt.
-"Du gör mig så upphetsad, snälla" sa han
Han drog henne till sängen ännu en gång, och hade ännu en gång sex med henne, mot hennes
vilja.
-"Plikten kallar" tänkte hon medan de osynliga tårarna rann ner för hennes kinder.
Efter de låg i sängen, och "myste" som han kallade det.
-"Du förstår inte hur mycket jag älskar dig, jag vet ju att du tycker om mig
men tycker du om mig lika mycket som jag tycker om mig? Min mamma sa igår att
hon var glad över att ha dig i familjen. " sa han
-"Ja, det gör jag," sa hon och kände pressen.
Tre timmar senare, gick hon hem till sig. Hon lade sig i sängen för att sova, hon ville
inte vakna mer. Hon ville inte de. Men till hennes besvikelse vaknade hon nästa morgon,
allting var som vanligt.
Lördagen gick väldigt sakta. Men på söndags morgonen, kände hon en lycklig känsla i
kroppen. Idag skulle hon åka till Stockholm. Hennes tåg gick vid 14:08.
Hon packade sina saker, och försvann ner till tåget vid 13:30.
En timme senare, var hon påväg, och snart skulle hon träffa Jonathan igen.
-"Äntligen ett ljus i tillvaron" tänkte hon. "Ett ljus i tillvaron."
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | MinnaMy - 4 jun 06 - 01:27- Betyg:  | | håller med carrou_mrs_cool om äntligen till Jonathan!!! Men jag hoppas mer att han blir arg, på felix och att han typ spöar upp honom ordentligt eller nåt sånt. :P Och att föräldrarna får veta sanningen om deras "lilla ängel felix". :D | | carrou_mrs_cool - 10 maj 06 - 03:40 | | yes! äntligen till Jonathan!!! bara han inte blir arg om hon berättar... | | catten - 9 maj 06 - 20:23 | | det är grymt bra helt enkelt | | Prinsessan_ - 8 maj 06 - 07:59- Betyg: | | meer:D:D:D | | vattendroppe - 8 maj 06 - 06:29 | | Så himla bra! Längtar tills fortsättningen kommer :D | | sofiiie - 8 maj 06 - 01:03 | | Åhhh:D längtar efetr nästa del!!:D |
|
|
|
