Sofia, Del 6 De osynliga tårarna. |
Sofia vaknade på morgonen, av att hon hörde Marina skrika på Regina i köket.
Hon tittade hastigt på klockan, och såg att den var halv 8, vilket satte fart
på henne. Skolan började på en halv timme.
Hon bytte hastigt om, och sprang ner och tog på sig skorna och började springa.
Eftersom cykeln var paj, var hon tvungen att skynda sig.
Hon kunde inte glömma Felix tårar, och de han hade sagt. De gjorde saken bara
ännu jobbigare. Hon ville ju inte ha honom, hon ville inte vara tillsammans med
honom efter de han hade gjort mot henne innan. Och att de båda familjerna var
så lyckliga över att de var tillsammans, gjorde inte heller saken bättre. Hur
skulle hon våga berätta sanningen för dem. Sofia kände att de osynliga tårarna rann ner
från hennes ansikte.
När hon kom till skolan, var klockan 7:50. Hon hade hunnit i tid, även om hon
inte hade kammat håret eller borstat tänkerna var de viktigaste att hon hade
hunnit i tid. Korridorerna var fulla av pratande elever, som berättade om allt
som hänt i helgen. När Sofia gick förbi ett gäng i 8:an tittade de på henne och
började viska.
-"Detta är det sista jag behöver just nu" tänkte hon och fortsatte bort mot
skåpet, där Mathilda stod, och rotade fram Historia böckerna.
Felica stod vid sitt skåp och vänta på att Sofia skulle komma, eftersom hon
hela tiden tittade sig runt efter henne. När hon sedan såg henne vinkade och log
brett.
-"Hejsan gumman" sa Felicia och kramade henne
-"Hejsan!"sa Sofia glatt
Sofia tog fram böckerna, och Mathilda stod på andra sidan av hennes skåp och
pratade om festen.
-"Felicia, du skulle varit med" sa hon uppspelt "Du förstår inte hur kul det
var. Jag träffade en skit söt kille där, han var nog 17år eller något. Vi satt
och snackade i timmar. Och Marina hånglade upp den snyggaste killen på festen
efter Felix då. Förresten Sofia, jag snackade med Felix igår kväll, han sa att
ni var tillsammans, är det inte fantastiskt. Men stämmer det? Just de, jag fick
den där killens nummer också, han heter Martin" sa hon och log
Sofia visste inte var hon skulle svara.
-"Ja, det är vi men..." hann hon säga innan både Felicia och Mathilda började
skrika av glädje.
-"åååh, vad gulligt" Ni är ju så söta tillsammans. Du som är så himla söt, och
han som också e så söt.
Sofia som var rätt populär bland killar, och fick ofta höra hur söt hon var blev
verken glad eller ledsen över att då höra de. De flesta sa att hon var så
naturligt söt, eftersom hon inte sminkade sig särskilt mycket. De sa att hon hade
ett mystiskt utseende, som påminde om en flicka på 1800-talet. Men att hon var som
en dröm, sa de alltid.
De gick bort till lektionen, där de fick veta sidorna till provet som skulle vara
2 veckor framåt. Dagen gick sakta frammåt, men hon klarade sig igenom det även om
hon var insluten i sina egna tankar. Mathilda, Felicia & Linn frågade hur det var
men hon sa bara att hon inte sovit något i natt.
-"Men gud vad gulligt att du är tillsammans med Felix. Gud vad sött." sa Linn, när
Mathilda&Felicia sa de till henne.
Nu hade till och med hennes vänner fått veta det, och att de tror att hon är jätte
kär i honom. Det jobbigaste var att de förväntade sig också att de skulle vara
tillsammans i all evighet. Och att de älskade varandra så mycket att banden aldrig
skulle brytas.
Nu när till och med vännerna begärde att de skulle vara tillsammans, ville hon bara
dö. Hon hade förväntat sig ett sådant stöd från dem, men hon hade visst misstagit
sig. Innan de slutade gick hon ner och hämtade ledighetslappen.
När hon kom hem, satt Fredrik vid köksborden och läste tidningen, Regina höll på med
maten.
-"Har ni lust att fylla i denna, så jag kan åka på söndag" sa hon och la lappen på
köksbordet.
-"Hur länge stannar du?" Frågade Regina
-"En vecka, så jag kan se hur en vanlig vecka är?" sa hon
-"En hel vecka, men de är ju jätte länge, hur tror du Felix ska klara sig?" sa Regina
Sofia var redan trött på att höra om Felix, att hon var tvungen att anstränga sig för
att inte få ett utbrott.
-"Snälla, kan ni låta mig åka?" sa hon irriterat. Och just i detta ögonblicket förstod
hon att de hade gett henne mera frihet än vad de brukade.
-"Visst de får du väl" sa Regina tillslut och fyllde i lappen. Sofia tackade och gick
upp till sitt rum´, och la sig på sängen och blundade.
-"Hur länge måste jag spela spelet?" tänkte hon och tårarna började rinna från hennes
ansikte. "Hur länge måste jag spela spelet?"
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | MinnaMy - 4 jun 06 - 00:53- Betyg:  | | håller med carrou_mrs_cool här med :P hon måste bara säga sanningen och bli ihop med sitt ex :D | | carrou_mrs_cool - 10 maj 06 - 03:36 | | hon måste bli ihop med sitt ex! | | catten - 9 maj 06 - 20:21 | | *beroende* | | fanny_ - 8 maj 06 - 07:28- Betyg: | | Meraa :) | | Prinsessan_ - 7 maj 06 - 20:54- Betyg: | | mer mer mer mer:D | | sofiiie - 7 maj 06 - 20:51 | | jätte Bra, vill läsa mer:D | | vattendroppe - 7 maj 06 - 19:49- Betyg: | Skit bra!!! Älskar det du skriver!
Längtar efter fortsättningen :D | | TrasigFlikka - 7 maj 06 - 19:34- Betyg: | | så jävla bra :D |
|
|
|
