Minnen om dig... |
Jag vet att du aldrig kommer att kunna läsa detta jag skriver nu,
men jag vill ändå skriva ner det, många av de finna minerna jag
har med dig.
Alla de gånger när vi satt på balkongen och du berätade om de
nordiska gundarna,Oden, Tor, Frej och alla de andra, jag satt
som ett litet ljus och lyssnade.
Du var sådan som helt plötsligt kunde få något in fall att göra
något, som tillexempel den gången när du sa till mid och min bror
Ola att vi skulle sätta på hos yterkläderna och gå ut i bilen,
vi gjorde som du sa men vi frågade ju så klart vart i skulle men
då log du bara.Du körde oss till de stora berget på ekerö och du
sa at vi skulle gå upp för hela, de va i slutet av mars tror jag
så det var ju snö längst uppe fortfarande, och jag och min bror
som bara hade vårskor och tuna jackor på oss blev ju rättt blöta
och kalla, men vi hade väldigt kul.
Och när vi var på Gotland och du skulle öva hästarna på att stanna
när rytaren ramlade av, du kom i full galopp och helt plötsligt
låsades du lida ner från hästryggen, själv så skulle jag någ aldrig
göra något sådant fri viligt.
Ibland så viste man inte om du var alvalig eller inte, som den gången
så sade att du och mamma hade gjort salad på gulvive blad! Du skulle
ju kunat skämta om en sådan sak, medans mamma skulle kuna gjort en
sådan konstig sak.
Skulle du komma ihåg den gången du såg min pappa och hans ny tjej,
båda hade ju väldigt lockigt hår, och du sa skrattandes " tänk om dom
där två skulle få ett barn till sammans, vilken trollunge de skulle bli."
Du ska se mig nu jag liknar en trollunge i håret.
Alla de gånger när vi va ute och gick, ovh när jag inte orkade gå längre
så bar du alltid mig på dina axlar. Jag som var så liten då fick ju se
världen från ett annat perspektiv.
Du var ung, stark och vacker, du tänkte alltid på andra fört och sen på dig
själv.
Sista gången jag såg dig innan du dog var i vispy, du satt i din rullstol
med mamma bakom dig,jag och ola vände oss om flera gånger och vinkade,
jag vet inte om du märkte mig eller inte.
Du var som en far för mig eller kanske som ett älder sysskon.
Nu har dte gått mer än 3 år sen du dog, jag har aldrig fått se din grav,
jag har inte änns varit på gotland, sista gången va samma gång som jag
såg dig för sista gången också.
Jag undrar vad du sklle tycke om mig nu, om du tyckt att jag växt upp
på rätt sätt.
Även fast du försvan så kommer aldrig mina minnen om dig försvinna!
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Mysticalgirl - 8 maj 06 - 02:31- Betyg:  | Underbar! Jag gillar den verkligen. Jag är också en sådan person
som vill skriva ner mina tankar, och känslor! De är jätte bra!:D
Gillar den verkligen:) |
|
|
|
