(M/F) Nothing can make us grow apart- Prolog |
Jaa, nu kmr ni att bli glada ser jag för jag har kommit ut med en helt ny stafettnovell...kärlek, otro och vänskap är temat...
O .o..oo Kommentera!!!
Prolog
Love me until the day I die
Roberto&Lisa
“Du borde aldrig ha kommit, fattar du inte det?” Hans mun luktar både rök och elände när han tilltalar mig.
Plötsligt så hajar han till och hejdar sina anklagelser. Han stirrar chockerat på mina tårstrimmiga, vackra honungsbruna ögon, och för en stund tycks jag mig skymta nyfikenhet i hans blick. Men istället för att ta tag om min haka och placera en kyss på mina läppar som förr i världen, vänder han sig bara om med slokande axlar, varefter han förstrött slänger en cigarettfimp bakom sin rygg. Han går tillbaka till sitt skrikiga vardagsrum med de smutsgula tapeterna och hukar sig, med ett stön, ner så att han sitter på alla fyra och lutar huvudet mot väggen. Mitt hjärta får sig en spark när Roberto plötsligt hostar sådär hårt och sjukligt, som om han nästan kvävs av sin egen saliv. Jag snyftar omedvetet till när jag lägger märke på hur bräcklig han har blivit? Vafan har hänt med min klippa? Han som hade varit så stark och hållbar, men som nu är dömd att falla? Han lägger händerna mot ansiktet, liggandes på knä och med benen uppfällda mot bröstkorgen. Han sitter, om än obekvämt, på golvet, men trots det märker jag snabbt att jag under en halv sekund, kommer på honom med en förvirrad blick som talar sitt eget språk; Var fan är alla möbler?
Jag ler genom tårar.
Vilken sorlig syn han har blivit, min söta, vackra Roberto. Roberto som i vacker, Roberto som i allt…och Roberto som i den jag fucking älskar. Men var fan har han tagit vägen liksom, han är inte alls såsom han borde ha varit. Han är så frånvarande nuförtiden. Och av att döma på kassarna under hans förut så trollbindande ögon, syns det tydligt och klart att det enda han har haft till frukost det senaste är en massa jävla bloss. Han drar fram ännu ett cigg ur bakfickan, tänder den med en tändsticka och röker på. Jag tittar mig hjälplöst omkring, innan jag stiger in, om än oinbjuden, genom dörren och låser efter mig.
”Fan, Roberto, vad tar det åt dig nuförtiden?” Frågar jag konfunderat och sätter mig intill hans massiva, varma hydda.
Gud, han är så förändrad. Inte min liksom, som han alltid hade varit. Livet tar ju stryptag på honom för helvete och det finns inte längre kvar något som påminde om den jag en gång hade älskat, och som hade älskat mig tillbaka. Lika liderligt och behagligt som bara vi hade kunnat.
Då det bara hade varit: Lisa och Roberto.
Fucking Lisa och Roberto.
Jag lägger en beskyddande arm kring hans muskulösa axlar och stryker honom lite lätt på det långa och vackra brunblonda håret. Hans hudfärg är lika exotisk som alltid, och jag fascineras trots alla tre år som har skiljts oss åt. Jag sniffar på hans brunbrända hud, kysser och nafsar lite lätt på honom. Jag märker med ens att han smakar likadant som förr; sommar och jordgubbar. Jag betraktar honom intensivt och lägger till pusslet som mitt minne har tappat bitarna på, samtidigt som åren som har passerat emellan oss flyger förbi.
Vi har lyckats lura döden med vår tidlösa möte.
Han skulle ha kunnat platsa i ett museum, för han ser fan väldigt lik ut som tavlorna av Rendbrant och Da Vinci. Han är ett perfekt mästerverk, och jag visste med all säkerhet att kvinnor föll som surrande flugor kring hans änglafötter. Men när skulle han fatta det egentligen? Att han redan hade hela paketet? Jag svär tyst för mig själv. Men istället för att göra nåt av hans liv har han blivit en jävla kedjerökande pundare, som förresten bor på en lya utan möbler, tänkre jag för mig själv. Jag betraktar honom med en frånvarande blick, ovillig att erkänna det gnagande faktumet som jag länge har vetat är orsaken till hans fall. Skammen borrar sitt hål i mitt inre och jag kramar om honom lite hårdare än jag har tänkt, nästan lite rädd över att behöva förlora honom. Jag lutar mig tillbaka mot väggen och passar på att placera mina suktande läppar på hans kind, innan han lyckas hejda mig. Jag får plötsligt ett fantastiskt flashback från förr i världen, när det bara hade handlat om oss.
”Älska mig med din cholkladbruna hud och kyss mig med dina hallonläppar.” Hade han viskat sådär sensuellt som ingen annan man, i världen, än han hade kunnat säga.
”Jag älskar dig som in i helvete, Roberto Rodrigues Carlos,” Kraxar jag fram och kysser honom igen.
Jag drar åt hans tunna t-shirt och blottar allt det muskulösa han gömmer, samtidigt som jag sökandes placerar mina läppar på hans nyckelben och hals. Jag slickar honom ömt bakom örat och så återigen på hans tunna, fina läppar. Roberto som hade stirrat tomt framför sig hajar till när jag kysser honom på nyckelbenet, och han blänger halvdumt på mig för första gången sen jag tågade in genom hans dörr. Han ler ett blekt leende när han återkallar minnet av vår första natt ihop. Och jag märker med ens att det minnet har tärt på honom under alla dessa tre år, för han stönar uppgivet. Jag stirrar tillbaks på honom, utan att riktigt kunna få nog av hans kropp och läppar. Han är så vacker, och så in i helvetes jävla manlig. Han är allt vad man kunde önska sig på jorden, och trots att hans läppar bara har krökts till ett omisskännligt halvleende, är det, det enda som behövs för att få mig att lätta och känna fjärilarnas vingslag i magen. Han rycker plötsligt tag i mina handledar, pressar dem mot sitt bröst och kysser mina trevande läppar, som hela tiden sökte efter att få ömheten besvarad. Han tar andan ur mig med sin skickliga tunga och lämnar mig flämtandes, hoptryckt mot hans massiva famn.
”Gud, vad mycket vi har fått gå igenom tillsammans…” Flämtar han i mitt öra och andas varmt mot min bara hals.
Han får mig att känna mig så trygg och jag gråter lyckligt där jag befinner mig i hans famn. Jag fattar med ens att ingen annan än Rob kunde få mig att känna mig så trygg.
”Men jag vet inte om det kommer att fungera mellan oss…”Säger han tonlöst och lösgör mig ur sitt grepp.
”För vi är inte på gymnasiet länger och du svek mig, det vet du mycket väl.”
Jag snyftar till och kysser honom hulkandes en sista gång, innan jag motvilligt reser mig upp och söker mig fram till den låsta dörren. Jag går i trans, utan att riktigt förstå vad som har hänt, och jag lyckas nätt och jämnt sträcka ut min hand för att ta tag om hantaget. Den kalla metallen svider i min handflata. Roberto harklar sig plötsligt, och får hela min värld att stå stilla för ett litet tag. Och ni kan heller inte tänka er hur mycket mitt hjärta bultar när han säger det, för jag kan inte tro det själv.
”Men jag kommer föralltid att älska dig, Lisa, ända tills jag dör.”
Jag låser upp dörren och går ut. Dörren stängs igen med en ohejdbar smäll och jag träffas av en smärtsamt kall vind, som biter sönder mina kinder och ger de rosor. Molnen har dragit ihop sig och fått en olycksbådande mörk färg som bara kan betyda att det med säkerhet kommer att regna inom kort. Tankarna mullrar i mitt huvud samtidigt som jag sakta går nerför trapporna, bort från Roberto.
Jag springer längs den kala asfalten, huttrandes och kall till sinnes. En sista blick landar genast på det fallfärdiga höghuset där, otvivelaktigen, min andra hälft bor. Men istället för att springa tillbaka till honom och förenas, såsom Gud förmodligen hade tänkt sig, låser jag upp dörren till min röda Renault och far iväg från den jag älskar mest av allt i hela världen.
Ooo Nu får ni kommentera...
HÖhöHö....
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | NeMriA - 26 jul 09 - 00:30 | wow, du är riktigt duktig o.O
förlåt för en tråkig kommentar men jag är så trött så att jag somnar snart -.-
ska läsa vidare i morgon (Y) | Justmyfault - 24 jul 09 - 20:41- Betyg:  | | Riktigt bra skrivet, :) | | Violet - 16 jul 09 - 23:07 | Tack för feedbacken, uppskattar det!
O, har precis ändrat vissa fel som du nämnde...
//Violet | | mii - 16 jul 09 - 22:40 | Fint skrivet, det märks att ditt skrivande blir mycket bättre
hela tiden. Men jag avskyr när du använder ordet "liksom" -.-
Och : tårstrimmiga ansikte som har lagt sig som ett lock över
mina vackra honungsbruna ögon...
Det låter lite mysko, som om hon sku ha flera en två ögon :S
Annars bra^^ | | Bolliz - 14 jul 09 - 13:15- Betyg: | Du skriver gudomligt bra, och man vill bara läsa!:D
mejla nästa del!Plz(A)^^ | | SoffeC - 14 jul 09 - 12:22 | | ;_; Du skriver alltid så himla bra! Helt otroligt bra prolog :) |
|
|
|
