Polgara, synen på kärlek |
Jag kanske inte kan kalla det en berättelse,
Jag kan inte kalla detta för dikt.
Skulle nog säga att de är min egen syn på kärleken.
Jag vet inte varför jag skriver en självbiografisk syn
på kärleken.
Polgara kallas jag, i alla fall. Fråga mig inte varför men
de har blivit så.
Något som man behöver, är kärlek.
Alla sorters kärlek,
Vänskaps kärlek, familjens kärlek är oerhört viktig.
Hur skulle vi klara oss utan den?
Om man inte har sina förälrars och sin familjs kärlek,
förändras hela livet. Synen på livet, och synen på kärleken.
Många säger att de klarar dig bra utan den, men det har jag svårt
att tänka mig.
Ensam är inte alltid stark, vissa får inte sin familj kärlek
de hör bara de negativa familjemedlemmarna tycker.
Och de är det som fastnar, människan har alltid haft en tendens att
komma ihåg det negativa, men svårt att komma ihåg det possitiva.
Om man inte har familjens kärlek, vill man ha den. Man vill bli uppskattad.
Vänskapskärlek, vänner är också viktigt, men kan inte lika
vikigt som familjen. Men vänner behövs alltid, även om man inte berättar
allt för dem. Man behöver kunna känna umgänge.
När det gäller vänskaplig kärlek, så anser jag själv att den
är viktig. Men jag vet också att jag är väldigt hemlighetsfull.
Och har svårt att berätta saker om mitt liv, för andra som jag inte känner
så väl eller känner att jag kan lita på, vilket har fått mina vänner
många gånger irriterade. Jag har svårt att berätta saker som jag tycker
är innanför murarna till min privatliv, och de har jag för alla.
Men kärlek är också något som man måste kunna ge, och något man måste få
tillbaka.
Kärleks förhållande, många anser att det är nödvändigt att ha en kille/tjej.
Men jag har aldrig känt det behovet överhuvudtaget. Men jag säger inte heller
att jag inte gillar att ha någon. Jag tycker det är otroligt skönt,
och mysigt att ha någon att älska. Men jag ser inte de som ett "måste".
Kärlek i största allmänhet är något jag anser att alla behöver för att överleva.
Någon typ av kärlek måste man ha, oavsett om det är från ett djur som från en människa.
Man måste nästintill älska något i livet.
Kärlek är den största gåvan livet har att erbjuda dig, och det är något som alla behöver.
ALLA.
Jag är själv rädd för kärleken, jag har alltid varit det.
Jag vågar inte bli kär, efter at ha blivit sviken några gånger.
Jag vågar inte släppa in någon längre, jag vågar inte.
Jag vill övervinna den rädlsan även om det är svårt.
Men använd kärleken, och dela ut den och få tillbaka den!
The greatest thing you'll ever learn is just to love and be love in return
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Liiindaa - 16 jul 06 - 12:39- Betyg:  | håller helt och hållet med dig.
är också rädd för kärleken. | | MinnaMy - 3 jun 06 - 21:59- Betyg: | | håller helt och hållet med dig :P | | Snyggast_i_stan - 6 maj 06 - 23:21 | tänkvärt...håller med om en hel del men vänskap värdesätter jag nog lite mer än dej tror jag...
fast sen har ja ju allti haft lätt för att släppa folk nära inpå mej, inte alltid så bra kanske...
det känns när man blir sviken men det är facktiskt värt det, även om det inte känns så när man sitter
där med sårarna strömmande ner för ens kinder... |
|
|
|
