Sebbe <3 Emmy kaptiel 6 |
Kapitel 6: inga sura miner
När jag kommer hem ser jag Daniel sitta med Tobbe vid köksbordet.
- Hej Emmy, Det här är vår plan säger Daniel
- Plan?
- Ja, säger Tobbe
- Jaha, hur lyder planen då?
- Vi ska göra så att Veronicas försök att bli ihop med Sebbe blir sabbat, vi ska göra så sanningen kommer fram, säger Daniel.
- För du har ju trots allt inte hånglat med mig, säger Tobbe med ett flin. Men min brorsa är tydligen för trög för att fatta det. Men det jag inte kan fatta är att Sebbe tror mer på Viktoria, eller vad hon hette, än sin tjej.
- Ja, om eran plan funkar och vi blir ihop ska jag säga att vi måste lita på varandra, inte för att ni bryr er men… jag vet en annan sak som kan intressera dig Tobbe, flinar jag. Ditt apotek är öppet, säger jag och börjar fnittra.
- Apotek?
- Gylfen, ditt dumhuvud! Säger Daniel och flinar.
- Den behöver luftas.
- Åhå, har du inga kalsonger eller!? Ropar Daniel och blundar.
- Vad tror ni jag e ju inte precis någon jäkla blottare om ni tror det era snuskon, säger han och drar upp gylfen. Kom Danne vi drar och fixar planen åt din otacksamma lillasyrra som inte fattar att man behöver lufta den då och då!
- Vet du att jag inte heller fattar det, säger Daniel med ett hånleende och dunkar Tobbe i ryggen. Vi drar. Syns sen Emely my ly.
- Men sluta kalla mig sådana…!
- Var lite tacksam, föresten är mitt rum städat?
- Yes captain! Säger jag med ett flin.
- Stick upp dit och börja städa nu, snorunge!
- Yes captain, but that is decent.
- Men lägg av, snacka svenska!
- Okej, Ja kapten, fast det är städat, sa jag!
- Men jag kan engelska, men jaja… hejdå, säger han och går med Tobbe ut. När Daniel och Tobbe har gått frågar min mamma:
- Vad var det för plan dom mena? Och varför ska du städa Daniels rum? Det är ju redan städat, är det du som har städat?
- Ja… men Daniel gjorde mig en tjänst och det är därför jag städar hans rum och deras plan var att överraska lärarna med något…
- Jaha… vill du hjälpa mig med maten?
- Visst, vad ska vi äta?
- Tacos.
När Daniel och Tobbe kommer hem säger dom:
- Emmy! Jag går fram till dom och dom säger:
- Det är fixat! Redan på måndag börjar snacket, viskar Tobbe när han ser att min mamma tittar eftertänksamt på oss.
- Jag har sagt till mamma att ni skulle överraska lärarna! Säg något.
- Det ska bli världens bästa överraskning! Säger Tobbe och Daniel med ett flin.
- Och Tobbe… skulle du kunna göra mig en tjänst? Kom, säger jag och drar med mig Tobbe ifrån Daniel. Daniel tittar nyfiket på oss. Kan du be Sebbe ringa mig? Han vägrar och tro mig, och du skulle kanske också kunna, ja vad ska man säga? Ta ett snack med honom. För du vet ju själv att jag inte har kysst dig.
- Aa… att du skulle kyssa mig finns bara i mina drömmar, säger Tobbe med ett flin.
- Aa… och där kan det nog stanna.
- Haha, skrattar Tobbe.
- Hallå! Det är min Tobbe, säger Daniel.
- Din Tobbe! Är du bög eller?
- Nej, jag menar att det är min kompis.
- Strunt samma! Alla tänder på mig, långa, kort, tjocka, smala, gamla, unga, vuxna, små, killar, tjejer.
- Tss! Nej inte jag, säger jag med ett leende. Jag tänder på din brorsa!
- Haha, skrattar Tobbe. Nej, men Daniel gör det, säger han med ett flin.
- Nej! Säger Daniel och jagar Tobbe upp till sitt rum. Efter en stund ropar mamma att maten är klar.
- Kan du gå och säga åt din bror och hans kompis att maten är klar, hjärtat?
- Mm… Jag går upp till Daniels rum och dörren är stängd. I stället för att knacka går jag rakt in och skriker:
- Maten är klar!!! Sen blir jag tyst. Har ni hånglat eller vad då? Ni är ju alldeles rufsiga i håret och föresten ser ni ut som ni har joggat flera mil.
- Nej… vi har, vi har…
- Hånglat!
- Neej!!! Brottats heter det!
- Aha, brottats, är ni inte lite för stora för det?
- Jo, men han säger ju att jag tänder på honom, säger Daniel och boxar Tobbe i magen.
- Aa, du tänder på honom och alltså har ni hånglat!
- Din lilla snorunge vänta bara, jag ska mörda dig!
- Mörda!? Tyvärr i så fall får du göra det efter maten, för jag är hungrig!
Helgen går snabbt och det är redan måndag. På våran första lektion är Katarina sen så alla passar på att prata.
Plötsligt säger Jonte:
- Så du har hånglat med Johan i nian Veronica? Frågar Jonte.
- Ja… säger Veronica stolt.
- Haha! Du har hånglat med niornas tönt, flinar Jonte.
- Nej! Säger Veronica.
- Jo, du sa ju ja när Jonte fråga, säger Hanna.
- Precis, flinar Jonte elakt. Jag känner på mig att det är antingen Daniel eller Tobbe som har sagt åt Jonte att säga så. Även fast jag tyckte det var ganska skönt att hämnas på
Veronica så gick det en kall rysning längst min ryggrad.
- Men i så fall var du väl otrogen mot Sebbe? Säger Hanna och spänner ögonen i Veronica.
- Nej…eller nej! Föresten var vi inte ens ihop!
- Men han är i alla fall ditt span, spottar Josse fram.
- Har dom prata med er också? frågar jag och drar Hanna och Josse åt sidan.
- Dom? Pratat? Frågar Hanna förvånat.
- Vilka!? Det är väl många som har pratat med oss, säger Josse.
- Daniel och Tobbe…
- Tobbe? Varför skulle Sebbes brorsa prata med oss? Frågar Josse.
- Äsch, glöm det, men dom fixade en liten så kallad plan bara.
- Jaha? Det var ju trevligt, säger Hanna och fnissar.
- Hoppas det inte händer något mer, säger jag.
- Vill du inte hämnas då? frågar Hanna
- Såklart, men bara för att hon är dum mot mig ska väl inte hela skolan hämnas.
- Nehe, men dom vill nog bara dig väl, skojar Josse.
- Ja, det vill dom nog, säger Hanna och skrattar. Ett harklande hörs från dörr öppningen. Där står våran rektor Helena.
- Var snäll och sitt ner på era platser, tack. Vi sätter oss och lyssnar.
- Eran lärarinna är försenad på grund av att hon precis har fött en son.
- Var hon på smällen!? Skriker Jonte. Det var väl därför hon var så sur och fet!
- Var snäll och inte skrika rätt ut. Räck upp handen. Men i alla fall så måste vi kalla in en vikarie och det blir inte innan Torsdag. Så ni får ledigt till dess. Så nu kan ni gå hem. Ha en trevlig extra helg alla pojkar och flickor! Säger Helena med gammal dags stämma.
- Jaaa!!! Skriker vi.
- Du Veronica, jag vet att det inte är så lätt att vara ouppfostrad, men du behöver inte sno Emmys kille för det! säger Kristian och knuffar Veronica åt sidan sen går han ut i korridoren.
- Nej just det, hörs instämmande röster.
- Jag dör, väser jag till Hanna.
- Men vi får väl hoppas att hon lämnar Sebbe i fred i alla fall.
Plötsligt känner jag hur jag blir arg och jag säger:
- Bara för att jag råkar få en så snäll och söt kille som Sebbe behöver inte du ta honom. Veronica skyndar genast där ifrån. Jag känner mig illa till mods när Veronica blir röd om kinderna och ögonen fylls av tårar.
- Hon skulle ju inte bli så ledsen, suckar jag.
- Bara för att hon lipar ska hon inte få hålla på som hon vill, säger Nattan.
- Nej, det är ju sant, men ändå.
- Äh.. ryck upp dig så går vi hem till mig, säger Hanna och tar mig under armen.
- Okej, vill du följa med Nattan, säger jag.
- Nej det går inte.
- Okej.
- Vad ska hon göra, flinar Hanna
- Inte vet jag! Fråga Nattan, säger jag.
När vi kommer hem till Hanna så sitter Oskar, Hannas brorsa vid datan och spelar något krigar spel.
- Bort, säger Hanna och puttar bort honom.
- Vad ska vi göra vid datorn? Frågar jag.
- Vet inte, hade bara lust att putta Oskar.
Vi sitter vid datorn ett tag, men efter en stund ringer min mobil.
- Vänta Hanna… säger jag. Jag kollar numret och ser att det är Sebbes nummer som står. Jag går ut ur rummet och svarar:
- Aa, det är Emmy.
- Hej… det är Sebbe… lägg inte på! Säger han hastigt.
- Har Veronica gjort slut nu eller?
- Nej lyssna! Jag har verkligen varit en idiot.
- Idiot?
- Eller kanske rättare sagt en nördig idiotisk idiot. Förlåt jag saknar dig verkligen.
- Kommer du till mig nu och säger att du är ledsen…
- Men…
- I så fall godtar jag det, bara om du inte gör om det.
- Ja! Jag lovar.
- Är vi ihop nu igen?
- Ja!
- Jaha, det gick ju snabbt.
- Och vi ska aldrig göra slut.
- Eller det är kanske jag som har varit en idiot, jag har kysst Tobbe…
- Va!? Din jäkla…
- Det var menat som ett skämt!
- Aha… oj då var det ett skämt jag inte förstod.
- Jag måste lägga på, men vi kan väl göra något imorgon?
- Ja! visst hämtar dig imorgon efter skolan, Hejdå älskar dig, Puss.
- Älskar dig, hejdå. Jag stoppar ner mobilen i fickan och går in till Hanna med ett leende.
- Vad är du så glad för? Frågar Hanna.
- Jag är inte singel längre, säger jag glatt.
- Kul! säger Hanna också glatt. Sebbe va?
- Nej, Ebbes.
- Ebbes?
- Aa, du vet.
- Ursäkta?
- Asså, aa Sebbe.
- Aha, baklänges eller?
- Precis.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Bellisen - 13 maj 06 - 18:59- Betyg:  | | Gud den är bara sååååå bra mermermer fortsättningar snälla komigen den här serien äger!!! | | Ellizz - 6 maj 06 - 05:21- Betyg: | | jag ÄLSKAR den här!! jag hoppas verkligen på en fortsättning!! | | Lindi_92_ - 6 maj 06 - 03:13- Betyg: | | super! MER MER MER! |
|
|
|
