Det perfekta livet del 3. |
De där boysen var inte precis några främlingar, utan några vi kände, som vi absolut inte gillade. Det var Erik, Ibbe och Daniel, skiit jobbiga. ”tja, brudar” sa de och kollade på oss, vi var inte precis snyggast i världen, min mascara hade kletat ut sig lite och mina kläder var skrynkliga jag tittade lite år Sofias håll och såg att hennes mascara hade kletat ut sig över hela hennes ansikte och hennes kläder var också väldigt skrynkliga. Vi gick hem till någon av de, inte precis frivilligt, de drog oss. När vi kom in så såg man att det var väldigt många människor inte så många som man hade trott när man hade sett de från balkongen. De puttade i oss i den stora folkklumpen som dansade vilt med ett glas öl i sin hand. Sue drog in oss i en toalett, puttade ut två personer som låg i badkaret och strulade och sa till oss att tvätta bort all mascara.
”Ni ser fan inte bra ut, vi sa bara det för att ni skulle följa med. När ni har fixat sminket kan ni gå in i mitt rum och ta några kläder.” Hon gick ut.
Jaha, då visste vi i alla fall vems lägenhet det var. Jag hörde Sofia sätta på kranen och tvätta av sig all mascara.
”jag går in till hennes rum och hittar något jag kan ha på mig, okej?” sa Sofia. Det var tur att toaletten var bredvid Sues rum, annars skulle man få gå ut till festen och försöka klämma sig fram. Jag satte på kranen och började ta bort mascaran, jag kolla på mig själv i spegeln och upptäckte att den inte var borta. Just det, jag hade vattentät mascara. Jag började kolla i hyllan om hon hade någon makeup remover. Jag hittade en, men jag råka tappa den. Exakt bredvid papperskorgen, tur att den inte hamna i.
I papperskorgen såg jag ett... graviditetstest, shit.
OMG! Den är fan positiv!
Jag tog snabbt bort mascaran och halvsprang till Sofia.
”Sofia! Sofia! Sue är fan gravid!” utropade jag men graviditetstestet i ena handen. En hundradels sekund efter att jag hade sagt det märkte jag att Sue satt där och grät. Hon tittade mot mig med rinnande, svarta tårar av sminket. Sofia satt där och tröstade henne. ”Jag vet fan det!” sa Sue, tyst. ”Jag är ledsen” det var det ända jag kunde få fram. ”Ehm... vem är pappan?” sa Sofia försiktigt.
”H-h-han är död nu” hon började gråta ännu mer.
Både jag och Sofia spärrade upp ögonen.
”vaa?” Sofia kunde i alla fall prata, men inte jag.
”känner vi honom?” fortsatte Sofia. ”Jaa, alltför väl, det var Simon” Nu började tårar rinna från mina och Sofias ögon, Simon... är död. Han var snäll mot alla, alla gillade honom, alla var hans vän, han var vår vän.
”hur?” det kom mer från mig som ett ynk än att jag sa något.
”Alle sköt honom, jag var med, han dog för mig...”
Alle var hans bästa vän, de var som brorsor, varför skulle han skjuta honom för?
”M-m-men, de var ju bästa vänner ju!” skrek Sofia, oväntat, så både jag och Sue ryckte till.
”jag vet, men Alle var drogad. Han visste inte vad han gjorde, han blev skit ledsen och... tog sitt liv, precis innan rättegången. Allt var så oväntat, två av klasskompisarna dog och en är gravid. Jag fattar inte, hur?
Mitt liv var inte perfekt längre, inte alls.
©
|
| Kommentarer | | aspiration - 29 jun 09 - 15:14 | oj
bra :) |
|
|
|
