Förlorad i dina armar (m/m) Epilog |
Här kommer då det sista slutliga kapitlet om Natanael och William. Epilogen. För en gångs skulle är jag riktigt nöjd, även om jag knappast slår kapitlet där alla får se att William lever! :D Men läs och kommentera nu mina sötbarn!! :D
Hej allihopa! Det har gått tre år sen sist nu, men för mig känns det som några veckor. Och som du säkert har räknat ut redan så har jag hunnit bli 27 nu och William 20. William ja...jag tror jag ska hälsa på honom idag. För nej, han är inte här med mig. Men jaga inte upp er i onödan nu, vi har inte gjort slut! (vad tror ni om oss egentligen?) William fick vinterkräksjuka och höll på att bli uttorkad. Så han hamnade på sjukhus med dropp och övervakning i några dygn. Men det är inget allvarligt, han ska få komma hem imorgon. Som sagt livet har gått vidare och vi är numera stabila sambos och har inrett min fina vindsvåning tillsammans. Jag slutade jobbet hos mitt svin till chef. Aldrig har jag känt en sådan lättnad. Och numera jobbar jag med det jag har drömt om ända sedan liten. Nej, jag är faktiskt inte en lyckad poet, jag och William kom fram till att jag passade bättre som författare. Nästa månad släpps min första bok, en poetisk roman men både romantik och humor, jag är faktiskt väldigt nöjd. Jag och Per är fortfarande bästa vänner och det första året umgicks vi dagligen. Men allt eftersom tiden gick så gled vi lite ifrån varandra, eftersom att jag skrev på min bok och Per jobbade på sin klädkollektion. Apropå Per, han blev till allas glädje tillsammans med Matteus och nu bor dom i en liten tvåa på andra sidan stan. Kontakten är väl inte alltför stor men vi brukar bjuda varandra på middag eller göra något kul tillsammans alla fyra en gång i månaden ungefär. Senast igår pratade jag med Per på telefon och han sa att han ville vara den första att köpa min bok.
- Jag kan börja köa redan nu om det behövs! Ja visst är han söt den pojken?
Jag har hjälpt William att få börja plugga och just nu läser han till sjuksköterska faktiskt. Jag är så fruktansvärt stolt över honom! Han ville kunna hjälpa andra som var i samma situation som han själv var och jag blev tårögd när jag läste brevet han skrivit för att bli antagen till skolan. På tal om jobb, Matteus ändrade inriktning faktiskt, han kände inte att han orkade ta hand om psykfall hela dagarna.
- Det räcker med att han har ett hemma, som Per brukar säga och sen skrattar dom båda gott. Världens härligaste par, verkligen. Och faktum är att jag inte tror att livet hade kunnat bli särskilt mycket bättre. Jag är permanent lycklig och hela min vardag går ut på att sväva på små rosa moln. Så nu när ni alla vet hur vi har det finns det väl kanske inte så mycket mer om säga om de tre gångna åren, det har ju inte hänt något speciellt...annat än...
Jag satt och skrev som vanligt, boken var färdigskriven och nu var det bara förord och tackbrev kvar att skriva. William satt och pluggade i stora läkarboken och det var ganska lugnt och skönt. Helt plötsligt hoppar vi båda säkert två meter när dörrklockan ringer. Jag går sakta upp och funderar på vem det kan vara, inte brukar så många hälsa på oss. Jag öppnar dörren och blir överfallen. Jag skriker till när en godisluktande figur hoppar på mig och slår benen runt mina höfter. Jag tappar balansen men lyckas hålla mig stående när jag törnar emot väggen bakom mig.
- Naaaatteeeegubbeeeeen! Utbrister knytet i min famn och jag ler brett, självklart är det Per. Vem annars skulle brutalt hoppa på mig en vanlig söndagsförmiddag. Jag kramar hårt om honom eftersom att det var flera månader sedan vi träffades personligen. Vi hade bara pratat sporadiskt i telefon. Jag tittade lite närmare på honom och förstod varför jag inte hade känt igen honom. Den annars färglada bakskallen var borta och nu var allt hår svart med små rosa slingor i. Han hade mörklila kajal och tittar på mig med uppspärrade ögon.
- Jag har saknat min Natte, han pussar mig på kinden och ler stort mot mig. Jag skrattar till och William flinar bara åt oss.
- Du har tur att jag känner dig Per, annars skulle jag illa tro att du höll på att våldta min sambo. William flinar snett och jag får en plötslig lust att kyssa honom. Men så vänder jag huvudet mot dörren och tjuter till innan jag släpper ner Per på golvet igen och springer fram till dörröppningen.
- DITT HÅR! skriker jag och petar och känner på Matteus huvud. Jag kände knappt igen honom. Den annars platinablonda pojken med några turcosa slingor hade håret ROSA med en platinablond snelugg. Jag blev kär i hans hår.
- Får jag typ gifta mig med ditt hår? Frågar jag med allvarlig min samtidigt som jag ser ut som en himla apa där jag står och petar och gräver. Matteus skrattar lågt och kramar om mig.
- På tal om hår, säger Per och ler brett mot mig. Jag tittar frågande på honom och jag ser hur han ger Matteus ett sånt där människa-till-människa-som-är-ihop-och-som-inge n-annan-förstår-leende. Matteus nickar och Per piper till.
- JAG SKA GIFTA MIG! Vill du bli min bestman!? Jag tjuter till högt och sen står vi och hoppar i en cirkel och skriker feminint. I bakgrunden ser jag hur Matteus går fram till William och pratar högt för att överösta mina och Pers skrik. William piper högt och sen dansar alla fyra runt i en liten ring mitt i hallen och skriker feminint.
- Jag ska vra Matteus bestman! Utropar William och ler med hela ansiktet. Jag skriker till i falsett och pussar honom över ringen mitt på munnen. Och sen fortsätter vi vårt hoppande. Grannarna måste tro att vi är galna. När vi till sist har lugnat ner oss börjar alla prata detaljer och jag och William hjälper dom att bestämma färger. Men eftersom att Per och Matteus är dom mest färgglada personerna jag vet så handlar det inte om VILKA färger som ska vara med. Utan snarare vilka färger som ska sitta på vem. Vi kommer fram till att Per ska ha vit kavaj, rosa slips och turcos skjorta. han går något motvilligt med på att ha vita byxor också. Först efter att jag och William prompt övertalat honom att man inte kan ha rutiga byxor när man gifter sig. Matteus ska ha vit kavaj och vita byxor, rosa skjorta och turcos slips. Alltså precis lika fast med färgerna tvärtemot på skjorta och slips. Jag och William ler nöjt mot varandra. Och dagen som började så vanlig slutade på ett minst oanat sätt.
-
Bröllopet stundar och vi står där med vita rosor i våra rosa kavajer. Jag rättar till Williams vita skjorta och han rättar till min, sen ler vi finurligt åt kläderna som vi ska ha på festen. Vi kommer se ut som en stor regnbåge allihopa. Men fattas bara annat på det här bröllopet. Per är så nervös att han inte vet var han ska ta vägen och när vi alla fyra står inne i huset och väntar på att få gå ut i trädgården där alla andra redan sitter småpratar vi lite för att inte dö av nervositet.
- Matteus, om vi ska ha fyrkant eller partnerbyte någon gång. Kan du lova att det blir med dom här gullpojkarna? Säger Per plötsligt och tittar med seriös min på Matteus. Han skrattar bara lågt och stryker Per över kinden.
- Jadå älskling det lovar jag, säger han mjukt och Per ler brett.
- Pax för Natte! säger han högt och alla fyra börjar skratta, jag tar Pers hand i min och tittar honom djupt i ögonen.
- Bara för att jag vet att det är något du alltid velat. Nu medan jag fortfarande gör det lagligt. Jag ler finurligt mot Matteus och William som nickar och sen låter jag läpparna möta Pers. Han flämtar till och drar mig närmare, efter en intensiv kyss drar han sig ifrån mig och ser mig djupt i ögonen.
- Nu kan jag lugnt gifta mig, och dö med gott samvete. Sen vänder han sig mot Matteus och ger honom en tafatt puss på munnen och viskar:
- Jag älskar dig, i hans öra. Matteus nickar bara, för han var redan med på vad jag skulle göra. Men det vet förstås inte Per om. Och jag vet att även om han älskar Matteus av hela sitt hjärta så kommer en bit av hans hjärta alltid att slå för mig...
Bröllopen är underbart vackert och jag och William står och gråter i princip hela tiden. Jag känner mig smått patetisk men lugnar ner mig när William diskret mimar 'det är okej, du är bög' åt mig. Jag koncentrerar mig åter på bröllopsakten. Dom är så vackra där dom står! Applåderna dånar när vigselförrätaren säger åt Matteus att han får kyssa brudgummen. Med tårar i ögonen tittar jag mot William och ler stort. Min enda kärlek i livet står livs levande framför mig och mina bästa vänner har nyss gift sig, kan man bli lyckligare så säg? Festen var bland det vildaste jag någonsin varit med om och det är garanterat ett underbart minne för livet. Jag dansade med både Per och Matteus och självklart med min alldeles egna älskling William också. När kvällen var som mest vild ställde sig Per med sin rosa tyllkjol och svarta nätstrumpbyxor på bordet (Vad jag hade på mig tar vi upp en annan gång...) och skrek att det var dags att kasta buketten. Han höll upp rosbuketten som var en blandning av alla färger som finns i princip. Alla ställde sig i en skrikande hög mitt på golvet både killar och tjejer. Sen vände Per på sig vickade lite försynt på rumpan och hivade iväg den allt han hade...
Och nu vet jag vad ni alla tänker, vem fångade buketten, du kan ju inte sluta såhär!? Och jag ska inte retas med er genom att inte säga vem som faktiskt fångade den. Men nej, det var inte jag. Men som ni vet kan inte alla sagor få ett perfekt slut. Deppa dock inte ihop för det, sagan om mig och William slutade ju ändå lyckligt, vi fick ju varandra. Och jag klarar mig gott även om inte jag fångade buketten. För historien om mig och William går faktiskt vidare ändå....
Ett högt tjut överröstar alla skrik och jag omfamnar den smala kroppen i min famn.
- Vi ska gifta oss Natanael! Utropar William och håller krampaktigt tag om buketten. och tårarna strömmar nedför mina kinder.
-Så klart vi ska William, jag älskar ju dig.
För kärlekens skull...Gör jag allt och lite till. Jag slänger mig framför ett tåg om det kommer behövas, om det skulle göra dig lycklig. Jag donerar mitt hjärta om du skulle behöva ett nytt. Jag gör allt du vill och lite till, du källa till lycka. Jag lovar att stå vid din sida och vått och torrt, så länge du vill ha mig. För med dig är jag inte längre en misslyckad poet, som är okysst, orörd och fumlig. Och just därför kommer jag sakta att förtvina och dö bort utan dig. William, min fagra prins, min underbara himlaskapelse, ser du en framtid med mig?
För kärlekens skull.Jag är död utan dig, du är min räddare på den vita hästen alla barn får höra talas om i sagorna. DU räddade mig när jag som mest behövde det och mitt hjärta slår hårt för dig, bara dig. Natanael du lyckade poet, minns du själv när du sa: ' Säg, låter du mig bli din solnedgång, ett bevis på allt det vackra, allt det romantiska i världen. Säg, låter du mig bli din måne, ditt ljus på alla mörka vägar som leder dig i livet. Säg William, låter du mig bli ditt allt, bli ditt allt precis som du är för mig?' Det är du för mig, du är allt det där och så mycket mer. Min kärlek för dig är utom den här mänskligheten att förstå. Men ändå förtjänar du mer min utomjordiska skönhet. Så Natanael, självklart ser jag en framtid med dig.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | kickan2212 - 21 aug 09 - 01:22 | ohh så fiiiint <3
jag vill vara wille nu :'< | saraarbast - 22 jun 09 - 23:53- Betyg:  | | ÅH, vilket underbart slut, jag gråter nu! Seriöst, skriv mer kvinna! Jag kommer då läsa om du skriver en bok! :) | | LisaHoglund - 22 jun 09 - 22:48- Betyg: | | Åh, fy fan, vad undeerbart <33 Fan, vad jag älskar den här novellen. Du har hållit så hög klass från början till slut, är imponerad. <3 | | alexz_th - 22 jun 09 - 21:37- Betyg: | OMG
jag lipar och skrattar IRl <3 | | viunderregnmoln - 22 jun 09 - 18:42- Betyg: | | aahw jag älskar den här ^^ ljuvligt <3<3 | | Justmyfault - 22 jun 09 - 17:40- Betyg: | Fantastiskt, vackert, underbart, Helt jävla perfekt!!
Du är en fantastisk skrivbent! :) | | Boegapa - 22 jun 09 - 15:39- Betyg: | | Ahw, jag började gråta av dem två sista styckena. Men nu är jag sur, för liksom, DET FÅR INTE VARA SLUT! D: Uhu, jag måste läsa om hela känner jag ._. | | Mp3 - 22 jun 09 - 14:08 | MAAAAAAAAAAAHHHHHHH.
SÅ FANTASTISKT VACKERT!
<3
Per och Matteus´, aaahhhhh<3 | | WalkingTheDemon - 22 jun 09 - 12:18- Betyg: | Såååå braaaa <3
Jag sitter och tjuter, så vackert ;______; <3
& erkänn att jag har varit duktig på att kommentera D: | | EMORAiNBOW - 22 jun 09 - 12:10- Betyg: | | Herregud, herregud... Jag fattar inte att den är slut... men samtidigt kunde den inte slutat mer underbart än såhär. Slutet var tamejfan PERFEKT! <3 Åh gud, de är så himla underbara och all lycka åt Per och Matteus, och allas våra älsklingar Natte och William såklart <3 Tack för mig, nu ska jag gå och grina någonstans. Puss på dig! <3 | | sorgen - 22 jun 09 - 11:54 | | Men vad bra! | | NeMriA - 22 jun 09 - 10:58- Betyg: | ÅÅÅH UNDERBARA NOVELL ;_____;
hej jag dog. detta är så GULLIGT!!!
*krampar ihjäl av söthetsanfall*
jag vill inte att den ska vara slut ;_;
och jag är fortfarande kär i Per -.- han är så fjollig, han är så underbar XD
AAAAAAAAAAAAHUHUH hej här dör vi av sorg för att den är slut och hej här dör vi av lycka för att den slutade lyckligt :D
WUHU<3 | | Pumisa - 22 jun 09 - 10:20- Betyg: | Jag gråter här!
Både sorg och lycka!
Sorg över att det är slut!
Lycka över att det slutade lyckligt och så sött och underbart! | | gbg_95 - 22 jun 09 - 10:12 | | AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA A, JAG ÄLSKAR DEN HÄR NOVELLEN SÅ JÄVLA MYCKET, SÅ UNDERBARTOTROLIGTFANTASTISKT SKRIVET!<3 ;) Älskar den här novellen från börja till slut, seriös, kan det finna något bättre slut än den här?! dfbsdkfgdsgfdsgf, jag vet fan inte vad jag ska skriva, DOM HAR GIFT SIG!!!<333333 Så jävla romantisk! Han fånga buketten, YEY! <3 |
|
|
|
