ÖHÖ nu har jag varit duktig igen, hade trott jag skulle komma fram några händelser men då blir det så hiskeligt långt, och aningen jobbigt. Ni får helt enkelt nöja er med det här! TIHI :3
Kommentera mina änglar så gör ni min dag!!
Jag och Vendela sitter och pratar både länge och väl och till sist kommer vi fram till att vi vill fortsätta. Men vi kan inte börja om på ruta ett eftersom att gjort är gjort. Så vi får helt enkelt stå ut med våra handlingar och försöka klara ut det härifrån. Jag vill verkligen inte förlora henne som vän så jag är glad över vår lösning.
- Vill du se på film eller nått? Vendelas bruna ögon tittar varsamt på mig. Jag smälter som smör i solsken men kastar en blick på klockan.
- Nej jag måste hem, det är jag som ska laga middag idag. Jag ger henne ett tafatt leende. Och sen reser jag mig upp och går ut. Det var nog bland de svåraste jag har gjort, för allt jag vill är att få somna i hennes mjuka famn. Jag går med raska steg bort från huset men jag kastar en hastig blick bakåt och ser Vendela titta sorgset efter mig i fönstret. Inte gå tillbaka, inte gå tillbaka Jag hinner några meter innan jag hör någon ropa.
- Kan jag ringa ikväll? Jag vänder mig bakåt samtidigt som jag sakta går baklänges, Vendela ropar med huvudet ut genom fönstret, och jag nickar bara glatt.
- Matilda akta! Utropar hon och jag tittar frågande på henne, sen känner jag hur fötterna lutar bakåt och jag faller hjälplöst ner i det djupa diket.
- IIIIIIIIIIIIIIIIH, skriker jag högt när det kalla vattnet tränger igenom alla kläderna och Vendela kommer rusande.
- Men lilla gumman vad gör du av dig själv. Hon räcker en hjälpande hand och drar upp mig. Jag stirrar ner på mina blöta byxor och känner doften av mögligt gräs. Jag rynkar på näsan och rättar till glasögonen. Vendela fnittrar till.
- Det ser ut som att du inte hann i tid till toaletten. Och när jag tittar ner ser jag att så faktiskt är fallet. Jag rodnar men skrattar jag också, det hela är ganska patetiskt när man tänker på det.
- Kom här, sådär kan du ju inte se ut. Säger Vendela och tar min hand och drar mig mot huset igen.
- Ta av dig kläderna, befaller hon samtidigt som hon står och rotar i garderoben. Jag tittar förläget ner i marken samtidigt som jag klär av mig till underkläderna. I mitt stilla sinne undrar jag hur hon ska hitta kläder som passar min storlek men bestämmer mig för att inte fundera mer på saken, jag vet att jag bara mår dåligt av det.
- Det här borde nog funka. Hon tar fram en stor vit t-shirt och ett par ljusgråa mjukisbyxor som ser ut att passa, jag tittar förvånat på henne och undrar sen när hon äger sådär stora kläder.
- Jag har fått dom...av...min kusin! Krystar Vendela fram och jag nickar bara svagt samtidigt som jag försöker att inte visa allt för mycket av min halvnakna kropp. Hon kommer saktare närmare mig med kläderna men släpper mig inte med blicken.
- Du är så fin, viskar hon fram och sätter sig gränsle över mitt knä. Jag sitter blick stilla och känner hur hon drar fingrarna igenom det tjocka lockiga håret. Hon sluter ögonen men ler stort.
- Jag vill kyssa dig, viskar hon.
- Får jag det? Hennes bruna ögon slår upp mot mig och hon tittar allvarligt på mig. Min kropp kämpar med mitt samvete som kämpar med min hjärna och jag vet inte var jag ska ta vägen.
- Ja det får du, hör jag helt plötsligt mig själv säga med darrig röst och Vendela ler svagt mot mig. Hennes ansikte kommer närmare och närmare. När hon är några centimeter ifrån mitt ansikte stannar hon och jag känner hennes mjuka andning mot min kind. Sen raderar hon dom sista centimeterna och jag kommer till himlen! Hennes mjuka läppar formas efter mina och hon kysser mig mjukt, hennes tunga letar sig sakta efter min och mitt hjärta slår så hårt att jag tror det ska hoppa ut ur bröstkorgen. Jag vill inte att det ska ta slut och våra tungor brottas kärleksfullt med varandra. När Vendela till sist släpper kontakten med mina läppar ler hon mjukt mot mig och pussar mig på kinden.
- Så himla fin, hon mumlar något otydligt i mitt hår och sen ställer hon sig upp och ger mig kläderna. I mitt sinne önskar jag att hon inte höll vad hon lovade och att hon bara hoppade på mig och tog mig här och nu! Men samtidigt är jag glad att få se den kärleksfulla och betydligt mer rumsrena Vendela. Den tösen tar livet av mig!
Jag får på mig kläderna och tumlar ut från Vendelas hus, med blicken stadigt på vägen, jag skulle allvarligt talat ta livet av mig om jag föll i samma dike igen! När jag kommer hem ler mamma mjukt mot mig och undrar hur dagen har varit. Jag ler fejkat och mumlar något samtidigt som jag snabbt går upp för trappan och in på mitt rum. Där jag stänger dörren och startar min musikanläggning. Och inom några minuter sjunger Colbie Calliat's vackra stämma ut i 'Here comes the sun' Jag lägger mig ner på sängen och bara njuter. Jag låter låten gå högt på repeat och måste ha slumrat till för nästa sak jag minns är att mamma ropar att middagen är klar. Vi äter makaroner och köttbullar under tystnad och jag funderar på vad jag ska ta mig till denna kväll. När vi har ätit klart går jag tillbaka mot mitt rum och stänger dörren bakom mig. Startar datorn och kollar runt på olika hemsidor, klockan närmar sig tio när telefonen ringer, jag orkar inte bry mig utan låter mamma svara där nere.
- Matilda det är till dig! Ropar hon och jag ställer mig upp och rusar nedför trappan. Men vem ringer mig den här tiden? Ja frågan är, vem ringer mig överhuvudtaget?
- Matilda. Svarar jag och väntar på svar från den andra änden, men det är tyst och jag funderar på att lägga på.
-Det är jag... Jag hör direkt att det är Vendela, men det låter inte som den Vendela jag känner. Hennes röst låter tom och sorgsen och det låter som att hon inte är långt ifrån tårarna.
-Jag behöver dig, Krystar hon fram och det är nära att jag suckar, vi sa ju att det skulle vara slut med det här! Då jag plötsligt blir avbruten i tanken när hon fortsätter.
-På ett helt annat sätt än du tror...
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) |
| Guldvattnet - 21 jun 09 - 11:21 |
| men sluuuuuta ? :O (ser allmänt förtvivlad ut) du KAN inte sluta ett kapitel där, nu blir man ju helt gaaaaaah-ig.... |
EMORAiNBOW - 20 jun 09 - 17:30- Betyg:  |
Ursäkta!? Är det lagligt att sluta ett kapitel på det viset!?? ò.ó Ey ey ey, snutteVendela är lessen eller? D': Buhu :c
Puss på dig för att du skriver bra <3 |
| lumman - 20 jun 09 - 15:02 |
håller med jive..
Störde mig lite på det ;):P
Men annars toppen! man blir blir jättenyfiken på vad som har hänt
med Vendela :D |
| saraarbast - 20 jun 09 - 11:59- Betyg: |
| JAG VILL LÄSA MER! :/ |
| Pumisa - 19 jun 09 - 22:54- Betyg: |
| jag kan inte vänta på nästa del :) |
| Jive - 19 jun 09 - 19:21 |
MEN ÅÅÅH! SLUTA!
Jag vill liksom läsa ännu mer.
(Och för att människor brukar säga att dom gillar konstruktiv kritik: Var det inte Matilda som skulle laga middagen? Men sedan lagade hennes mamma middagen ändå? Jag förstår inte. Ljög hon? Var det sanning? Glömde du bort vad du skrev eller var det med mening?) |
| MoRoTpOwEr - 19 jun 09 - 18:41 |
Presic det där är inte lagligt slut , eftersom jag är kung hajar duuh (A) ?
Meeeeeeer |
| Sandra353 - 19 jun 09 - 18:23- Betyg: |
| Sådär kan man ju inte sluta, det borde inte vara lagligt :P Ohh jag älskar den här novellen. Hej jag heter Sandra och jag kan inte skriva en vettig komentar -.- |
| icus - 19 jun 09 - 16:54- Betyg: |
| superbra, mera :) |
| glittermagi - 19 jun 09 - 16:53- Betyg: |
| Grymt bra! Mera :) |
