Om jag vore författare [m/m] Del 1 |
haha kul att det var några som tyckte det var bra i alla fall :> Och här har jag då knåpat ihop en ny del! och eftersom att alla vet att jag är kommentarkåt så KOMMENTERA! :>
Den här delen är inte riktigt skriven som den förra, men det är meningen. Och resterande delar kommer skrivas såhär. ENJOY!! :D
Läraren ställer sig för att kolla närvaro, hon ställer sig lite försynt och börja ropa upp alla namnen. Alla skriker och tjoar och jag känner mig helt plötsligt fruktansvärt liten. När hon kommer till mig svarar jag bara ett lågt 'mm' vilket leder till att hon inte hör mig.
- Jaha, så Kim Wiberg är inte här idag, hon ska göra en bock i sina papper och jag suckar uppgivet.
- Jo jag är här! Säger jag lite högre och hon tittar upp på mig genom tjocka glasögon.
- Nejmen titta dääär är du. Tjejerna fnittrar till och jag vill bara sjunka ner genom golvet. Men Robin ger mig en uppmuntrande knuff i armen och ler mot mig lite snett. I min berättelse hade han mimat 'jag älskar dig' Lektionen fortsätter men en tråkig genomgång och helt plötsligt så får vi veta att vi ska jobba två och två och skriva en uppsats som ska vara inlämnad nästa måndag. Hela klassen suckar högljutt och läraren börjar gå och dela ut några papper till alla.
- Och sen tänker JAG lotta vem ni ska jobba med. Ett stort vrål från klassen bryter ut och i mina mardrömmar ser jag hur jag måste jag jobba med klassens värsta kille som skyr mig som pesten. I min berättelse ropar hon upp att jag ska jobba med Robin. Namn efter namn ropas upp och ännu har inte jag och Robin fått någon att jobba med.
- Robin och Sanna, modet sjunker och livet känns plötsligt mer hopplöst än vanligt. Robin går iväg mot Sanna. Alla är uppropade och jag sitter fortfarande ensam på min stol, vi var tydligen ojämnt antal i klassen så jag får jobba själv, yippie! Läraren kommer fram till mig och säger att hon måste ha räknat fel och att jag kan gå in i vilken grupp jag känner för. Verkligen svårt val, eller så inte. Jag går iväg mot Robin, men stannar halvvägs när jag ser hur dom sitter och skrattar och har roligt åt varandra, vad ska jag säga när jag kommer fram då? 'Hej här är defekten, också känd som det tredje hjulet...' eller något. Jag suckar och bereder mig själv på att få göra arbetet klart på min egen hand.
- Kom hit nu Kim, stå inte där och filosofera. Robin ler glatt mot mig och sanna tittar faktiskt vänligt på mig. En lycka sprudlar i mig och jag går mot deras bord. Jag märker att det inte finns någon fler stol och att om jag ska flytta dit en av de andra kommer jag att få lyfta den över minst tre andra grupper. Jag ställer mig helt enkelt bredvid bordet och försöker se lite avslappnad ut. Sanna fnissar åt mig och Robin klappar på benet. Han menar inte, visst gör han, han kan väl inte. Menar han verkligen det?! Han tittar frågande på mig och jag ser säkert ut som ett levande frågetecken. Till slut sträcker han ut armarna och drar ner mig i sitt knä, jag piper till och rodnar stort. Hej här kommer Mr Brandbil. I min berättelse, hade jag inte rodnat just nu. Fjärilarna i magen har växt till en hel armé och jag känner mig febrig där jag sitter i Robins knä. Jag försöker att bidra med något vettigt till gruppdiskussionen men ger snabbt upp och sitter tyst och lyssnar istället.
För en gångs skull så tog lektionen slut alldeles för snabbt och när vi går ut för att gå mot lunchen så tjuter Robin till och tar tag om mig.
- Mina ben har somnat! Han skrattar högt men jag rodnar givetvis igen, typiskt mig att vara till besvär som vanligt. I min berättelse så hade jag varit lätt som en fjäder. Vi började sakta gå iväg mot lunchen och jag kunde inte hålla blick borta från det där underbara ljusa burriga håret. Åh Robin, min bästa vän. Varför var du tvungen att vara så underbar? Varför var jag tvungen att bli kär i just dig?
- Åh nej, fisk. Suckar Robin högljutt och får en sorgsen min. Jag klappar honom på axeln.
- Då kan du väl äta det vegetariska? Den är ganska god ibland, jag försöker mig på ett naturligt leende men det blir snarare ett uttryck för 'hej jag är galen i dig'. Robin suckar svagt men nickar ändå och bestämmer sig för att ge det ett försök.
Vi sätter oss vid ett av borden men jag rör knappt i min mat, jag är helt uppslukad av att titta på hans ansiktsuttryck när han äter. Hur Robin först rynkar lite på näsan och luktar på maten, rycker till och märker att det inte luktar så äckligt ändå. Men han är fortfarande skeptisk, och drar handen igenom den blonda burriga luggen innan han tittar på maten som hänger på gaffeln en gång till, sakta för han den mot munnen som att han vore lite rädd för den. Jag sitter bara och ler mot honom, och när han till sist vågar smaka så utbrister han.
- Men det här var ju gott! Jag flinar mot honom och skrattat lågt.
- Jag vet, jag sa ju det, jag blinkar charmigt med ena ögat och han nyper mig i låret under bordet. Jag piper till och tittar ondsint på honom. I min berättelse hade Robin låtit handen ligga kvar där.
Efter lunchen kommer den drygaste lektionen på hela veckan... Egentligen tycker jag att bild är roligt, men när Robin är i en helt annan halvklass så blir det inte så roligt längre. Robin står och pratar med mig i en av korridorerna och hjärtat bankar hårt när han ger en vänskaplig kram och går mot hemkunskapen. Det hugger till i hjärtat när jag ser ryggen på honom, och när den blonda kalufsen och de röda stuprören försvinner runt hörnet känns allt plötsligt så tomt. Jag går iväg mot bildsalen och tittar ner i marken för att undvika strul med tuffaste gänget som sitter vid ett av borden längs den största korridoren. Jag tittar så mycket ner i marken att jag inte märker dörren som står öppen på kant, och självklart med min klumpighet så går jag rakt in i dörren. Jag stönar till och tar mig för axeln samtidigt som jag raskt går in mot andra väggen. Men det skulle jag inte ha gjort för där hade vaktmästaren ställt 3 lådor med böcker i. Jag märker dom försent och snubblar till och faller tungt ner mot golvet med ett brak. Alla skrattar åt mig och jag vill inte ens kliva upp. Ansiktet ser ut som en tomat kroppen är tung som sten och inte finns det någon hjälpsam själ i närheten som vill hjälpa mig upp. I min berättelse är det ungefär nu det kommer en ståtlig riddare på en vit häst ridande. Han hoppar vigt av hästen och lyfter upp mig med starka armar. Och när jag vänder blicken mot honom så ser jag att det är Robin som har kommit till min räddning. Han ger mig en mjuk kyss och viskar att allt kommer att bli bra igen, sen blåser han på min onda höft och genast känns allt mycket bättre. Han lyfter upp mig på sin vita springare och sen rider vi i väg i solnedgången. 'Och dom levde lyckliga i alla sina dagar...'
Men tyvärr så är jag ju inte författare.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | viunderregnmoln - 21 jun 09 - 23:55- Betyg:  | | mÖh tycka om <3 | | EMORAiNBOW - 21 jun 09 - 10:38- Betyg: | BUÄÄÄÄH! <-- Bra kommentar... -.-
Alltså, den här gillar jag verkligen SKARPT!!! Synd verkligen att du ska trappa ner, men önskar dig ALL lycka med brölloppet - skriv gärna hur det gick 8D -, Ebba osv och allting. Hoppas du får det SKITBRA!!! <3
Sen till novellen igen; jag gillar den verkligen förbannat mycket! Och jag lider med Robin som fan, och dyrkar sista meningen så himla mycket! Förbannat bra jobbat! | | NeMriA - 20 jun 09 - 19:14- Betyg: | hej. jag har hittat nytt knark.
ÅÅÅAHSDOIHJDKG. <-- lyckligt ljud
fan vad bra den här är O_O | | Mp3 - 19 jun 09 - 23:35 | "I min berättelse..." gör så otroligt mycket av berättelsen.
riktigt, riktigt bra! | | MoRoTpOwEr - 19 jun 09 - 20:49- Betyg: | | hehe jag håller helt och hållet med Got2beGlued (AA) | | Boegapa - 19 jun 09 - 17:49- Betyg: | | Ohherregudarsskymning. Sista meningen är... Gah, jag kan ju inte ens kommentera ju. Men du skriver helt... otroligt, men det räcker inte. Jag gillar den här novellen so far, liksom, mer än min egen stortå! Och då är det mycket *nicka* | | kirakira - 19 jun 09 - 16:20 | | Grymt! | | PlEaSeKiLlMe - 19 jun 09 - 16:14 | | skitbra <3 | | WalkingTheDemon - 19 jun 09 - 15:56- Betyg: | | Riktigt bra :D | | Pumisa - 19 jun 09 - 14:23- Betyg: | jättebra :)
Jag vet inte vad jag ska skriva så det får duga såhär ^^ | | gbg_95 - 19 jun 09 - 14:02 | Åh åh åh, älskar den här!<3
Gillar att du har med "I min berättelse hade..." Lite då och då,
helt jävla fantastiskt skrivet, och sista meningen var...aj!
Lägg ut nästa del snart ;)<3 |
|
|
|
