[m/m] - Du är förbjudet område. (Kapitel 8.) |
Det var du, det var jag, tillsammans korsade vi gränsen.
Jag gav upp något missnöjt ljud när telefonen ringde. Jag reste mig ur sängen och gick slött till telefonen som stod på ett litet, vitt bord i korridoren.
“Hallå..?” sa jag tyst och tittade på klockan på väggen. Visarna sa att klockan var tio över fyra.
“Eh, är Mattias hemma?” Jag kände igen rösten, men kunde inte sätta fingret på vem som var ägaren.
“Det är Mattias.” sa jag och höjde på ögonbrynen när någon suckade i mitt öra. Tack, eller nåt?
“Hej, det är Natinel.” sa han och jag höll på att tappa telefonen i golvet, men jag fick tag i den och jonglerade lite med den innan jag fick ett bra grepp om den. Jag tryckte bort Natinel och bet mig i kinden. Jag ville bara hoppa ut genom fönstret, hamna på en sten och dö. Men jag stod kvar och hoppades att han skulle ringa upp. Det gjorde han inte. Inte förrän en halvtimme senare, när jag redan gett upp hoppet och störtat ner i sängen i ren depression. Något irriterad svarade jag.
“Men vad?” sa jag och rynkade ögonbrynen. “Jag vill inte prata med dig.” Lögnare, det är klart jag vill.
“Men snälla, lyssna på mig.” bad Natinel med ledsen röst. “Jag menade inte det så, du är visserligen förbjuden enligt lag, men jag vill. Tro mig, jag vill verkligen ha dig.”
“Men varför..” Jag hann inte längre, utan blev avbruten.
“Mattias, du fick mig att känna riktig lycka för första gången på flera år. Du vet när vi var inne i klassrummet och du fick mig att skratta bara genom att vara dig själv.” sa Natinel och suckade djupt. “Folk tror att jag är världens lyckligaste människa bara för att jag kan dra upp mungiporna till ett leende.”
“Menar du att du inte.. Är lycklig?” sa jag oroligt och satte mig mitt på golvet.
“Inte speciellt. Jag är en ensam, patetisk sate på tjugotvå år, som följer lagar istället för att följa mitt hjärta. Jag kan inte säga att jag är lycklig, jag sitter hemma och har ångest för det minsta lilla.”
“Nati, du är så jävla bra.” mumlade jag och bet mig lite diskret i läppen. “Och jag tycker inte du är patetisk.”
“Du är underbar.” Viskningen han gav ifrån sig chockade mig. Jag, underbar?
“Nej, knappast. Jag tycker du kan komma till mig. Jag är ensam hemma och allting.” sa jag lättsamt, nästan som jag pratade med Duz eller någon som inte var Natinel. Jag fattade inte att jag just hade sagt det heller. Efter ha förklarat vägen noga för Natinel, rusade jag upp och med ett litet glädjetjut sprang jag in på toaletten och började febrilt fixa i ordning mig. När jag var klar rusade jag ner för alla trappor och satte mig spänt i köket. Jag knäckte fingrarna, bet lite på naglarna, skakade på benet och trummade med fingrarna i bordet - Jag fick ingen ro. När ringklockan äntligen ringde flög jag halvvägs upp i taket och in i hallen, för att stå och glo på handtaget som ett fån. Jag hade fått hjärnstopp, jag kunde inte röra mig och ångrade att jag bett honom komma hit. Det ringde en gång till på ringklockan och jag lyckades öppna dörren, men längre än så i utvecklingen kom jag inte. Jag stod alltså och stirrade ut Natinel.
“Ska du släppa in mig..?” frågade han efter tio minuter och jag fick tillbaka min tankeförmåga.
“Eh, kanske. Eller jag menar jo!” sa jag tafatt och flyttade på mig, han gick förbi mig och kollade sig runt. Han tog av sig skorna och log mot mig.
“Okej, du har ju värsta hemmet. Knappt så man vågar röra sig härinne, jag skulle aldrig ha råd att betala dem här sakerna om jag tog sönder något av dem.” flinade Natinel och jag började skratta.
“Du kan ha sönder vasen som står där..” sa jag och pekade mot en antik vas som stod på ett litet bord. “Kostade bara tiotusen eller liknande.” Natinel stirrade chockat på mig med höjda ögonbryn.
“Du måste skoja!” utbrast han pipigt och glodde på vasen istället. “Den där.. Fula saken?”
“Den är antik, det är fint.” sa jag med snobbig ton. “Eller inte.” Natinel granskade vasen väldigt noga tills jag drog med honom uppför trapporna.
“Ni har till och med trappor som ser dyra ut!” sa han fascinerat och studerade den sista trappan.
“Det är mattans skull.” sa jag och tittade med avsmak på den röda mattan som prydde alla trappsteg hela vägen ner till hallen. “Mamma tycker det ser rikt ut. Tydligen hade hon rätt!” Jag flinade åt Natinel som fortfarande stod lutad i trappen och granskade mattan. Han såg ganska komisk ut.
“Den är ju fläckfri!” Han kisade med ögonen för att försöka se någon fläck.
“Nati, vi har städerska.” sa jag och skrattade åt hans chockade min. “Men du vet att jag är rikemansbarn!”
“Jamen, ändå! Tänk om jag hade haft städhjälp.. Underbart!” sa Natinel och fick någon drömmande min. “Du har värsta drömhuset ju.”
“Du pratar som en tonåring!”
“Jo, det har jag hört ofta.” sa Natinel och gjorde någon missnöjd min. Jag skrattade åt honom och gestikulerade vilt åt honom att gå upp för trappan. Natinel slutade granska trappan och gick upp för dem sista trappstegen.
“Här tillbringar jag min fritid, för det mesta..” sa jag och gjorde någon slags guide-gest med handen. “Mitt rum är där, syrrans där och resten är lediga. Förutom tv-rummet som ligger där och toaletten som äger rum där.” Jag pekade runt och han följde med blicken. Jag log snett och stod villrådigt på samma fläck i några sekunder.
“Ska vi gå in i ditt rum?” frågade Natinel och jag nickade. Jag satte mig i min säng och han gjorde detsamma, det uppstod en pinsam tystnad som nästan kvävde mig.
“Här har jag suttit och deppat i typ en vecka och varit patetisk, haha.” sa jag och himlade med ögonen. Natinel kved smärtsamt till och jag tittade förvånat på honom. “Vad hände?” Natinel tittade ledset på mig och satte sig närmare mig.
“Jag fick ont.” sa han tyst och jag såg undrande på honom. “Här.” Natinel pekade på sin vänstra sida av bröstkorgen och det tog en halv sekund innan jag hängde runt hans hals i en omfamning. Natinel la sina armar runt min rygg och drog mig närmare honom. Jag lutade huvudet mot hans axel och blåste ut varm luft på hans hals. Natinel fnissade till och jag blåste igen.
“Sluta..!” fnittrade Natinel och jag log.
“Ge mig en bra anledning..” sa jag med förförisk röst och Natinel ryckte till. Helt plötsligt kände jag att jag ville ha honom, på ett väldigt opassande sätt. Jag stred mot min lust medan jag pressade mina läppar mot hans, men när jag kände honom sticka in sin tunga i min mun gav jag upp kampen. Jag måste bara ha dig, sötnos.
Jag tryckte min kropp mot Natinel och han tycktes inte ha något mot det. Jag kände hans giriga händer smeka min rygg och jag la min hand runt hans hals medan våra tungor utforskade varandra. Jag la mig ner i sängen med Natinels armar runt mig, fortfarande kyssandes. Jag saxade benen runt hans svank och mina händer låg på hans axlar i ett hårt grepp. Jag gav mig ifrån något stönade ljud och rullade runt, så att han kom underst och jag grensle över hans lår. Natinel blinkade förvånat när jag började dra av hans t-shirt, men gjorde inget för att förhindra det. När den väl låg på golvet bredvid sängen, njöt jag av åsynen av Natinels sexpack-mage och tydliga höftben som passade hans vältränade armar. Jag vill ha dig. Jag greps nästan av panik när han slet i min tröja, men lät honom ta av den och den landade bredvid hans. Jag rodnade när han granskade min överkropp och han smålog.
“Du är snygg.” sa Natinel uppmuntrade och jag fnös.
“Om vi ska tala om snygg, så ska vi prata om dig!” sa jag och böjde mig ner. Jag kysste hans nyckelben och började bearbeta mig neråt. Natinels andetag blev hackiga och han gav ifrån sig små stön som fick mig nästan att bli galen. När jag kom till hans blåa, slitna jeans åkte dem fort av. Jag lät tungan leka lite retfullt vid kalsongkanten även fast jag ville känna smaken av honom på en gång och Natinel gav ifrån sig ett högt stön, jag såg hur hans händer grep tag i lakanet när jag drog av hans boxers.
“Vi.. Borde.. Inte..!” flämtade han fram och jag smekte hans lår. Natinel kved till och jag älskade att höra det ljudet. Nej, Nati. Vi borde inte, men vi måste göra det annars går jag allvarligt och dör. Det gick en halv sekund, så hade jag slutit om honom i min mun. Natinel spärrade upp ögonen och hans grepp om lakanet hårdnade. Jag log nästan och sög mig fast hårdare. Jag lyssnade på hans flämtningar som utvecklas till höga stön, jag känner hur hans kropp spänner sig och mina byxor kändes väldigt trånga. Jag arbetar med tungan tills han skriker till och slappnar slutligen av. Han andades häftigt och jag släpper taget och kryper uppåt. Jag kysser honom och han log tacksamt emot mig innan han med en rörelse fått ner mig på rygg. Jag känner hans fortfarande snabba andetag på min mage och jag rös. Oh gud. Jag fick fram något obeskrivligt ljud och Natinel fortsatte kyssa sig neråt. När han kom till målet höll jag på att svimma av upphetsning. Jag spände mig och grep tag om hans axlar, jag kände Natinels andetag vid höftbenet när han knäppte upp min byxknapp. Jag slutade andas när han drog av mina underkläder. Gud, gud, gud, oh gud, jag älskar det här! När hans läppar slöt sig om mig, svävade jag bort i någon underbar dimma. Det var som att falla utan att slå i botten. Jag borrade in mina naglar in i Natinels axlar och skrek hans namn när det var nära. Jag gav efter för trycket och en varm känsla spred sig i min kropp. Natinel letar sig upp igen och gav mig en lätt kyss och jag klamrade mig fast vid hans muskulösa, nakna kropp.
“Du, Mattias..?” sa Natinel leende och jag tittade frågande upp på honom. Han slöt sina starka armar runt mig och höll mig hårt. “Jag tänker inte lämna dig längre. I värsta fall får vi rymma till ett annat land och byta namn.”
“Va?!” pep jag och Natinel började skratta.
“Jag skojade bara.. Vi hittar en lösning, ska du se.” Hans lugna, säkra stämma gjorde mig fullständigt övertygad om att vi skulle hitta en väg ur det här. Jag låg tyst en stund och grunnade på det.
“Mattias, jag älskar dig.” sa Natinel helt plötsligt och mitt hjärta började gå på högvarv.
“Nati, jag älskar dig också.” sa jag och varje del av mig menade det.
Okej, sötnosar.. Lite försoningssex gillas alltid va?.. Hoppas ni tycker om mig nu (A)
Men blö. Ni vet vad jag brukar tycka om mina kapitel, jag kan tala om att jag inte har ändrat åsikt om den saken. Nu ska vi se vad som händer för dem här gulliga pojkarna när dem ska hitta sin lösning, kommer det gå bra eller dåligt? Eller kanske rätt så bra med små motgångar på vägen? :oooooooo *big eyes*
Kommentera, mina fina små författare!<3
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Missnoone - 1 aug 09 - 13:04- Betyg:  | vad fan! :D Bästa novellerna jag läst på länge! XD Älska
den här serien!! Jag har abstinensbesvär. GE MIG MEEEEEER!
XD<3 Bra jobbat, du är duktig författare. | | Fellees - 25 jun 09 - 19:54- Betyg: | Mejla när nästa är ute!
Så sjukt bra!! | | saraarbast - 20 jun 09 - 18:53- Betyg: | | Så himla bra! Mejla snälla nästa! :D | | NeMriA - 20 jun 09 - 18:38- Betyg: | ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅH *iQ tvättsvamp*
JAG ÄR LYCKLIG!!! FÖR MATTIAS SKULL OHJAA!!!
Jag var lite orolig att Nati skulle avbryta eller något dumt, MEN TACK OCH LOV HAR POJKEN HÖG INTELLIGENS <33
åhåhåhå *lyckligt ljud*
du är bäst :D | | Justmyfault - 20 jun 09 - 17:33 | | skitbra! :D | | EMORAiNBOW - 20 jun 09 - 17:17- Betyg: | ....jag lever.... tror jag.... eller inte... *dö igen*
...
SÅ! :D Okej, lite försoningenssex gillar vi ju alltid! :D För alla här på dikta är sp perversa små barn, hehe... x'D Men puss på de söta gullpojkarna och puss på dig som skriver så bra (men som någon nämnde nedan; kolla tempusen för du växlar en hel del ibland, bara ett tips :))! Och puss igen på att Natinel visar sig ha hjärnkapacitet genom att inse att han inte kan leva utan Mattias!!! Nästa kapitel, ja tack! | | thakiwi - 19 jun 09 - 23:53 | *dö*
*dö som död*
*dö lite till*
jag ääääälskar verkligen dem :'D
men..(det lääääskiga "men"et som alltid kommer), jag tycker du borde läsa igenom den en gång till och kolla tempusen, du bytar ganska ofta.. o.o MEN MEN MEN MEN MEN MEN MEN MEN IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIH!! <33 | | Mp3 - 19 jun 09 - 23:13 | MJAAAAHHHH.
Detta gillas. Mycket mycket. | | WalkingTheDemon - 19 jun 09 - 17:06- Betyg: | *dö*
IHHHHHHHH.
*dö igen*
<33<33 | | Boegapa - 19 jun 09 - 12:23- Betyg: | *DÖD*
Uhu, gej-seks fosho :D <3
Jag är inte särskilt intelligent nu, och komemr inte på något bättre att skriva än; IIIIIH! :D <33 | | Sandra353 - 19 jun 09 - 12:23- Betyg: | Love :) Naaaw asså jaa detta var hur glligt som helst, och ja jag är pervers, men jag älskar det :D
Inte speciellt vettig komentar (A) | | MoRoTpOwEr - 19 jun 09 - 11:30- Betyg: | Meeh löööveh det häär ;O ? ...
Iaf det var tiep ..
jag kmr för fan inte på något och skriva jag kommer tillbaka senare
Puss&Smäcks från mig ..
Meen asw jag avlider IIIIIIIIIIIIIIIH<3333 Nati & Mattias
Som sagt ..
Den ägde människa ( fast jag har en konstig känsla av att du inte är en men glöm det (aa ) | | LoveMusic - 19 jun 09 - 11:17- Betyg: | Åhh, IIIIIIIH :D :D :D :D
Fyyyy vad glad man blev, först när man fått ditt meddelande och visste att man skulle få läsa, och sen när man fick läsa något såhär bra (hej, jag är halvt pervers som tyckte detta var gulligt)
Och du ÄR duktig, verkligen | | kirakira - 19 jun 09 - 10:50 | Mattias dröm gick i uppfyllelse. :*
Åh, jag kan inte förklara hur bra det här är. Du liksom. Skriver ner känslor, tankar & beskrivningar i samma ord. Oh, nu vill jag läsa mer. D: 'abstinens'
Hehe, hi, you've made me to an addict with no life. Thank you for that. [: | | -Cute - 19 jun 09 - 10:20- Betyg: | | *död* - kommenterar vettigt i nästa kapitel. | | PlEaSeKiLlMe - 19 jun 09 - 08:00 | | älskar den !!! du skriver som en gud <333 | | Pumisa - 19 jun 09 - 07:57- Betyg: | Varför tar alltid mina ord slut när jag ska kommentera????
Finns inga ord för hur jävla bra det här är :) | | Jive - 19 jun 09 - 07:09 | Men... IIIIIIIIIHHHH!!!! :D:D:D:D
Nej, jag kan inte komma på nåt bättre. Det här är så himla fint och bra på alla sätt och vis och jag är helt utom kontroll. |
|
|
|
