Förlorad i dina armar (m/m) Del 20 |
Nu har Marie varit duktig flicka och skrivit igen, frågan är om hon kommer vakna imorgon eller om hon blir dödad? ;D Läs för att få veta svaret. Och KOMMENTERA min änglar :D
Allt det vita lyser starkt och håret blåser mjukt åt sidan när jag kryssar runt mellan moln bankarna. Jag virvlar runt, runt, runt. Minnen från William, per och jorden tonar sakta bort och kroppen fylls med lycka. Här finns inga problem, minnet av min fars grymma ansikte är suddigt och jag ler stort. Jag flyger sakta och sätter mig på ett fluffigt moln och dinglar med benen, blicken flackar mellan den gyllene himlaporten och jorden långt där nere. Den gyllene porten glänser och innanför den är alla lyckliga. Som i trans närmar jag mig, när ett förtvivlat skrik ekar mellan himlavalven. 'Du får inte dö. Natanael lämna mig inte här!' rösten låter bekant och en suddig bild av William dyker upp i huvudet. Jag blickar upp mot porten och ser min mamma vinka mot mig. Jag slår ut armarna och går mot henne. Men hon stannar mig. 'Älskade son, William behöver dig mer än vad jag gör. Åk till honom, åk!' Min mors leende värmer och sakta ser jag hur den gyllene porten stängs framför mig. Jorden närmar sig sakta, smärtan i kroppen vänder tillbaka. Och kärleken till William blomstrar...
- Natte gubben! Jag blinkar sakta och ser Per stå böjd över mig. Jag tittar förvirrat på honom och känner mjuka kyssar på halsen. Jag vrider sakta på huvudet och ser William som pressar sina våta kinder mot min axel.
- Lämna mig inte, lämna mig inte. Viskar han panikslaget och jag lägger en hand om hans smala kropp.
- Jag ska aldrig lämna dig William. Älskade. Vid fotänden står Matteus och tittar bekymrat på mig. Mina ögon tåras när jag ser mina närmaste vänner som oroligt står runt mig när jag behöver dem som mest. Jag vänder huvudet mot William.
- Hur gick det för...han. William får en ilsken men glad min på ansiktet och ler brett.
- Han har två stora blåögon och bruten näsa som han måste ha stödplåster på i 4 veckor. William fnissar högt.
- Världens vackraste bröllopsfoto, hihi. Jag kan inte låta bli att le stort och Per kramar försiktigt min hand. En sjuksköterska kommer in och säger att dom måste lämna rummet för min undersökning så jag kanske får åka hem sedan. Alla lämnar rummet men jag håller kvar i Pers hand och han tittar frågande på mig.
- Hur går det för dig? frågar jag mjukt och tittar på honom. Per ler mot mig.
- Jag tror jag kommer älska honom, säger han mjukt och stryker mig över kinden.
- Men du min älskling kommer alltid ha en plats i mitt hjärta. Sen ger han mig en mjuk puss i pannan och går ut han också.
Sjuksköterskan undersöker mig grundligt men jag märker det knappast. Jag är bara så lycklig. Jag har en pojkvän som älskar mig, en bästa vän som alltid kommer finnas till hands och en psykriatiker som kommer bli en av mina närmaste. Och framför allt så vet jag att mamma accepterar mig. Så just nu kan ingenting få mig ledsen, ingenting...
- Du är lite blåslagen och fick ett jack i huvudet. Men jag tror nog att vi kan skicka hem dig. Du har ju folk som ser efter dig så bara du tar det lugnt i några dagar ska det nog gå bra. Doctorn ler mot mig, och jag ler stort tillbaka. Jag ska få fara hem nu.
Väl hemma får jag inte göra någonting för William och Per springer omkring och piper till så fort jag öppnar munnen. Man kan inte annat än skratta åt dem. Mina söta älsklings pojkar.
- William jag skulle vilja ha en penna, jag håller upp skrivblocket och ler mot honom. William och Per springer och tar upp varsin penna och håller fram till mig.
- Men pojkar, jag kan ju inte välja mellan er. Ni får göra upp om vem som ska ge pennan. Jag skrattar till men William och Per ställer sig i en töntig strids pose som om dom skulle fäktas.
- Nu du din lilla barnrumpa! Ropar Per och gör ett plötsligt utfall. Men William bara fnittrar till och hoppar undan samtidigt som han tar pennan och petar den på Pers överarm.
- Pet! Skriker han till och Per piper till och börjar jaga William runt soffan.
- Nataaanaaeeel hjälp miiiiig. ropar William när han halkar runt i mitt vardagsrum för glatta livet. Jag sitter bara och skrattar i soffan och plötsligt hörs ett tjut i falsett.
- AJ! nu fick jag ont i stjärten! Per ligger i en skrattande hög på golvet sedan han halkat omkull. William viker sig dubbel av skratt när Per ligger och gnuggar sig på rumpan.
- Skratta på du din, din, din...TOFSMES! utropar Per och jag skrattar ännu mer.
- Tur att du hittar farliga ord sötnos. Fnittrar jag och William får knapp luft längre. Per har på något sätt kravlat sig upp från golvet och linkar sakta efter den skrattande William. Per närmar sig och kittlar William i sidan som genast skriker till och vrider sig som en speedad get.
- det där är orättvist! Skriker han mellan sina fniss och helt plötsligt sliter han pennan ur Pers andra hand och slänger den under soffan.
- TOUSCHE! Utropar han och skakar på fingret framför Pers ansikte. Sen böjer han sig framåt med sin penna mot mig.
- Här du fagra prins får du din efterlängtade penna, jag ska precis ta emot den när Per grabbar tag i den.
- JOINK! och sen springer han iväg igen. William ger upp ett stridsrop och springer iväg med någon konstig indiandans.
- Nu fattas bara fjädrarna, utropar Per, william fnittrar till.
- Då kan vi väl bara gå hem till dig ditt lilla fjäderfä. Per ställer sig med fötterna och försöker imitera en ilsken tjur utan särskillt bra resultat och sen springer han rakt mot William som står med ryggen mot honom.
- William akta! Utropar jag och kniper ihop ansiktet beredd på smällen. Men William hoppar vigt undan och Per har fått upp för hög fart så han sladdar in i sovrummet och störtdyker ner i sängen. Vid det här lagen kan jag inte sluta skratta och William springer som värsta sprintern mot sovrummet och klättrar upp ÖVER Per för att ta pennan ur hans hand. Per ger upp utan mer kamp och William skuttar glatt för att ge mig den.
- Vad får jag för pris, frågar han glatt och jag pussar honom på munnen. Per stönar från sovrummet.
- Jag vill också få pris, muttrar han och plutar med underläppen.
- Haha kom hit så får du en puss på kinden då, ropar jag och Per tjuter till före han kommer trippandes. Jag pussar honom på kinden och sen sjunker de båda utmattade ner i soffan bredvid mig.
- Skriv något vackert nu Natanael, säger Per.
- Ja ett stycke med de finaste orden du vet! Tillägger William och pojkarna tittar storögt på mig.
Min färglada pojke är sprudlande glad.
Som en lampa på vägen lyser han upp våran stad.
William min älskling, är fager och skör.
Ja allas hjärtan den pojken berör.
Söta som socker med hjärtan av guld.
Till er står jag alltid i tacksamhets skuld.
Jag älskar er så, för er mitt hjärta bankar.
Ni finns i mitt liv, i mina drömmar, mina tankar.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 4.9) | | sorgen - 20 jun 09 - 22:07 | | Men jätte bra ju! | alexz_th - 19 jun 09 - 17:51- Betyg:  | | åh | Doloragudo - 19 jun 09 - 05:26- Betyg:  | | Först var jag värsta spänd, kommer han välja att lämna William? Sen vart det glädjetjut; HAN LEVER, HAN LEVER! WILLIAM LEVER! (min syster trodde jag hade tappat mina hjärnceller) sen satt jag fastklistrad vid dataskärmen och log mig igenom hela kapitlet, möjligen lite asgarv också :*** SÅ JÄVLA BRA<3 | | Boegapa - 19 jun 09 - 01:41- Betyg: | HAN LEVER! LEVERLEVERLEVER! :''D
Mwihihihihi. Så här kan resten av deras liv också vara, jag kan inte ens sluta le ju. :D | | Mp3 - 18 jun 09 - 23:23 | HAN LEVER! *glädjetjut*
<3 | | EMORAiNBOW - 18 jun 09 - 21:05- Betyg: | | JAG ÄLSKAR DIG NU OCH FÖR ALLTID FÖR DET HÄR KAPITLET!!!! <33333333333 *utlova evig dyrkan och kärlek* han lever, han leeeeeveeeer! Åh <3 | | NeMriA - 18 jun 09 - 15:34- Betyg: | ÅÅÅÅÅÅÅÅHÅÅÅÅ! <3
nu älskar jag dig :D:D:D:D:DD:D:D:D:D:D:D:D:D *dampar loss på riktigt*
det är så här det ska vara! o.o | | WalkingTheDemon - 18 jun 09 - 15:21- Betyg: | | YAAAAY <3<3 | | gbg_95 - 18 jun 09 - 14:14 | Åååh, han är inte död! <33
Flummig del <-- Me like it ;)<3 Alltså helt fantastiskt skrivet, jag är kär i den här berättelsen och den kursiva texten var så vackert! | | LisaHoglund - 18 jun 09 - 13:15- Betyg: | | Åh, gud vad vackert! <3 |
|
|
|
