Dikta.se
kärleksdikter Kärlek dikter om barn Barn dikter om sorg Sorg senaste poesi Senaste senast kommenterade Senast kommenterade
dikter om vänskap Vänskap Rolig poesi Humor övrig poesi Övrigt noveller Noveller slumpa Slumpa fram ett verk

Noveller

Because of you [G/G] Del 6

Här har vi då en ny del om Matilda och Vendela. Vistt hoppas vi att flickorna blir sams igen? :> btw så tar jag tillbaka det jag sa i första delen, jag tror tyvärr att allt jag skriver runt kretsar runt det... *harkel* stå ut? :3

Nåväl, kommentera nu så blir Marie glad i ögat! :D


Jag hade legat hemma på min säng både länge och väl. Mamma hade kommit in och sagt att jag skulle äta men jag hade blå vägrat. Och nu ligger jag alltså här på rygg i min lite för hårda säng och tittar med tom blick upp i taket. Jag vet inte hur jag ska bete mig, om jag ska skratta eller gråta eller... Men hallå, vem försöker jag lura. Jag har känt Vendela i några dagar och redan hungrar min kropp efter henne. Kan man bli mer patetisk, på riktigt. Jag kliver upp och kollar igenom min garderob, men stänger den snart och går som hypnotiserad ut genom dörren till mitt rum, nedför trappan. Förbi min mamma som säger något jag inte lyssnar på och ut genom ytterdörren. Allt med en ända tanke, måste får röra henne. Måste får känna hennes mjuka hud. Mina fötter för mig halvt motvilligt mot Vendelas hus. Jag går genom mörka gator och människor som tittar på mig, men det bryr mig inte, jag måste bara dit. När jag kommer fram till Vendelas hus är det ingen som öppnar när jag ringer på. Men jag hör ljudet av musik och ser att dörren är olåst så jag går sakta in.

- Superstar, Where you from? How's it going? I know you, gotta clue what you're doing. You can play brand new to all the other chicks out here. But I know what you are, what you are baby. Vendela står och skrålar till Womanizer med Britney Spears och håller en spritflaska i handen. Hon dansar runt och skrålar högt. Jag står bara tyst i dörröppningen och tittar på henne. Fast hon är stupfull och sjunger falskt så kan jag inte låta bli att förundras över henne. Hennes kropp, hennes hår och hennes personlighet. Hon vänder sig om och får syn på mig och ler busigt med en hårslinga över ansiktet.
-Womanizer, woman-womanizer. You're a womanizer. Oh womanizer, Oh you're a womanizer baby. You, you, you are. You, you, you are. Womanizer, womanizer, womanizer. Hon sjunger refrängen högt och pekar på mig innan hon fnittrar till och vinglar fram till mig, jag fångar henne i min famn före hon ramlar och jag känner på långa håll att hon luktar sprit. Försiktigt lirkar jag flaskan ur handen på henne och ställer bort den. Hon fnittrar ljust i min famn och tittar på mig med sina mörkbruna ögon och blinkar lite. Den vita klänningen hänger lite på sned och hennes blick är ganska borta. Men visst är det min underbara Vendela ändå. Jag håller henne mjukt i min famn och helt plötsligt trycker jag svagt mina läppar mot hennes. Det är som att Vendela vaknar till och hon tar ett stadigt tag om mina axlar före hon börjar brottas med min tunga. Vendela väcker något vilt inom mig och jag lägger handen i svanken på henne och kysser henne vilt. Hela mitt inre sjuder och det känns som att jag är nära att krevera. Vendela gnyr till och drar mig vinglande mot sängen. Jag vet att jag borde säga nej för att hon är full. Men hela mitt inre vill ha henne och när hennes händer börjar smeka mig är jag fast.

Snart ligger vi där, nakna igen och våra händer hungrar efter mer. Vendela är fumlig samtidigt som jag börjar bli mer medveten om vad jag ska göra. Vendela skriker i falsett när hon kommer och inom några minuter sover hon tungt. Jag ligger flämtande bredvid henne och hennes hand ligger tryggt vilande på min kropp. Vill inte gå, vill bara känna hennes mjuka kropp vid min. Men jag vet att det bara blir fel. Så jag reser mig upp och klär på mig. Om Vendela kommer ihåg mig imorgon får jag ta det då. Men just nu vill jag bara sova. Jag vandrar i sakta mak hemåt och när jag kommer in tumlar jag tungt ner på min säng. Innan jag vet ordet av så sover jag också.

Jag vaknar tidigt nästa morgon och kommer på att det är lördag. Men eftersom att jag redan är klarvaken ser jag det inte som någon idé att försöka somna om igen. Jag kastar en blick på mobilen och ser att jag har ett oläst medelande.

Från: Vendela</3
Till: Matilda, the geek.
Snälla, kan du inte prata med mig? Vi kan väl träffas och försöka reda ut allt som hände i förrgår? Matilda, snälla. Jag känner mig så ensam.


Ett leende sprider sig över hela mitt ansikte, hon saknar mig. Och det bästa av allt, hon minns inte att jag var hos henne igår. Jag känner hur det sticker till i mitt samvete men jag tror att det är bäst för oss båda om vi kan stryka allt som varit och börja om igen på ruta ett. Och då vore kanske det bästa att lägga alla kort på bordet tycker du, men tänk om hon inte vill se mig igen när hon hör att jag var där utan att hon visste om det? Jag kan inte riskera det. Men jag lovar att berättade det för henne någon gång.

Jag klär på mig ett fint linne och tjocktröjan men håret får ligga precis lika burrigt som det är. Med snabba steg går jag hem mot Vendelas hus och den här gången öppnar hon. Det svarta håret ligger för ovanlighetens skulle i en lång fläta som hänger slappt över ena axeln och hon har inte vita kläder på sig. Det är en ljusrosa tyllkjol med passande linne som har en stor vit rosett på axeln där flätan inte hänger. Hon ser ut som en liten prinsessa och allt jag vill är att kyssa henne, men det gör jag förstås inte.
- Du kom! Utbrister Vendela glatt och tittar på mig med lite trötta ögon. Jag flinar lite åt henne.
- Jo jag gjorde visst det... sen tittar jag blygt ner i golvet igen.
- Du får ursäkta att jag verkar lite borta, jag...eh sov dåligt. Vendela ler bländande mot mig men det förvånar mig att hon inte säger att hon drack. Förmodligen har hon en bra orsak och jag klandrar henne inte. Jag säger inte heller allt.
- Förlåt för allt som gick så fort och... Vendla tittar sorgset på mig men tystnar.
- Asså sorry men jag kan inte koncentrera mig när jag tittar på dig allt bara...försvinner.
- Jag kanske borde ha en påse på huvudet, skrattar jag till och rodnar igen. Att jag aldrig lär mig!? Vendela fnittrar till och drar lite blygt i flätan.
- Haha nej det behövs inte, jag måste bara lära mig att kontrollera mig själv bättre. Hon tittar upp och ler mot mig.
- Kontrollera mig tills du bönar och ber om mig. Och så ännu ett farligt leende och jag dog på fläcken. Hej Jag heter Matilda, och jag är död.
Kommentera gärna detta verk!
Sätt ett sifferomdöme på verket: (Detta är frivilligt)

Kommentarer - (Snittbetyg: 5)
Doloragudo - 19 jun 09 - 05:12- Betyg:
Jag hoppas dem blir ihop alltså :'o
Men du skriver asbra.
Hej jag heter Anna, och jag är död för att du skriver så bra att jag blir avis!<3
EMORAiNBOW - 17 jun 09 - 20:21- Betyg:
JAAAAAA! Maybe they're back together!!!!! *hoppashoppashoppas* Vendela <333333
Guldvattnet - 17 jun 09 - 16:57
ehhm, borde få lite mer samveteskval över att gå in och utnytja en full tjej :/ jättebra skrivet ! :D
lumman - 17 jun 09 - 15:57
skitbra :)
Sandra353 - 17 jun 09 - 11:59- Betyg:
Aww, jag älskar :) Det är jätte bra skrivet :)

Skriven av
-Cute
17 jun 09 - 11:26
(Har blivit läst 388 ggr.)
Visa profil
Kommentera detta verk

Anmäl detta verk


Beskrivande ord