Man ska inte älska sina egna karaktärer. Man ska inte gråta åt det man skriver. Men jag är ett levande bevis. På att det går.
Läs och kommentera. Snyftarkapitel I say...
Vi satt och åt frukost och gav varandra varma blickar. Williams morgonfrisyr var helt otrolig. Han kunde verkligen se perfekt ut även som nyvaken, jag menar. Vem lyckas med det konststycket? Jag är nära att sätta mackan i halsen när dörrklockan ringer, men skuttar glatt upp i mina rosa pyjamas byxor, jag antar att det är Per igen. Jag öppnar glatt dörren med ångrar mig genast när jag ser vem som står där utanför. Hela kroppen rycker till och min första reflex är att stänga dörren. Men han är för snabb och snart har han en fot emellan och jag är fast. Pulsen ökar och instinkten att fly vill ta över min kropp. William har smitit in till sovrummet eftersom att han var nästan oklädd. Min far tittar med avsmak på pyjamas byxorna.
- Hej. Natanael! Lägger han till med eftertryck och han hade lika gärna kunnat trycka in en kniv i hjärtat på mig. Han underströk bara att jag inte längre sågs som hans son.
- Hej, pep jag fram ynkligt och han hånlog bara åt mig.
- Tro inte att jag har kommit hit för att jag ville, nej det skulle jag verkligen inte göra. Han skrattade rått och det hugger till i mellangärdet. Kan du inte bara gå då?
- Jaha, säger jag tyst och tittar ner i golvet, vet sen tidigare att det bara blir värre av att tjafsa emot.
- Jag kommer hit för att Betina bad mig, hon sa att det skulle skämma ut mig ännu mer om jag inte kom. Jag har mina tvivel men jag litar på henne.
- Jag förstår. Jag sväljer hårt och funderar på vem Betina kan vara, men det ringer ingen klocka.
- Du ska komma på mitt bröllop om två veckor. Hans röst är hård som stål och tårarna bränner i ögonen samtidigt som jag tappar det.
- Vilket himla bröllop!? Sen när ska du gifta dig! Utbrister jag argt och han tittar på mig med mord i blicken.
- Jag ska gifta mig med Betina om 2 veckor och du gör bäst i att dyka upp! Jag orkar inte hålla tillbaka mitt temperament längre och hela hans uppenbarelse sätter mig på bristningsgränsen!
- Hur har du mage till att gifta om dig! Det var 2 himla år sedan mamma dog i en bilolycka. Det var DU som var full! Det var DU som somnade vid ratten!! Det var du som borde vara död, fattar du det! Du dödande mamma, du dödade en ängel. Medan du lever kvar som fan själv! Jag skrek hysteriskt och min pappa tittade på mig med blodsprängda ögon.
- Hur vågar du tilltala mig på det sättet pojk! Jag är din far! Jag börjar se rött och går på som en pansarvagn.
- Du kan omöjligt vara min patetiska far, för du har ingen son! Jag vrålar det sista och stirrar ondsint på honom.
- Du ska ha med dig en dejt. Hitta en trevlig flicka! Han blev för feg och bytte samtalsämne. Vilket är mycket ovanligt eftersom att min pappa aldrig brukar ge sig. Jag tittar storögt på honom.
- Det kan du hoppa upp och sätta dig på att jag inte kommer göra! Det susar i huvudet och jag vill bara flyga på honom. Jag hör steg bakom mig och William ställer sig bakom mig i dörröppningen.
- Nej för ska han gå på ett himla bröllop så ska han gå med mig. Hans röst låter kylig och jag ryser till, så har jag aldrig hört honom förr. Min pappa fnyser till och tittar konstigt på mig.
- Var har du grävt upp den där? Han pekar föraktfullt på William. Just i det ögonblicket kommer grannfrun uppför trappan som tydligen har stått och hört på vår konversation. I vanliga fall älskar jag henne. Hennes lite pittoreska stil och gulliga sätt. Men just nu har jag lust att putta henne nedför trappan. Särskilt när hon öppnar munnen.
- Men de här söta pojkarna blev ju ihop sedan Natanael hjälpte honom från gatan. Och sen kommer hela historien som hon på något sätt har fått reda på. Pappa ser ursinnigt på mig för varje ord och när Gudrun till sist stänger dörren börjar han skrika.
- Det finns inte ord för att beskriva dig Natanael. Jag menar det verkligen. Du är så äckligt självsäker att du vågar påstå att jag dödade din mamma när alla vet att det var hennes fel att jag körde i diket! Det stinger i hjärtat. Han kör fortfarande på samma patetiska berättelse om att hon hoppat på och kysst honom så han tappade kontrollen av bilen. Men alla vet att han var otrogen redan då, det svinet. Mamma rörde honom inte om hon inte var tvungen. Faktum är att hon dagen tidigare berättat för mig att hon skulle begära skilsmässa. Men hon hann inte... Pappa tystnar i några sekunder och drar efter andan.
- Och nu har du sjunkit så lågt. Så fruktansvärt lågt att du plockar upp ett prostituerat äckel från gatan. Men det är klart, du kan väl inte hålla din perversa händer i styr annars. Och självklart är du så desperat, ingen vill väl ha en äcklig lite bög. Har du kollat upp att vidret inte har HIV!
Då brast det. Då brast det så fullkomligt och totalt. Han kan skrika på mig hur mycket han vill. Han kan ljuga om mamma utan att jag flyger på honom. Men när han pratar skit om William, om min älskade ängel. Då klarar jag det inte längre. Som i slow motion måttar jag ut en rak höger i all mitt raseri. Jag prickar höger öga och han skriker till. Aldrig trodde jag att min kropp kunde uppbåda sådan urkraft. Jag tar sats igen och klipper till det andra ögat också. Han böjer ihop sig och då tar jag tag i hans huvud och knäar honom. Det knastrar till när näsan krossas. Och jag känner ingenting annat än raseri.
- DU VÅGAR INTE TALA ILLA OM MIN WILLIAM EN GÅNG TILL! Jag skriker tills rösten spricker.
Han ligger och vrider sig i smärta men med sina sista krafter tar han tag i mig och vräker mig ner för trappan med orden.
- Det här kommer du ångra! Sen blir allt svart...
Som i en dimma flyger jag omkring bland molnen. Allt är vitt och jag känner ingen smärta. William står nere på marken och letar efter mig med blicken och jag vinkar bara lyckligt åt honom. Jag kan flyga William titta på mig! Alla dumma ord som fastnat på insidan rensas bort och jag ligger i ett lyckorus. Men så plötsligt stiger jag, högre och högre bland molnen. William blir mindre och mindre. Mina förtvivlade skrik försvinner i allt det vita. Och En port gjord av guld närmar sig. Jag möter en vacker varelse med glänsande vingar. Han ger mig en dräkt i vitt och ett par nya vingar. Jag vecklar ut vingarna och provar flyga med dom. Mitt hjärta spritter till när allt det vita svävar runt mig. Men hålet i magen bara växer. Min himla pojke står kvar på jorden, han väntar på mig. Den gyllene skapelsen tittar på mig och en myndig stämma hörs säga 'Kom hit, kom hit. Känn dig aldrig olycklig igen.' Som i trans närmar jag mig den gyllene porten. Och minnet av William bleknar. Men i port öppningen stannar jag till. Blickar ner mot vår jord och viskar tyst.
'Om jag inte träffar min änglapojke mer, hälsa att jag älskar honom.'
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) |
Doloragudo - 19 jun 09 - 05:14- Betyg:  |
J A G S K A D Ö D A H A N S SK. F A R ( P U N K T )
Jag älskar den här novellen så ofattbart mycket alltså!<3 |
| Mp3 - 18 jun 09 - 23:13 |
OM DU DÖDAR HONOM HATAR JAG DIG.
(men alla vet att jag älskar den här berättelsen) |
| Justmyfault - 18 jun 09 - 14:42 |
| så jävla bra ! |
| sorgen - 17 jun 09 - 15:50 |
| Men nej asså nej! Men bra! |
| EMORAiNBOW - 16 jun 09 - 21:18- Betyg: |
.... Du...skulle...bara...våga... Det är allt jag har att säga, Marie, du skulle bara våga ha dödat honom.........
DET ÄR JU WILLIAM <3 NATANAEL FÖR ALLTID JUE! :''''''( <33333 |
| Boegapa - 16 jun 09 - 19:59- Betyg: |
Eheheheh, pappan är död nu. D':<
Döddöddöddöddöddöddöddöddöd. D-Ö-D! DÖD SÄGER JAG! PAPPAN, INTE NATANEL. Nej, för Natanel lever. JAG TÄNKER INTE LYSSNA PÅ NÅGOT ANNAT OKEJ? HÖR DU DE, MARIE!? HAN LEVER! L-E-V-E-R! ALLTSÅ INTE DET SOM SITTER I KROPPEN, UTAN DET ATT HAN INTE ÄR DÖD! *dampanfall*
Okej, nu har jag lugnat mig *pusta ut*
Natanel och WIlliam ska vara tillsammans och leva lyckliga i alla sina dagar. Slut! S-L-U-T! SLUT! |
| LisaHoglund - 16 jun 09 - 14:39- Betyg: |
DU KAN INTE HA DÖDAT HONOM :O Jävla pappa, jag ska slå sönder honom! :@
Men så underbart skrivet :o<3 |
| WalkingTheDemon - 16 jun 09 - 14:20- Betyg: |
| men lägg av ;_____; |
| Pumisa - 16 jun 09 - 13:43- Betyg: |
men men men men men (jag kommer fan inte på vad jag ska skriva ! Jag blir upprörd här!)
Nu blir jag ledsen O___O |
| gbg_95 - 16 jun 09 - 13:40 |
| NEEEJ, DU SKÄMTAR MED MIG VA?! DU LJUGER VA?! SNÄLLA SÄG ATT JAG HAR FEL, ATT HAN INTE DOG!! Fan fan, sista meningen...aj! JÄVLA IDIOTISKA FARSA, JAG SKA FAN DÖDA HONOM, JAG SVÄR! Jag kan inte kommentera vettigt just nu, kommenterar i nästa kapitel, då han kommer vakna vid liv och de lever lyckliga |
| NeMriA - 16 jun 09 - 13:39- Betyg: |
VADFANVADFANVADFAN!??!!? VAD HÅLLER DU PÅ MED ONDA KVINNA?!?!?!
SÄG ATT HAN VAKNAR O____O *dampar sönder* |
| PlEaSeKiLlMe - 16 jun 09 - 13:32 |
| asså jag har inga ord kvar.......<33 |
