nu ska vi rädda din mamma! |
våran tid flimrar förbi . dina skrattgropar .dina blåögon .
ditt lagom långa hår och din underbara kropp.du hade ett perfekt yttre och ett svart tomt inre.du va min bäste vän.vi låg tsm i din säng.rummet va svart.nere ifrån hörde vi skratt . vi låg och såg på varandra.en tår vandrade längs din kind . ja strök undan den och förstor att något var fel''mamma är alkis och lever på iprem''de va de ända orden du fick ur dig . egentligen så vill ja säga som de va .att ja oxå levde på iprem. att smärtan var de ända ja försökte få bort med ipremen kankse var de så för din mamma oxå ? hon mådde dåligt över att sivkit dig inte kunnat stå på sina egna ben och måste luta sig mot dig fast de egentligen skall vara tvärt om ? dina tårar rann fortare och fortare ja kröp närmare dig och försökte trösta. du var ju prinsen som skulle rädda mig , prinsessan, från allt onda, från ipremen och alla andra smärtstillande antideprisiva mina ''vänner'' till vuxna tryckte i mig. din gråt tystnade och du log , dina skrattgroppa skuggades fram i mörkret . åh prinsen vad ja älskar dig! tätt låg vi där! jag skulle aldrig vilja mista dig för all iprem i världen, och aldrig skulle ja behöver ligga här i storasängen ensam utan dig med mina iprem,
nu skulle vi bara rädda din mamma från iprem monstret . Vi somnade tyst in medans skratten ner ifrån samtidigt tystnaden , din mammas vänner gick hem och din mamma däckade på soffan efter ett ännu par - iprem.
|
|
|
|
