Because of you [G/G] Del 5 |
Ehm...*harkel* Förlåt dikta... Jag är...som vanligt? I en sexperiod höhö, döda mig inte mkey? Men eftersom att...flickorna ...jobbade av sig lite i förra kapitlet så blir det inget sånt på ett tag. *alla andas ut* I alla fall...här är en ny dålig del. Kommentera!
Jag sitter som paralyserad när Vendela precis har gått, stirrar som ett fån på de ljuslila väggarna. Ser varenda lite rispa, varje litet hål i tapeten, registrerar varje litet ljud i de annars tomma huset. Vendela kom som en virvelvind, fick mig att göra saker jag inte trodde var möjliga och nu sitter jag här. Vad händer nu? Kommer vi träffas igen? Jag menar allt gick så snabbt. Jag känner henne inte ens, allt jag vet är att hon är underbar... En nyckel hörs i låset och mamma skjuter upp den tunga trädörren.
- Hallå gumman jag är hemma! Utropar hon glatt och jag förstår att hon inte är arg för gårdagen.
- Hade du kul hos din kompis igår? Hon sticker in huvudet i mitt rum och ler stort.
- Ja mamma, det var väldigt...kul. Jag koncentrerar mig på att inte börja rodna.
- Så bra då, säger mamma och går in i köket igen för att packa upp maten. Egentligen är hon en ganska bra mamma som nog bara vill mig väl. Men ibland är hon alldeles för dominant för mitt eget bästa. Hon är en typisk hönsmamma och jag kan inte låta bli att bli smått irriterad på att allting måste vara som HON vill. Aldrig någonsin frågar hon mig.
-
Nästa dag när jag går ut i hallen så har mamma tagit fram vilka kläder jag ska ha igen. Men jag suckar bra högt och ignorerar den hemska tröjan som är grön brun och gul randig. Jag går in på mitt rum och tar en fin t-shirt som jag drar en svart tjocktröja över och mina svarta byxor. Sen går jag in på toaletten och flätar det röda stora håret i två tjocka flätor och rättar till glasögonen. Borstar tänderna noga innan jag tar en macka på vägen och rusar ut med min ljusblå ryggsäck i högsta hugg. Jag vill absolut inte träffa Vendela idag. Det kommer bara bli pinsamt och fel, nej jag har ställt in mig på att det var en...mycket trevlig dag. Som jag kommer att komma ihåg i resten av mitt liv. Jag går snabbt mot bussen och sitter ner och tittar ut genom fönstret. På håll ser jag att Vendela ska kliva på bussen vid nästa hållplats så jag skyndar mig att byta plats och sitter bredvid en gammal tant i stället. Jag gör allt jag kan för att ignorera henne och tittar ut genom fönstret när hon går förbi.
- Hej Matilda, säger Vendela glatt men jag svarar henne inte. Det går inte, det är för fel. För vi kan inte fortsätta vår vänskap med tanke vad som hände igår. Det är lika omöjligt som att hästar kan flyga. Alltså, funkar inte. Jag känner hennes förvånade blick i nacken på mig men sitter bestämt och tittar ut genom fönstret, vill inte se henne mer.
Jag står osynlig som vanligt i skolans röda korridor och väntar på att läraren ska komma och lektionen börja. Mina klasskamrater går skrattande förbi och det är som att dom inte ser mig. Jag suckar djupt och sänker blicken. Väntar på att höra lärarens lågklackade skor komma i korridoren men ser i stället ett par vita tygskor komma gående. Jag reagerar försent och snart står hon där.
- Såg du mig inte på bussen? Frågar Vendela mjukt men jag fortsätter att stirra ner i golvet. Det blir en pinsam tystnad innan Vendela fortsätter.
- Jag vet att jag gick lite för fort fram igår... men...
- Lite!? Utbrister jag och tittar djupt i hennes bruna ögon. Dumt misstag dumt misstag!
- Förlåt då, jag trodde du tyckte om det... Vendelas bruna ögon ser med ens sorgsna ut. Jag stirrar bara på henne och vet inte vad jag ska säga, om jag tyckte om det? Självklart att jag tyckte om det! Jag har aldrig njutit så mycket i hela mitt liv! Men det gör inte saken bättre för det. Det gick för fort, hon var för ivrig. Det var inget äkta med igår, det var bara njutning för stunden. Jag tittar ner i marken igen.
- Jag antar att jag ska gå nu... Vendela sväljer hårt och försöker få kontakt med mig men jag är som en vägg, klarar inte av det.
- Ta den här, säger hon tyst och räcker fram en lapp, jag sluter handen om papperslappen och sen hör jag hennes mjuka steg dö ut i korridoren. I samma veva kommer läraren och jag hinner inte ägna fler tankar åt lappen ut jag sticker den diskret i fickan. När lektionen är igång drar jag diskret fram lappen och läser sakta.
Om du orkar lyssna kan du väl skicka ett sms... 073-156223
Jag knycklar ihop papperslappen och känner hur tårarna bränner i ögonen. Vem tror hon att hon är egentligen? Tror hon verkligen att hon kan be om ursäkt och fortsätta där vi var? Vendela är en sexberoende tjej som förmodligen tar vad hon får. Och jag lät henne ta mig... Illamåendet sköljer över mig som en stor våg och jag krystar fram att jag ska till skolsyster. Sen rusar jag till toaletten och sjunker ihop i en liten hög på golvet och tårarna rinner nedför mina runda kinder. Jag drar upp min mobiltelefon och slår sakta in Vendelas nummer. Funderar på om jag borde skicka henne ett sms eller inte. Får beslutsångest men till sist knappar jag in några ord och skickar iväg.
Till: Vendela</3
Från: Matilda, the geek.
Jag vill inte lyssna.
Kämpar mig upp från golvet och sköljer av ansiktet med kallt vatten. Vill bara kunna nypa mig i armen och få allting ogjort. Och det absolut värsta är att om jag sluter ögonen och koncentrerar mig så kan jag höra hennes hesa röst, och känna hennes beröring hetta på min kropp. Det vibrerar i fickan.
Från: Vendela</3
Till: Matilda, the geek.
I så fall hade du inte gett mig ditt nummer...
Jag suckar högt för att hon är så klippsk och dunkar huvudet i väggen för att jag helst av allt skulle ha henne här för att trösta mig. Men så fort jag drämde huvudet i väggen ångrar jag mig. Jag tar mig för pannan och ser i spegeln att jag blir alldeles röd. Perfekt.. Jag drar upp mobiltelefonen igen men känner att jag inte har något att svara.
Till: Vendela</3
Från: Matilda, the geek.
Okej, Fine. Busted.
Jag suckar högt och går ut till skåpet, hämtar med mig väskan och säger till läraren att jag inte mår bra och ska gå hem. Hon ler vänligt mot mig och säger att det är okej. Jag börjar sakta gå nedför trappan då mobilen vibrerar igen, jag suckar högt och lirkar upp den ur fickan.
Från: Vendela</3
Till: Matilda, the geek.
Jag är arg på mig själv och bli irriterad på dig.
Luften försvinner och jag får svårt att andas, irriterad PÅ MIG!? Det var tacken för att ha underhållit henne en natt och hjälpt hem henne från festen. Det tåras i ögonen och jag stryker irriterat bot en hårslinga som letat sig ut ur flätan. Bussen står vi hållplatsen redan så det är bara att kliva på. Jag sätter mig och tittar ut i allt det gråa. Märker knappt att mobilen vibrerar igen. Vet inte ens om jag vill bry mig. Men nyfikenheten tar överhanden så motvilligt drar jag upp mobilen igen. Meddelandet ger mig hjärtklappning... inget nytt på Vendela fronten alltså...
Från: Vendela</3
Till: Matilda, the geek.
Irriterad för att jag från första gången jag såg dig ville ha dig som mer än publik.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Doloragudo - 17 jun 09 - 03:15- Betyg:  | Men hallå, sakta i backarna! Dom ska bli vänner, ha försoningssex, bli ihop, gifta sig, vara lyckliga i alla sina dagar, slut. 8D
OCH som vanligt: JÄTTESUPERMEGABÄST! | | Guldvattnet - 15 jun 09 - 22:42 | aaaaw ^^ <3<3<3<3<3<3<3<3<3<3 <3<3<3<3<3<3<3<3<3<3 <3<3<3<3<3<3<3<3<3<3 <3<3<3<3<3<3<3<3<3<3 <3<3<3<3<3<3<3<3<3<3 <3<3<3<3<3<3<3<3<3
..när jag är trött överkonsumerar jag hjärtan xD | | EMORAiNBOW - 15 jun 09 - 20:03- Betyg: | | Men Vendela då D: och Matilda, buhu :c Nu ska de bli sams och tillsammans och leva lyckliga i alla sina dagar, mmkey? Snälla typ? :c | | lumman - 15 jun 09 - 18:51 | | Underbar (Y) | | Sandra353 - 15 jun 09 - 17:16- Betyg: | | Ohhh, jag hatar Matilda lite men förstår henne. Men ohhh jag vet inte vad jag skaskriva :) Jätte bra :) |
|
|
|
