Because of you [G/G] Del 2 |
HÖHÖ hejja mig som redan skrivit en del till :> som jag skrev i förra delen så mejlar jag INTE!! Lägg till mig som vän i stället.
Har precis kommit på att mina noveller alltid har en speciell del som kommer tillbaka varje del. I den här får ni stå ut med Vendelas dräpande kommentarer. Men det dör vi ju inte av eller hur?
Kommentera så blir Marie glad i ögat :D
När jag kom hem kom jag på att jag aldrig lämnat tillbaka hårpinnarna till Vendela, jag suckade högt till jag kom på att det var bra. Då fanns det ju en anledning att jag kunde gå och leta upp henne. Samtidigt som Vendela tog hela mig med storm och fick mig nyfiken på vad som kunde dyka upp så skrämde hon mig. Jag bestämde mig för att gå till konsum för att handla på kvällen så jag tog pengar och gick iväg. Dock var mamma inte hemma så jag lämnade den hemska koftan och tog på mig en vanlig svart tjocktröja istället. När jag kom ut så kände jag inte för att gå och handla så jag gick bort mot parken i stället. Jag satte mig på en parkbänk och tittade på fåglarna som tvättade sig i dammen bredvid. Jag sitter helt rofyllt när jag ser tre par skor närma sig. Jag ser 3 tjejer från min gamla klass, dom avskydde mig som pesten och efter skoltid gjorde dom allt dom kunde för att förpesta min tillvaro. Och nu stod dom här igen, jag tittade ner i marken.
- Det här är våran bänk tjockis. Ledartjejen Klara spände ögonen i mig och log elakt mot mig, jag skulle precis ställa mig upp när jag hör klackar slå mot gatan. Alla tittar upp och till min förvåning kommer Vendela gående. Hon har höga vita stilettklackar och en vit fransig klänning. Det svarta håret flyger i vinden och hennes bruna ögon ler mot mig.
- Hej Matilda, hon kvittar glatt och ett tag funderar jag på om hon inte märkt vad som håller på att hända, hon kramar om mig och pussar mig på kinden. Innan hon sätter sig ner på bänken bredvid mig. Tjejerna tittar konstigt på henne men säger ingenting. Vendela ler bländande och tittar på mig igen.
- Tack för att du höll bänken åt oss, jompa och gänget är på väg. I samma stund hördes ett skrål och de fyra killarna hon hängt med tidigare idag närmade sig. Dom viftade åt oss och kom närmare. Trots att det var vardag var 3 av dom redan lite påverkade men jag kom på att treorna hade studiedag imorgon. Därav Vendelas vackra klänning. Dom satte sig på bänken och två av dom gick för att börja stöta på Klara och gänget som paralyserat stod kvar. När Jompa började smöra för Klara så petade Vendela i honom.
- Du det är inte lönt Jompa, du är körd före du har börjat.
- Va? ÖH, jag får alla tjejer jag viiill haaa.. skrålade han och plirade med ögonen. Vendela skrattade lågt.
- Jo, om tjejerna gillar killar vill säga. Klara var heltänd på mig för någon månad sen men jag nekade henne att få något. Vendela log charmigt och blinkade diskret till mig. Klaras ögon blev större och större och sen började hon stortjuta.
- JAG VAR FULL DIN BITCH! Och sen störtade hon därifrån, hennes vänner tittade skrämt efter henne och Vendela skrattade bara.
- Full eller inte, bruden var ju heltänd på mig. Killarna skrattade högt och Vendela vände sig mot mig.
- Hänger du med på fest eller? Hon log stort.
- Nja..asså jag får nog inte och har inte kläder för det...jag tittade ner i marken. Arg för att jag inte vågade trotsa min mamma.
- Men jag fick en super idé, vi går hem till dig och fixar det här, kom nu! Vendela hoppade upp från bänken på sina höga klackar och tog min hand och började gå.
När vi kom hem till mig var mamma fortfarande på jobbet så jag skrev en lapp att jag var och sov över hos en kompis för att vi var lediga imorgon. Och... det stämde ju nästan. För jag hade faktiskt sovmorgon. Vendela rotade snabbt igenom hela min garderob och tjöt till när hon hittade något hon gillade. Hon vände sig glatt om mot mig och jag började med höga protester.
- NEJNEJ inte en chans i världen, NEJ! Jag tittade på den svarta klänningen hon höll i handen. Jag hade haft den på farmors 80-års kalas. Men Vendela insisterade och jag gick för att prova den. Klänningen var egentligen ganska fin för min figur för den dolde lagom mycket och visade lagom mycket men jag kände mig så naken! Den gick ner till knät vilket visade den finare delen av mina ben och hade söta små ärmar som gjorde att jag inte fick för breda axlar. Den smala men ganska djupa urringningen låg bra men jag kunde inte gå ut såhär!? Eller kunde jag?
- Varning varning het brud på ingång! Ropade Vendela när jag kom in och jag rodnade stort. Hon bad mig komma och sätta mig och lade försiktigt på lite mascara och läpp glans på mig. Sen tog hon hårpinnarna och gjorde samma uppsättning som tidigare idag. När vi var klara stirrade jag oförstående i spegeln, var det där verkligen jag? Ett par små ballerina skor och vi var iväg. Killarna väntade runt hörnet och jag hamnade snabbt mellan Jomba och Crister som höll armarna om mig. I vanliga fall hade jag dött och hjärtat hade bankat dubbelt så fort. Men den här gången var annorlunda. För jag gick hellre arm i arm med Vendela än med de här snygga pojkarna. Och det värsta är att jag håller på att bli rädd för mig själv och för mina känslor. Inte kan det väl bli såhär?
Vi festade på ganska rejält, musiken dunkade hårt och lamporna blinkade. Det doftade en blandning av rök parfym och svett men jag älskade det. Jag kände mig så fri när jag stod och dansade med Vendela. Dom andra drack men jag ville inte ha så när kvällen gått några timmar började Vendela bli påtagligt påverkade och skrattade åt allt. Jompa hade däckat utanför festen och den nycktra killen i gänget släpade hem honom. Klockan närmade sig två och nu var Vendela i princip packad. Jag tog henne i armen och drog henne ut på verandan.
- Vi borde nog gå hem nu. ropade jag högt för att överösta musiken inifrån huset. Vendela skakade på huvudet men jag insisterade och tillslut började vi vandra från festen. Hon gick med vingliga ben och hade lagt armen om mig för att inte ramla. Trots att Vendela var full så kunde hon i alla fall säga var hon bodde så det var enkelt att få hem henne. Vi hade bestämt att jag skulle sova över hos henne för att inte få min mamma att misstänka något och jag såg fram emot att slippa gå hela vägen hem också, mina skor skavde. Den friska luften gjorde Vendela lite klarare och hon gick rakare när vi närmade oss hennes hus. Vi öppnade dörren och hon tumlade in på sitt rum och drog av skorna som hon slängde i väggen.
- Död åt högklackat! mumlade hon och försökte få upp dragkedjan på sin klänning utan lyckat resultat. Jag gick fram till henne och hjälpte henne att dra upp den och då flinade hon bara.
- Natten har bara börjat älskling! Är det bara jag som tycker att luften är slut?
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | Doloragudo - 17 jun 09 - 02:57- Betyg:  | Jag börjar bli småkär i Vendela, sjukt underbar ju o.o
Du skriver så jävla bra. <3 | | Guldvattnet - 13 jun 09 - 11:36 | | aaw ^^ riktigt gullig, cool och tänkvärd på samma gång + att man blir ju helt förälskad i vendela själv ^^ | | EMORAiNBOW - 12 jun 09 - 17:21- Betyg: | | Och så slutar du när det roliga typ ska börja! Är du ont eller!??? Åh, jag är totalt superduperförälskad i Vendela!! *dö en aning* Herregud, vackra och totalt ascharmiga tjej! Jag tänker fortsätta att önska mig en Vendela i julklapp; tjejen är ju för fan Guds gåva till människan! | | Sandra353 - 12 jun 09 - 10:32 | | haha, ajg gillar sånna komentarer xD Men jätte bra skrivet så klart :) | | gbg_95 - 12 jun 09 - 09:53 | Hahhaa, luften tog också slut här x')
Helt underbart skrivet, älskar den här novellen!
Lägger till dig som en vän, så jag ser när du har laggt ut en ny del ;) |
|
|
|
