Because of you [G/G] Del 1 |
En kort kass del, kommentera snällt mkey? :3 (hatar smygläsare, och mejlar inte, gör mig till vän ist!) :D
Jag rättar till mina tjocka glasögon och tittar ner i marken när jag ska gå förbi ett gäng som sitter vid en bänk. Dom skratta högt och röker, tuffa barn har aldrig passat ihop med mig.
- EY! Ruffsan! Någon ropar på vad som troligtvis är mig med tanke på mitt hår, vilket är ovanligt eftersom att jag inte är mer än luft för de flesta. Dessutom är det inte med retande ton utan rösten låter faktiskt glad, jag tittar upp. Den mystiska tjejen från dusch rummet tittar på mig och ler snett.
- Kom hit och sätt dig, hon klappar på ryggstödet av bänken där hon sitter lite käckt. Hur kan man ha så härlig personlighet? Jag går till min stora förvåning närmare och jag ser hennes svarta hår flyga med vinden. Jag sätter mig.
- Vad heter du då Ruffsan, jag var ju som lite upptagen för att fråga sist, tjejen blinkar med ena ögat.
- M-m-matilda. stammar jag fram och rodnade sprider sig över mitt ansikte.
- Härligt namn tjejen, jag heter Vendela. Vendela ler mot mig och det pirrar till i magen. big fail.
- Så, här sitter vi och kedjeröker, hon flinar mot de 4 killarna som också röker, sen håller hon fram paketet till mig.
- Skaru ha? Jag skakar försiktigt på huvudet.
- Nej tack jag röker inte.
- Smart tjej, väldigt smart tjej, mumlar Vendela.
- Hörrni grabbar vi borde också sluta va? Vi kommer ju typ dö av lungcancer vid 25. Jag tittar med stora ögon på hur hon sitter helt avspänt bland en hög snygga killar som äger våran värld. Hon bara sitter där och trivs med sig själv.
- ÖHHHHHHHH, eru dum eller! Man lever bara en gång! Utropar en av killarna och blåser ut ett rökmoln. Vendela skrattar och tar ett till bloss. På avstånd hör jag klockan till skolan ringa och jag börjar gå iväg.
- Vi ses Ruffsan! Ropar Vendela glatt och vinkar innan hon går vidare mot ditt klassrum. Tänka sig att vi gick på samma skola. Visserligen går jag natur och hon bild, plus att hon är tredje ringare men...jag borde ha sett henne förr!
Den här skoldagen är precis som alla andra, och då menar jag precis. Läraren tittar uttråkat på alla elever nu när vi har gått hä i en månad. Som vanligt sitter jag själv vid ett bord, inte för att dom andra ogillar mig, nej dom pratar med mig om det behövs. Men saken är den att dom inte ser mig. Den där knubbiga tjejen med lockigt rött hår och glasögon. Dom ser henne inte. Min mamma är väldigt dominant, kanske är det också därför jag försvinner i mängden. Koftan kliar och jag förbannar tyst mamma som tvingar mig ha mormors hemstickade yllekofta i grönt och lila. Men jag blir inte mobbad, så jag borde hålla tyst, visst? I vanliga fall håller jag mig alltid alert på lektionerna, jag antecknar alltid och har koll på allt som ska göras. Men idag kan tankarna inte stilla sig i min förvirrade hjärna. Allt jag kan tänka på är Vendela, och utan att jag vill det så kommer bilden på hennes nakna kropp och smekande händer upp. Åh, tänk att vara så frimodig, att ha en sån personlighet, att inte bry sig alls. Jag kan fortfarande höra hennes busiga röst när hon säger att hon inte har något emot publik. Helt sjukt hur mycket jag rodnade då alltså. Jag sitter och fantiserar om hur härligt det vore med mjuka händer över min kropp. Ryser nästan bara vid tanken.
- Matilda, hallå!? Lärarens bryska röst väcker mig ur mina våta drömmar och jag rodnar stort innan jag tittar koncentrerat på tavlan igen. PINSAMT! Lektionen rullar på och när vi slutar vänder jag mig för att gå ut genom dörren, men jag fryser till. Där står Vendelas glada ansikte och hon vinkar åt mig.
- Hej kvittrar hon glatt och jag står bara och glor på henne som ett fån.
- H-hee-ej, stammar jag igen och rodnar återigen över att jag inte kan prata som en vettig människa.
- Kan inte du skolka med mig? Vendela tittar uppriktigt på mig och ler med hela ansiktet, hon drar fingrarna genom det svarta håret och dom bruna ögonen glittrar. Och jag, den lilla tönten, plugghästen. Faller som en timmerstock, faller så himla hårt för den där ofattbara charmen. Faller ner i en mörk tunnel och bara faller och faller, det värsta är att jag älskar känslan. Så självklart, självklart säger jag Ja, och helt plötsligt går flickan med 100% närvaro iväg med en okänd frimodig tjej, för att skolka resten av dagen. Vendela vad gör du med mig?
Vi hamnar på några ängar i utkanten av stan till sist och Vendela fnittrar lyckligt. Hon tar min svala hand och dansar ut över sommarängen. Det svarta håret flyger och far och hon ser ut som en liten älva. Dom helvita kläderna gör att hela hons syns så mycket mer och jag kan inte sluta titta på henne. Vi slänger oss ner i det sommarvarma gräset och hon tar ett grässtrå i munnen samtidigt som vi livligt diskuterar vad molnen föreställer. Helt plötsligt halvsätter hon sig i gräset och tittar utforskade på mig.
- Äkta mormors kofta va? Hon kisar mot mig.
- ehm, jo, jag. Mamma, tvingar. Mamma tvingar mig att ha på den, säger jag sen och suckar djupt.
- Hon är ganska dominant kan man säga, fortsätter jag och undrar i mitt inre var jag hittade förmågan att prata utan att låta som ett ufo.
- Du skulle kunna vara skitsnygg, ta av den här. Hon pekar på koftan och jag skakar panik artat på huvudet, inte förstöra allt genom at visa hur ful jag är.
- Nej jag har bara ett vanligt linne under, inte nu. Vendela tittar på mig och höjer ena ögonbrynet.
- Okej då, säger hon till sist men tittar fortfarande på mig.
- Men kan inte jag får prova en sak med ditt hår? Jag tittar skeptiskt på henne men nickar till sist.
Hon öppnar sin handväska och tar fram en lång pinne, hon ber mig att vända mig med ryggen mot henne och börjar med vana händer att snurra håret. Jag kan inte låta bli att fascineras av dom där händerna, som varit på så många underbara ställen. Till sist sticker hon in pinnen i håret och tar en annan som hon sätter åt andra hållet.
- Det blev skitsnyggt! Utropar Vendela och ler nöjt, och till min förvåning sitter det annars så bångstyriga håret fast i nacken. Jag känner efter med händerna och det känns som att det är väldigt snyggt, jag får kolla senare. Jag vänder mig återigen mot Vendela och ler mot henne. Helt plötsligt sträcker hon fram händerna och börja knäppa upp min kofta. Världen stannar till och det är nästan omöjligt att få luft.
- Slappna av Matilda, jag ska inte våldta dig, hon ler vackert mot mig. Och jag låter henne fortsätta, litar på henne samtidigt som jag skäms ihjäl. Tack och lov för att jag inte hade åtsittande kläder idag! När Vendela fått upp alla knapparna drar hon sakta av den horribla koftan och slänger den i gräset. Jag tittar generat bort och rodnar sönder.
- Du blev ju jättefin! Utropar hon och när jag till sist vågar möta henne blick så ser det faktiskt ut som att hon menar det.
När vi har suttit på ängen länge och väl så bestämmer vi oss för att börja gå hemåt och jag tar upp koftan för att ta på mig den heta stickiga kaminen igen. Vendela fnissar tyst bakom mig och jag ser frågande på henne.
- Det där var inte sista gången du var lättklädd med mig. Vendela, jag kreverar!
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | xDOLPHiNx - 30 jun 09 - 15:37 | | va menas med [G/G] & [mm] :;S | | Guldvattnet - 13 jun 09 - 11:29 | | skitbra skrivet ;D | viunderregnmoln - 12 jun 09 - 20:39- Betyg:  | | mer snällasnällasnällasnällasnällasnälla | | Doloragudo - 11 jun 09 - 18:33- Betyg: | | Riktigt bra ;o <3 | | EMORAiNBOW - 11 jun 09 - 13:58- Betyg: | OCH NÄR TÄNKER DU SKRIVA DEL 2, VAVAVAVAVAVA!!!??? *se oerhört upprörd ut* Lilla Matilda, vilken liten söt och blyg tjej! och jag är kär i Vendela, fan kär på riktigt! Kan jag få henne, snääääääälla!!!??? *se bedjande på* Hon är ju fan störtskön, och verkar assöt jue!! :DD
Del 2 vare ja!!!??? | | gbg_95 - 11 jun 09 - 12:06 | Hahha, Matilda påminner mig lite om karäktären Nick i NeMriAs novell X)
Hahahhahahah, sista meningen :P Helt underbart skrivet, älskar den redan efter att ha läst två delar, och den här var inte alls kass, so don't you dare say it! <3 ;) |
|
|
|
