Förlorad i dina armar (m/m) Del 13 |
Nejmen titta vem som gjort en ny del *ger mig själv kaka* Jag är nästan nöjd med den här delen. konstigt va? :O I alla fall, hatar smygläsare så kommentera om ni inte vill att jag ska hemsöka er! *gör läskig min* ENJOY! *kasta kärlek på alla som kommenterar*
Låttexten är från E.M.D - For you till den som undrar. :)
Jag ligger vaken i sängen i rummet av vitt, det finns ingenting att göra och klockan är sen. Men jag kan bara inte sova. Jag ligger och lyssnar efter radion jag hörde för några dagar sedan men utan resultat. Jag har inte hört den på flera dagar. En djup suck lämnar min kropp och jag sjunger ner i hopplösheten. När toner av musik tonar fram på avstånd. Jag spänner alla sinnen och försöker uppfatta texten utan något bra resultat. Men så höjs musiken helt plötsligt och jag hör dom underbara orden rusa ut genom högtalarna och in i mina öron.
For you, for you
For you I’ll break myself in two
In two
For you I’ll set my house on fire
For you I live in this abandoned state
My reasons forsake me so why don´t you
Wake me up
I was with you when the joyride started
And I’m still here when you´re gone departed
I don´t wanna drop the baggage of our love
Jag lägger handen på hjärtat, blundar och fokuserar på bilden av Williams vackra ansikte. Han är så vacker och ler mot mig, musiken tonar ut och jag viskar tyst ut i tomheten.
- For you I'll break myself in two. And I'm still here when you're gone departed. Och för första gången på flera dagar kommer jag på mig själv med att le.
Det blir sakta morgon och klockan nio kommer Matteus in som vanligt. Men idag släpar hans steg mer än dom brukar och han flåsar. Jag höjer på ögonbrynen och tittar mot dörren. Där kommer Matteus in med en stor boxningsdocka och handskar. Han ställer tungt ner den på golvet och ställer sig med ett brett leende mot mig.
- Idag ska ilskan ut! Han flinar mot mig och måttar ett slag mot huvudet på dockan och missar. Jag frustar till av skratt och Matteus rodnar.
- Ja...eh...jag skulle bara visa hur man INTE ska göra, han tittar generat ner i marken och jag ställer mig upp och går fram mot dockan. Tittar nästan lite skrämt på den före jag ler mot Matteus. Han är något alldeles extra han. Han sträcker fram handskarna till mig och ber mig att börja med att slå ut dom små sakerna för att övergå till alla stora aggressioner. Jag ska säga vad jag slår för och sen slå tills jag är nöjd. Det känns lite töntigt och jag vägrar först, men efter några uppmanade knuffar så sätter jag igång till sist.
För alla som lämnar sina sommarkatter! poff
För allt dåligt väder! poff
För alla mobbare! poff
För dagar när inget går som man vill! poff
För orättvisor i världen! poff
För människor som inte kan acceptera att alla inte är lika! poffpoff
För alla homofober som tittar på mig som om jag vore en utomjording! poffpoff
För alla idioter som tror att man mår bättre av att ligga i ett rum helt i vitt utan något att göra! poffpoff
För alla familjer som inte fungerar! poffpoff
För alla pappor som aldrig kan acceptera sina söner för att dom är annorlunda!! poffpoffpoff
Tårarna börjar rinna när jag tänker på min pappa som aldrig kommer att kunna acceptera mig för vem jag är och jag glor argt på dockan framför mig.
För min pappa som är helt dum i huvudet!! poffpoff
För att jag inte har någon pappa alls! poffpoff
Matteus tittar på mig och ser ganska nöjd ut, hans övning lyckas och mot min vilja känner jag att det faktiskt fungerar. Jag känner hur kraften i armarna håller på att sina men det rör mig inte i ryggen. jag ska minsann visa vad jag hatar!
För dom som gör illa oskyldiga personer! poffpoff
För alla som tror att uteliggare är mindre värda! poffpoffpoff
För dom idioterna som tog min William!!!!! poffpoffpoffpoffpoffpoff
Rösten sprack när jag skrek till och slagen haglar över dockan som inte finner någon nåd. Tårarna sprutar och jag ser nästan ingenting längre. Jag slår och slår fast jag egentligen inte orkar mer. Slår för allt vad kroppen håller. Slår för alla känslor. slår för William
- DOM TOG MIN WILLIAM! Jag skriker panikartat och slår mer ursinnigt än någonsin. Matteus försöker ta tag i min arm och lugna ner mig men jag vänder mig bara för att börja puckla på honom också. Han tar min hulkande kropp i sin famn och när jag känner hans trygga armar runt mig slutar jag slå vilt omkring mig och övergår till att gråta hejdlöst.
- Det är okej Natanael, jag förstår, det är okej... Matteus viskar lugnande ord i mitt öra och till sist slappnar jag av till en hopsjunken liten varelse på golvet.
Dom kanske trodde att dom tog dig. Men den största och varmaste och bästa delen kommer för alltid att leva kvar. Du finns i mitt hjärta, ja på min bröstkorg står William inristat. Min vackra änglapojke, min ståndaktiga soldat, min oövervinnerliga prins. Har jag någonsin nämnt hur mycket jag älskar dig? Nej, inte som hörbara ord, men absolut som välformulerade tankar, som graciösa ord. Nu när du är borta är orden allt jag har kvar. Men man kan inte leva på ord, man kan inte leva utan syre. Jag kan inte leva utan dig. William, om jag så bara fick en minut till med dig så skulle jag säga allt jag behöver. Jag skulle göra allt jag behöver. Jag skulle hinna ta farväl. Kunde inte någon ha gett mig en minut till med min ängel? Snälla, varför!? Jag älskar dig, en kyss, ett farväl. Om jag bara hade fått en minut...
Jag vaknade till och kände att jag låg på något mjukt. Jag tittade mig yrvaket omkring och såg Pers glada ansikte. Jag gäspade stort och tittade mig omkring en gång till.
- Hur hamnade jag här? Säger jag förvirrat och tittar frågande på Per
- En sjuksyster skulle lyfta dig till sängen när jag kom, din psykiatriker hade behövt gå några minuter tidigare. Jag ville bara känna din värme, förlåt. Per tittar skamset ner i täcket.
- Säg inte förlåt Per, snälla. Jag tittar bedjande på honom och sätter till mig i hans knä. Hans armar omsluter mig och gör världen lite vackrare. Utan att jag tänker på det lägger jag huvudet i hans halsgrop och känner lugnet komma över mig.
- Jag älskar dig så jävla mycket, viskar Per i mitt öra och först då inser jag att jag inte velat inse att det är Pers famn jag ligger i. Jag vill ha William jag vill känna hans doft, ligga i hans famn. Jag vill vara förlorad i hans armar. Men när jag öppnar ögonen så ser jag bara Per igen. Och mina tankar virvlar runt i ett stort inferno innan jag stannar för en tanke. Det är okej för mig.
|
| Kommentarer - (Snittbetyg: 5) | | sorgen - 11 jun 09 - 18:10 | | Bra! | EMORAiNBOW - 11 jun 09 - 13:50- Betyg:  | WILLIAM SKA LEVA, FATTA DET, HAN SKA JU LEVA!!!!? ;____; *grina halvt ihjäl sig* För fan, kvinna, ge oss William tillbaka!! Finaste lilla snuttepojken i världen ju, det är inte rättvist!!!! *dö igen ett par gånger om* William..... </3
Som du kanske fattat skriver du fantastiskt och känslosamt och buhuhuhuhuh! Jag måste gå och hämta andan en stund.... | | gbg_95 - 11 jun 09 - 11:49 | *helt stum* Jävla talangbarn, hur vågar du skriva så underbart och få oss att gråta?!
Men kanske det blir Per och han til sist <3 | | Mp3 - 10 jun 09 - 23:11 | | Mitt ordförråd räcker inte till för att beskriva denna <3 | | Doloragudo - 10 jun 09 - 22:40- Betyg: | *gnälla lite lågt om William*
Per är gullig. Jag skulle vilja ha en sån där docka.
Jag gillar psykologen. Puss. | | LisaHoglund - 10 jun 09 - 22:38- Betyg: | | Så jäkla bra! <3 | | love__ - 10 jun 09 - 21:43 | | bra bra bra :D dock vill jag att William ska komma tillbaka! | | MiniMoon - 10 jun 09 - 21:01- Betyg: | | jag vill att william kommer tillbaka ... ;________________; | | NeMriA - 10 jun 09 - 20:21- Betyg: | ÅÅÅÅHÅÅÅÅ <333333
thats my opinion. |
|
|
|
